Lars-Åke Lagrell leder Sveriges största och mäktigaste idrottsförbund och är dess absoluta frontfigur.
När han kliver fram på en välbesökt presskonferens och säger att han inte trodde uppmärksamheten kring Alexander Gerndts misshandelsdom skulle bli stor då inser man att SvFF är snett på det.
Okej för att Lagrell kan fnysa om att han inte läser bloggar och annat och inte visste exakt när domen skulle falla, men någon på Svenska Fotbollsförbundet måste väl ha den kollen. Var finns omvärldsbevakningen? Och sedan kan den personen briefa förbundsbasen.
Ibland undrar jag en aning elakt om tiden stått still i Råsundaborgen sedan 1970-talet?
Efter domen fallit ringde jag Mikael Santoft, som är förbundets högste tjänsteman och vd, och informerade honom om att Gerndt blivit fälld.
Han hade ingen aning om att domen skulle komma då, och hans svar var att den inte betydde något eftersom Gerndt var tillgänglig för spel.
Förbundets högste tjänsteman hade alltså inte satt sig in i ärendet. Ingen hade heller informerat förbundets högste tjänsteman om att en A-landslagsman skulle få en dom i ett mycket allvarligt fall.
Det är en sämre parodi, och det blev inte bättre av att Lagrell direkt efter domens fall sa att förbundet inte skulle straffa Gerndt en andra gång och att det var upp till Erik Hamrén.
Ett dygn senare gör SvFF:s styrelse tvärtom, man tar ansvaret från Hamrén och straffar Gerndt en andra gång.
Naturligtvis är det rätt att en av Sveriges största folkrörelser tar tydligt avstånd från det brott som Alexander Gerndt är dömd för i en tingsrätt, och med bevakning av frågan beroende på fortsatta turer med ett eventuellt överklagande.
På något sätt är det obegripligt att inte förbundets främsta inte tydligare tar avstånd från brottet vid den första kontakten, och om det är så att de inte har en aning om hur de ska hantera det så är det bättre att säga det.
Istället svävade de ut i utläggningar som de fick revidera helt, och då är skadan skedd.
Alla vet ju att A-landslaget är förbundets ekonomiska lokomotiv och det är i princip bara de stjärnorna som gör att sponsorerna vill haka på.
Då gäller det att ha järnkoll på allt som händer kring A-landslaget och som eventuellt kan skada varumärket. Det må låta krasst, men det är uppdraget som Lagrell o Co har fått av den svenska fotbollsrörelsen.
Än viktigare är att fotbollsrörelsen har en stor fostrande roll i Sverige och då gäller det att ta beslut och ansvar som kan följa med hela vägen ner till de ledare som tränar barn och ungdomar över hela Sverige.
Och i fallet Gerndt är det något man borde ha varit förberedd på – det har stått om det i tidningarna och Erik Hamrén hade talat med sin stjärna om åtalet och den väntande rättegången.
Naturligtvis måste förbundet ställa sig frågan om åtal för vissa brott innebär att man inte kan representera ett svenskt landslag? Kanske skulle man ge i uppdrag till en skicklig jurist som Stefan Alvén att titta på det och komma med förslag?
För så här pinsamt får inte en av Sveriges största folkrörelser hantera en sådan fråga.
Naturligtvis är det inga lätta frågeställningar och just därför kan man inte hantera det som Lagrell o Co gjorde. Proffs måste arbeta med dem.
Förbundet måste också bli mycket mer proaktivt, och då gäller det allt från frågor av den typen som till att se till att följa med i omvärlden.
Tyvärr fungerar det inte att ha inställningen att man inte följer bloggar eller andra nya mediaformer, för om Lagrell vill slippa det får väl SvFF anställa en 25-åring som klarar av de nya mediaformerna och hänger med i dem.
Kan man anlita Rune Hauge för han är bäst på att kräma ur max av tv-bolagen så måste man kunna anlita någon som har koll på omvärlden.
Lars-Åke Lagrell går inom kort i pension och en gång i tiden var han en visionär och ett lokomotiv och han har gjort mycket gott för svensk fotboll, men det är tydligt att tiden sprungit om honom.
Lägg till att han som alla stora ledare suddat ut mycket runt om honom vilket gjort det svårt för tjänstemännen att verka.
Karl-Erik Nilsson är den som ska ta över och det viktigaste uppdraget blir att modernisera fotbollsrörelsen och ta den in i mars 2012 när han blir vald.
Det blir en stor uppgift, och om han är rätt man att klara av det vet man tyvärr först när han får chansen att ta vid.
Ett gammalt kommunalråd och en gammal domare som gjorde ett bra jobb med hemma-EM 2009 är väl en okej meritlista, men gamla politiker är inte alltid de bästa på att få till handling och framåtrörelse.
Särskilt inte i en gammal och trög rörelse som fotbollen – där det snarare hade behövts några kraftiga tag.
Sedan kan man alltid undra om Nilsson? Han har ju gjort som riskkapitalbolagen som äger Carema när han helt lagligt behåller sina intäkter i ett bolag för att inte påverka den pension han får efter en tid som politiker.
Ja, det är ju rakt upp Blatters gränd, men frågan är om det är vad svensk fotboll behöver?