Som spelare var han okrönt kung av Stockholm. När fotbollskanalen.se träffar honom på upptaktsträffen inför tisdagens match har han svårt att ens minnas någon förlust mot sina lokalrivaler. Trots en uppsjö av tuffa bataljer. Alm lägger pannan i djupa veck och funderar under tystnad.
- Kanske i Norrettan 1997, men nej, då slog vi Djurgården med Hammarby… Vänta, jag har det! Jag förlorade med Bajen i ett cupderby mot AIK en gång på Söderstadion. Krister Nordin tunnlade Filip Bergman och det blev 1-0, säger Alm smånöjt efter en stunds betänketid.
Som ledare ser hans facit betydligt sämre ut. Inför Gnagets sista hemmatvillingderby på Råsunda kan Alm blicka tillbaka på en dyster resultatrad. Ingen seger sedan 2009 – trots att Dif på pappret varit betydligt sämre än de svartgula de senaste säsongerna.
- Det blir alltid sådana tongångar. Förra året talade man tidigt om att vi hade ett bortaspöke hängande över oss. Men det finns ingen grund till det. Vi spelar inte mot Råsunda, vi spelar inte mot Olympia. Vi spelar med publiken på Råsunda – mot Djurgården. Att försöka vinna mot olika arenor verkar dumt, där finns inga poäng att hämta, säger Alm.
Men varför har ni resultatmässigt varit bättre på bortaplan den här säsongen?
- Det enkla svaret är att vi i de enskilda matcherna inte nått upp till samma nivå som våra motståndare när vi mött dem på Råsunda. Mot Göteborg tappade vi en ledning i slutsekunderna och mot Sundsvall gjorde vi en ganska medioker insats. Och så oavgjort mot Mjällby före det.
Enligt Alm finns ingen som helst skillnad inställningsmässigt, oavsett var matchen äger rum. Truppen är inte mer taggad ute i landet än hemma i Solna. Och att de egna fansen på något sätt skulle göra laget ängsligt viftar han bort.
- Vi var riktigt bra i fjol och hade en fin statistik på Råsunda, med i stort sett samma trupp som nu.
Tränaren medger ändå att han upplever en besvikelse över klubbens sista år på Råsunda hittills. Tre inledande kryss var inte vad någon hade tänkt sig.
- Klart att det blir, om inte en frustration, så åtminstone en olustkänsla när vi inte tar tre poäng där. Men nu har vi en gyllene chans att göra det.
En annan sak AIK fått kritik för är det trubbiga anfallsspelet – med bara sex mål så här långt in i allsvenskan. Samtidigt påpekar Alm att man inte ska låta den eventuella avsaknaden av en skyttekung överskugga andra, viktigare saker på planen.
- Folk säger att vi behöver en målgörare, men vi vill hellre ha matchvinnare. Det är bättre att fokusera på att ta tre poäng än på att kuta runt och reducera i matcherna, säger Alm.
Han jämför succéduon från i fjol, Mohamed och Teteh Bangura, med stjärnvärvningen Celso Borges som anslöt i vintras.
- Ser vi på Celso har han redan avgjort två matcher. Jag tror att Banguras var uppe i sex stycken tillsammans under 2011, så det beror helt på hur man räknar.
Och anfallsspelet i all ära – Alm vill hellre framhålla det många ser som AIK:s största signum. Seriens starkaste defensiv där bara tre bollar rasslat till i nätet bakom Ivan Turina på sju matcher den här våren.
- Vi var bäst i Sverige på att försvara oss 2011 och det finns inget företag – oavsett bransch - som ger upp sina vassaste vapen. Det är en tung konkurrensfördel för oss. Har vi sedan matchvinnare ovanpå det kan vi få resultaten med oss.
Vad bygger det här starka försvarsspelet på?
- Att springa är grunden till allt. Sedan handlar det om att vi ska göra det tillsammans. I stället för att tjurrusa som idioter på egen hand ska vi gängjaga motståndaren. Vi är redo för Djurgården.