Erik Hamrén och Sverige tog den där viktiga segern. Inte nog med att det blev tre poäng och en skjuts mot EM i Polen och Ukraina.
Det var en imponerade seger.
Tacka Olof Mellberg och Anders Svensson för den.
Ja, jag vet, alla kommer lyfta fram att laget vann, från Johan Elmander på topp via avbytarna och medicinska teamet ända hem till Inger Bengtsson på förbundet, om hon nu jobbar kvar?
Men i min värld sticker Mellberg och Svensson ut.
Ta bara hur den gigantiske mittbacken rusar ut och markerar i kamp med Moldaviens stjärna Suvorov som då hade inlett EM-kvalet äckligt vasst. Bland annat smällt ett skott i ribban som bör darra än.
Pang, sa det bara när Suvorov mötte Mellberg. Efter den tacklingen så drog han sig tillbaka en aning.
Och sedan har vi lagkapten Anders Svensson. Jo, jag har noterat att han slog bort en boll i första halvlek som gav en farlig kontring.
I övrigt undrar jag inte om han var felfri? Alltid på rätt plats. Alltid spelbar. Alltid lugn. Alltid säker. Alltid genomtänkt.
De enda veteraner som var med i Chisinau redan för tio år sedan och som så ofta varit del av svenska segrar i svåra bortamatcher visade återigen vägen. Mellberg tog fanan och rusade upp på barrikaden tätt följd av Svensson.
Tänk, det ser så enkelt ut när de gör det, men det är naturligtvis inte.
Ihop bildar de en ryggrad som landslaget behöver och som ger trygghet och självförtroende även till andra delar och till andra spelare.
När det blåste motvind i starten var det inte sällan antingen Mellberg eller Svensson som styrde upp situationen.
Visst kan man se det som en svaghet att de varit med så länge och verkligen har sina begräsningar som spelare, samtidigt är jag tacksam att de är med.
Senaste matchen mot Moldavien visade att landslaget behöver dem mer än vad de behöver landslaget.
Den ryggraden börjar med Andreas Isaksson som inte sällan är ifrågasatt men som var med när han sattes på prov: först ett lurigt skott efter en hörna, där han dök och fick stopp på skottet. Därefter ett skott som gick mot krysset vid 1-3 och där 2-3 hade fått arenan att explodera.
För även om 1-4 lyser från den stora skärmen på Zimbru Stadion när hemmafansen vandrar hem, och bara blåser då och då i sina tutor och knappt viftar med sina flaggor och halsdukar i gult-rött-blått, så var det inte lugnt och säkert alla 90 minuter.
Suvorovs ribbskott följdes av en nick som precis smet utanför och undrar hur landslaget hade klarat det?
Istället var det Ola Toivonen som fick en möjlighet att vända mitt framför mål och även om skottet rörde sig konstigt så var det en målvaktstabbe av Stanislav Namasco.
Det höll till och med PSV-anfallaren med om och när han själv vann tillbaka en tappad boll och hittade Johan Elmander i djupet så var det svenskt 2-0.
Efter 3-0 på hockeyvis, där Sebastian Larsson agerade back som sköt från blå linjen och där Elmander dök upp som en Tomas Holmström i slottet och vinklade in bollen i mål så borde det ha varit avgjort på allvar.
Men moldaverna ville inte ge sig.
Efter en räd på vänsterkanten så blev det öppet i mitten och reduceringen lyfte inte bara laget utan hemmapubliken. Plötsligt insåg man hur det blivit om de tagit ledningen mot Sverige. Ett tryck som gick att gå på inne på den lilla stadion som var knökfull.
Landslaget saknade Zlatan Ibrahimovic men det varken märktes eller syntes. Man kan fråga sig hur det kommer sig att landslaget har ett bättre poängfacit utan Milan-stjärna än med honom?
Kanske är det att alla tar mer ansvar? Eller att han vill göra allt? Eller en kombination?
Rätt säker på att Sverige tar Finland på tisdag efter det här. En sådan här insats lyfter laget och kan man vinna med 4-1 i Chisinau då slår man finnarna på Råsunda.
Om Zlatan är tillbaka eller ej spelar mindre roll, bara Mellberg och Svensson kan spela.
***
San Marino är ensamt om att inte ha gjort ett enda mål i EM-kvalet och de klarar Finland att slå med 1-0. Jo, jag fattar att finnarna vill knäcka just Sverige men det måste vara en ny trepoängare.
***
Så här formerar jag laget på tisdag och då hoppas jag på Martin Olsson: Isaksson – Larsson, Mellberg, Majstorovic, Wendt – Svensson, Källström – Elmander, Toivonen, M Olsson – Ibrahimovic.
***
Ola Toivonen glimtade till men han hade för lite boll och försvann. Ändå plussade han oerhört för att spela med Elmander som bara gick i djupet.
***
Snacka om deppigt för Hysén. Äntligen spel och så skenar pulsen.