Den tidigare Blåvitt-målvakten John Alvbåge, presenterades under fredagen som Siriusspelare. Alvbåge ansluter från Nea Salamina, en klubb som han var utlånad till ifrån Omonia. När Sirius dök upp som ett alternativ var det ingen direkt tvekan.
- Det var väl ganska enkelt. De hörde av sig och jag blev glad och stolt av att de var intresserade av mig så löste vi det bara. Det var genuint intresse från deras och min sida, säger Alvåge till Fotbollskanalen.
Hur var förhandlingarna?
- Mellan mig och Sirius tog det kanske fem minuter. Men det var två klubbar i Cypern som det tog lite tid att knyta upp lite knutar med, men nu är det löst och det är jag glad för.
Är du uttalad förstemålvakt?
- Det är konkurrens om varje plats och den som tränararen vill ska spela ska göra det också. Jag har spelat på elitnivå i 19 år och det har varit konkurrens på varenda träning och det är likadant nu. Det är bara tuta och köra och framför allt ha roligt - då kommer det nog att gå bra.
John Alvbåge fick sparsamt i speltid Nea Salamina, men trots det finns inga frågetecken kring formen.
- Den känns bra. Jag har tränat på som satan nere i Cypern och jag fick inte så mycket speltid på slutet. Men jag har ändå lirat i cupen och jag fick någon match i ligan för en dryg månad sedan. Jag har spelat lite grand, men inte vecka ut och vecka in som annars är van vid. Men det känns bra, jag har kunnat fokusera på lite andra bitar än match varje vecka. Jag är redo att spela, det är väl mer att man ska komma in i laget. Målvaktstekniskt och fysiskt är jag redo. Jag ska komma in i gänget, spelet och lite konstgräskänsla, men det tar bara två-tre träningar.
Alvbåge skrev på ett ettårskontrakt med Sirius. Har 36-åringen börjat se slutet på karriären? Nej.
- Jag vill hålla på så länge jag kan och peppar, peppar, så känner jag mig i bra fysisk form och tror och hoppas att jag kan hålla på i många år. Men sedan vet man inte, jag har lärt mig de senaste åren att det kan vända fort. Jag har haft lite otur med skador de senaste åren och nu hoppas jag att jag haft min beskärda del av det. Det är väl sådana bitar som skulle kunna sätta käppar i hjulet. Annars älskar jag den här sporten så himla mycket och det är väl också kanske ett bevis på varför jag väljer att gå till Sirius. Jag älskar målvaktsjobbet och sedan jag lämnade allsvenskan har jag alltid tänkt att en dag komma tillbaka. Nu när jag fick den här möjligheten så är det bara att göra det bästa av den. Jag kollar inte på hur gammal jag är, men jag börjar ändå inse att jag börjar bli till åren. Man vet att snaran dras åt därefter. När man var yngre så var det snack om alla möjliga klubbar och det var nästan bara välja och vraka. Nu vet jag hur det ligger till, jag kan den här branschen. Men jag tänker inte på det, jag vill att spelet ska tala för hur bra man är. Men jag förstår att frågan kanske dyker upp. Internationellt sett är 36 år ingen ålder för en målvakt och det är så jag ser på det.
I Sirius ska han ta upp kampen om förstaplatsen med Lukas Jonsson. Konkurrenten jublade dock inte när Alvbåge presenterades.
- Det är ytterligare en gammal gubbe att konkurrera ut, vi har haft några sådana här nu. Det är fotboll, sa Jonsson till UNT tidigare under fredagen.
Jonssons uttalande var delvis med glimten i ögat och delvis på allvar. Alvbåge tar utspelet med ro.
- Det har han kanske rätt i. Jag är väl en gubbe i folks ögon, så det är ingenting jag behöver reflektera över. Men det finns många gamla gubbar som fortfarande kan spela fotboll och jag ska försöka bli en gammal go gubbe som också kan stoppa bollar.