Efter tre år i Ajax lämnar den förre Hammarby- och Assyriska-spelaren Amsterdam. Orsaken är att han söker regelbunden matchning, vilket varit en bristvara den senaste säsongen. Exklusivt för fotbollskanalen berättar Kennedy Bakircioglu om sin nya utmaning i Racing Santander - och om tiden i Ajax.
- Den var fantastisk och ett minne för livet. Jag känner att jag vill tacka alla i Ajax. Men ibland blir det inte som man tänker sig och konkurrensen har ju varit tuff. Sådant måste man kunna acceptera. Jag behöver kanske en nytändning som spelare, och det hoppas jag få nu i Racing. Både jag och klubben är glada för att vi hittat en lösning som passar alla, säger han.
Många trodde att du var på väg till turkiska Kayserispor?
- Ja, men det var helt felaktigt. Vi har sett den informationen jag och min agent, men hela tiden vetat att det inte stämmer. De visade intresse ungefär samtidigt som Santander, och alla förstår ju att spanska ligan är en dröm. Att få möta Barcelona och Real Madrid känns självklart jättegrymt.
Hur pass nära är du en övergång till klubben?
- Jag flyger dit i morgon för att göra läkarundersökning och skriva på ett tvåårskontrakt. Det är där vi står just nu. Jag har inte träffat presidenten eller tränaren ännu, men vet att de sett mig spela minst två gånger och har velat ha mig hela tiden. Det betyder såklart väldigt mycket för mig.
Innan du bestämde dig för Spanien, hade du några tankar på att återvända hem till Sverige?
- Nej, inte alls faktiskt om jag ska vara ärlig. Jag är 29 år och tycker att jag fortfarande kan göra bra ifrån mig i Europa. Det har inte lockat mig att spela i Sverige ännu.
Vad blir din första målsättning i Spanien?
- Till att börja med att lära mig språket. Engelska fungerar ju inte så bra där. Sedan är det naturligtvis skönt om man kan göra ett bra första intryck, och komma in snabbt i laget. Att få mycket speltid och att ta plats i startelvan är a och o. Det är ju därför jag flyttar.
Hur funderar du kring landslaget, har du varit i kontakt med nye förbundskaptenen Erik Hamrén?
- Nej, inte minsta lilla faktiskt. Men jag är som sagt bara 29, inte 35, och känner att jag har mer att ge. Att spela för landslaget är alltid en dröm. Om jag visar vad jag kan prestera och det går bra i Racing Santander, då är jag säker på att tränarna håller ögonen på mig.