Malmö FF:s isländske mittback Kári Árnason har ett kontrakt som går ut 2017 och han har spelat runt 500 matcher på seniornivå, men det här är förmodligen inte hans sista kontrakt. Andra klubbar visade upp sig efter hans starka EM, säger han till Fotbollskanalen.
- Jag är väldigt glad över att vara i Malmö, men jag vet att det var några klubbar som var intresserade. Sedan var frågan om de var villiga att betala en massa pengar för en 33-åring, det är så det är i fotboll. De betalar inte för dig, om man inte är Zlatan Ibrahimovic kanske. Genomsnittet säger att du är slut när du är 34 år, men jag känner mig bättre än jag någonsin gjort tidigare och jag kan köra på i flera år till.
- Jag började spela professionell fotboll när jag var 22 år, så det är lite annorlunda för mig. Om du kollar på Wayne Rooney, som började spela professionell fotboll när han var 16 år... Man har bara ett visst antal år i sig. Han är i 30-årsåldern och jag säger inte att han är en dålig spelare, men han är inte så bra som han var. Jag känner motsatsen.
Det har inte varit en karriär med självklarheter, men samtidigt är Árnason en spelare som Stefan Rehn en gång definierade som att man kunde "sätta två knivar i ryggen på och han fortsätter ändå att springa". Även de få gångerna som Árnason har bestämt sig för att ge upp så gör han det ändå inte.
När han var yngre tvingade hans mamma med honom till fotbollsträningar för att han skulle lära känna fler kompisar i området. När han blev äldre hade han bestämt sig för att sluta med fotboll efter en skada, men ångrade sig. Han spelade aldrig några ungdomslandskamper för Island, och för drygt tre år sedan var han fortfarande främst en mittfältare som då spelade i engelska fjärdedivisionen.
Istället har han nu, 33 år gammal, upplevt sin karriärs två största höjdpunkter under det senaste året: Champions League-gruppspel med Malmö FF förra hösten och EM med Island i somras.
Hans enda egentliga titlar är dubbeln med Djurgårdens IF 2005. Han skulle ranka ett SM-guld med Malmö FF i höst högre.
- Jag har kommit in i truppen mycket bättre än i Djurgården. Jag mår mycket bättre i Malmö än vad jag någonsin gjorde i Djurgården. Det var mina första år som professionell fotbollsspelare. Jag kände att jag aldrig riktigt kom in i det där, att mixa in sig i truppen, men här är det helt annorlunda. Det är en vänligare miljö med spelarna, men samtidigt också mer professionellt.
Du säger att du inte var professionell fotbollsspelare, vad gjorde du innan?
- De sista åren var jag på skola i USA, och åkte över till Island på sommaren för att spela matcher. Först pluggade jag broadcasting, men sedan tog jag en kandidatexamen i business.
Är det något du kommer att fortsätta med?
- Ja, jag ansökte om att plugga deltid i Lund på en magisterexamen i business, men kom inte in. Jag kommer nog att ansöka igen.
Han pratar också om att Malmö FF har blivit allt mer nöjda med sin defensiv efter sommarens uppehåll. Han erkänner att han själv gjorde sämre matcher i våras, men att samspelet är förbättrat.
- Jag känner att lag måste göra något speciellt för att göra mål mot oss. Det bevisade vi mot IFK, vi behövde göra ett självmål för att de skulle göra mål. Det kändes likadant mot Kalmar, de hade tur. Rosenberg nickar den över mitt huvud, och Kalmarspelaren gör mål med sin rumpa. Vissa mål kan du inte förhindra, men jag tror att vi kan få flest hållna nollor i allsvenskan.
- Jag har varit rätt nöjd med mina egna insatser på senare tid, särskilt efter EM. Inför EM var jag lite rädd för att bli skadad. Det fanns i min skalle då, att inte bli skadad. Jag kanske undvek en eller två tacklingar, men jag kan spela med mer frihet nu.
Hur trivs du i Malmö FF?
- Självklart var jag besviken när min goda vän Vidar (Örn Kjartansson) lämnade. Jag känner att vi tappade lite i omklädningsrummet. Samma med Gische (Molins), fantastisk person. Det var en stor förlust socialt för mig, men så är fotboll. Du förlorar alltid spelare. Vi fortsätter köra på bra, vi spelar golf på våra lediga dagar, och jag kan inte klaga egentligen. Jag har det fantastiskt här.