Thiago Silva måste ha fått ont av att se sina kollegor agera på Camp Nou. Herregud, Mexes och Antoninis agerande ledde till 1-0 för Barcelona.
Inte blev det bättre av att Nesta drog i en tröja som gav straff och 2-1.
Om man ger Barcelona de fördelarna då har man ingen chans att gå vidare – utan man lägger sig på marken.
Sedan hugger Messi på direkten och den bryggan är omöjlig att resa sig ifrån.
Det blev aldrig någon riktig match efter att Iniesta lyft in 3-1 efter paus och det är bara så att Barcelona är en bit före Milan.
Att det katalanska laget startade med nio egenfostrade spelare gör inte prestationen mindre imponerande.
Återigen hamnade tyvärr domaren i fokus i det här tungviktsmötet. Jonas Eriksson blev kallad en struts av medierna i Barcelona efter 0-0 på San Siro och man behöver inte vara raketforskare för att räkna ut rubrikerna Björn Kuipers får i Milano.
Ah, Barcelona är bättre än Milan, men det betyder inte med automatik att Lionel Messi o Co kunde promenera hem avancemanget.
Utan de behövde anstränga sig och göra allt för att skapa lägen och luckor mot ett backande Milan.
Att Messi fick straff efter tio minuter kan man inte heller skylla på den holländske domaren utan det handlade om så klantigt backspel att det gjorde ont att se.
Och inte bara en gång – utan två gånger, och den fördelen kan man inte ge bort.
Deppigt för Abbiati som var oerhört nära att ta skottet men Messi visade att han håller världsklass även från elva meter och bollen satt ända ute vid målvaktens högra stolpe.
Viktigt att poängtera att Messi kanske borde gjort 1-0 tidigare men sköt utanför.
Milan låg precis som i Milano lågt, lågt och kom fram väldigt sällan.
Fast en briljant insats av Robinho, där han vände sig fri, ledde till att Zlatan fick bollen och han hittade fram till en fri Nocerino och det var 1-1 – och Milan var vidare.
Efter kvitteringen blev det nerver i matchen, men det lugnade sig en aning för Barcelona när Alessandro Nesta drog i Sergio Busquets tröja i samband med en hörna och Björn Kuipers blåste straff.
Korrekt? Ja, det är enligt regelboken.
Invändningar finns det gott om och bland annat körde Carles Puyol en klassisk screen som var tveksam och det kunde gett frispark.
Dessutom är det så att fotbollens inkonsekvens naturligtvis frustrerar – för många drar i tröjor.
Två fel är aldrig ett rätt, och det går inte att klandra Kuipers.
Sedan är det givetvis så att utan att Jonas Eriksson missat en grov tröjdragning på San Siro så tror inte jag att holländaren blåst straff där och då – men det var korrekt.
Samtidigt får man inte heller glömma bort att Barcelona långa stunder rullade ut ett Milan som backade och backade och bara försökte freda sig.
Möjligheterna till 4-1 och 5-1 var betydligt fler och närmare än ett eventuellt 3-2.
Pep Guardiola har under sina fyra säsonger som tränare för Barcelona tagit hem elva av 14 möjliga titlar och två gånger har han vunnit Champions League.
Möjligheten till en tredje triumf på fyra år lever efter att Milan fick åka hem efter en förlust.
Det är så imponerande, och fascinerande, och det är bara att beklaga att Milan fick Barcelona redan i kvartsfinalen. För det kan inte vara något lag som kan känna sig starkt och taggat inför en match mot Guardiolas gäng.
Zlatan får fortsätta att vänta på ”den där jävla Champions”. Även om Milan gick längre än i fjol så var det inte ens nära, och även om han hade en assist så hände det för lite under dryga 90 minuter för att han ska vara nöjd.
Piqué, Puyol och de andra hade rätt bra koll på Milans storstjärna, och framför allt så gav Allegris taktik och Milans kvalitet – ingen van Bommel, Thiago Silva och Cassano - för dåligt understöd.
Vilket inte betyder att inte Zlatan också har ett ansvar,
Ändå har Milan gått fram under den här säsongen och kan man spetsa truppen och inte minst få in bättre backar och antingen behålla van Bommel eller ersätta med ett äss, och sedan få till affären med Carlos Tevez så lever drömmen en säsong till, men fönstret för Zlatan att vinna Champions är på väg att slå igen.
Han kanske kan hoppas på att Pep Guardiola inte förlänger med Barcelona så att laget möjligen, möjligen blir svagare. Eller att det får vänta till finalen.
För den där jävla Champions är svår att vinna – åtminstone för de flesta utanför dagens Barcelona.
***
Få svenskar har vunnit Europacupen/Champions League. Kurt Hamrin, Ove Kindvall, Conny Torstensson (två gånger), Björn Andersson, Jesper Blomqvist, Patrik Andersson och Henrik Larsson. ***
I och med Bayern Münchens klara seger är det givet med Real Madrid-Bayern i en semifinal. Har svårt att se hur ett pånyttfött Chelsea ska tappa sitt 1-0 hemma mot Benfica som är skakat efter tappad serieledning på sistone, vilket innebär att Chelsea väntar för Barcelona.
Den första semifinalen är svårtippad även om Real framstår som en given men knapp favorit, fast Bayern är på gång igen och spelat för en plats i finalen på klubbens hemmaplan i München. I den andra semifinalen är det fördel för Barcelona mot Chelsea, och skulle Benfica skrälla så ökar möjligheten för en helspansk final.