Efter två raka förluster och inga mål framåt för Feyenoord så lossnade det borta mot Vitesse och svenska anfallen John Guidetti visade vägen med två mål och en assist när det blev 4-0.
- Tränaren sa inför matchen att han ville ha mer av mig och det fick han, säger John Guidetti från soffan i hemmet där han ligger nerbäddad:
- Jag är småsjuk och hade lite feber och svårt att svälja och det var tveksamt om jag skulle spela. Fast jag tog två tabletter och bet ihop.
Rätt beslut i efterhand, eller hur?
- Ja, det var rätt beslut. Sedan gick jag av efter en timme när det stod 4-0. Man vill ju alltid spela mer och jag kunde kanske ha gjort fler mål men ibland får man tänka på hälsan också.
Viktig seger, eller hur?
- Ja, det har gått trögt för hela laget men vi visste att vi hade mer i oss. Skönt att slå Vitesse som är ett riktigt starkt lag som slåss om Europaplatserna.
Varför har det gått trögt?
- Vi har inte klickat i och med att det är en del nya spelare och vi har inte vetat riktigt hur vi rör oss på planen och så, men det kommer.
Skönt att göra spelmål efter fyra straffmål, eller?
- Ah, det är många som frågat om det men om jag gör 25 straffmål på en säsong då är jag nöjd. Trots allt så har jag fixat straffarna själv till tre av straffmålen och det har blivit utvisning. Det viktigaste är att målen bli gjorda, inte hur de blir gjorda.
Du firade som Balotelli efter första målet, varför?
- Haha, det var lite skämt. Vi snackade om det innan matchen och det var roligt gjort av honom.
Ångrar inte att du lämnade City, va?
- Nej, se så bra de är och här får jag spela och det är otroligt kul. Jag och flickvännen trivs oerhört bra i Rotterdam också.
Du har nu det bästa målsnittet av alla svenska anfallare ute i Europa – hur känns det?
- Det är stort, sex kassar på drygt 500 minuter är bra men det viktiga är att vi tar tre poäng för laget. Det låter kanske klyschigt men det är viktigast.
Hoppas du på besök från Erik Hamrén?
- Varje dag, varje dag, det är en dröm att komma med till EM som jag aldrig slutar tänka på. Fast det är inget jag kan göra mer än att fortsätta jobba på och göra mitt bästa.