Mittfältaren hamnade något brådstörtat i Videoton efter flera turbulenta turer under sommaren. Flytten kom oväntat och i pressen målades bilden upp av en öppen konflikt med nye tränaren Alex Miller.
I början var Djordjic besviken, ansåg att klubben borde ha stöttat honom mer och skött övergången på ett snyggare sätt. Men alltsammans skulle gå mycket snabbt, och som över en natt ändrades fotbollslivet radikalt för 28-åringen.
- Man hade just bytt lägenhet hemma i Stockholm, gått och sett fram emot Champions League-kvalet med AIK. Det var massor att fixa. Sedan, bara ett par veckor senare, satt man i ett helt nytt omklädningsrum för att spela Europa League med Videoton. Klart det var tufft och huvudet var inte med från starten, säger Djordjic.
Några riktiga svar eller ursäkter från ledningen hemma i Stockholm upplever han aldrig att han fick – och nu har han lagt händelserna bakom sig en gång för alla.
- Det skrevs ju varje dag om mig och Miller och jag ville bryta det där ordkriget. Jag sade till mig själv: ”Bojan, nu är Videoton dina arbetsgivare, de betalar din lön och du måste respektera dem”. Man behöver inte älska laget man spelar för – men man ska stå bakom klubbmärket man bär på bröstet, säger han.
Medierna på hemmaplan fortsatte dock att rapportera om Djordjic och Mutumba. Knappt hade duon kommit till rätta i sitt nya lag förrän uppgifter gjorde gällande att de blivit utfrysta och inte ens var välkomna på träningarna. Något som än i dag kan göra Djordjic irriterad.
- Allt kändes lite som en hetsjakt. Tänk dig själv att komma in i en helt annorlunda miljö med ett språk du inte behärskar och kollegor du aldrig träffat. Det tar tid att vänja sig. Då vill man inte läsa att man blivit utfryst bara för att man gjort ett par matcher med reserverna för att få upp tempot. Och herregud, jag hade solsting vid ett tillfälle – men fick höra hemifrån att jag inte var önskvärd i Videoton.
Nu tycker Djordjic att han alltmer kopplar greppet om en fast plats. Av de senaste åtta matcherna har han spelat sex och suttit de övriga två på bänken. Videoton - som aldrig vunnit ligan – toppar tabellen före Ferencvaros och Debrecen.
- Det rör sig framåt. Vi leder serien och har tagit oss till kvartsfinal i cupen. Allt tyder på att jag startar i nästa omgång nu på söndag, säger han.
Samtidigt går det tyngre för Martin Mutumba. I en intervju förra veckan berättade han om sin önskan att återvända till AIK, och sportchefen Jens Andersson tycktes ta beskedet med odelad entusiasm. Djordjic har förståelse för att Mutumba kan välja Sverige i vinter – men har svårt att se sig själv fatta samma beslut.
- Just nu: nej, det är mitt ärliga svar. Martin kanske tog uppbrottet hårdare än jag och har ju inte varit utomlands förut, i de här regionerna. Men ibland måste man ge saker tid. Han har 2,5 år kvar på sitt kontrakt och kan inte bara packa väskorna. Videoton har satsat mycket på honom. Dessutom är han väldigt omtyckt här nere. Det kommer sällan fram, men prata med fansen så märker du det direkt, säger Djordjic.
Senare under karriären kan han själv däremot tänka sig en ny svartgul sejour. Men det hänger på att AIK visar ett verkligt intresse, och att läget är det rätta för hans egen del.
- Folk kan säga vad de vill om mig och svarta rubriker är jag van vid. Sådana har jag levt med sedan jag var 17. Om nio personer säger något positivt om mig – då väljer tidningarna ändå att skriva vad den tionde sagt. Men ingen kan ta ifrån mig att jag är AIK:are i hjärtat. Det var därför jag valde allsvenskan från början. Om det handlat om pengar hade jag kunnat harva omkring i the Championship hur länge som helst i stället, säger Djordjic.