”Det vi har visat Sverige i år är inte vunna titlar, eller att utmana om Europaplatser, men vi har visat att vi är stora klubben som har vaknat. Vi är tillbaka. Njut av att vinna titlar i år, men vi kommer. Med de här unga spelarna så kommer vi där bakom”.
Det var IFK Göteborgs chefstränare Poya Asbaghis ord efter 1-0-förlusten mot Malmö FF den 6 oktober i fjol på Stadion i allsvenskan. Blåvitt hade inför det rivalmötet endast förlorat fem matcher under säsongen, tio färre matcher än under 2018 vid samma skede av säsongen, och därmed stått för en rejäl resultatmässig vändning och tagit ett steg åt rätt riktning i visionen om att bli ett allsvenskt topplag 2022.
Asbaghi är nu - lite mer än fyra månader senare - på plats i Lagos, Portugal för träningsläger med sitt IFK Göteborg och utvecklar sitt resonemang från den där presskonferensen efter bortamatchen i Skåne.
- Snacket om Blåvitt senaste 20 åren har egentligen varit att det är en klubb på väg nedåt och likaså under sista två åren, 2017 och 2018. Då kom man först tia och sedan elva och många andra allsvenska klubbar har under liknande perioder åkt ner till superettan. Det var också många som trodde att vi skulle göra det, säger han till Fotbollskanalen och fortsätter:
- Vi vann inga troféer förra året, men jag tycker att vi, med vårt spel, visade att vi är på väg uppåt och inte nedåt. Det var lite talande i Malmö-matchen också. Vi vann inte som vi alltid kommer att vilja göra mot Malmö, men samtidigt förlorade vi på ett sätt som ändå lovade mer. Vi kom sjua, men med sättet vi kom sjua på och tanken med vart vi är på väg lovar det någonting om morgondagen och det var det jag ville säga, att vi är på väg åt rätt håll.
Men vid den här tidpunkten för ett år sedan var det annorlunda.
Asbaghi var då pressad efter en tuff första säsong med 31 poäng på 30 matcher och en elfteplats i allsvenskan. Förre sportchefen Mats Gren fick under 2018 gå, samtidigt som även Asbaghi spekulerades få sparken när det gick tungt. Trots det blev han dock kvar i klubben och utan att någon gång ha tvivlat på sig själv.
- Jag kunde alltid sätta fingret på varför vi förlorade en match, samtidigt som jag kunde göra en ganska bra analys av vad det var. Det är i en situation där du inte riktigt förstår varför du förlorar som du börjar tvivla, men om du kan sätta fingret på varför något händer har du åtgärden eller processen till förbättring nära till hands och det gör att du mår bättre och inte tvivlar på samma sätt.
Asbaghi menar också att han på förhand var beredd på en enorm utmaning.
- Jag kommer ihåg att jag där och då sa till mig själv också att rent generellt sett och om jag skulle jämföra det många gånger, att jag inte kan komma på någon sportslig utmaning för en tränare som varit så stor som den här var för mig. Det var dels att du skulle göra den kanske största förändringen fotbollsmässigt i den framgångsrikaste klubben någonsin och att du också skulle göra den förändringen under de sämsta ekonomiska förhållandena som funnits i klubben under den största generationsväxlingen som har funnits i klubben och du skulle dessutom heta Poya Asbaghi och vara 34 år gammal och göra den.
Asbaghi fortsätter:
- När jag satte ihop de sakerna kommer jag ihåg att jag tänkte: "Jag har aldrig hört om en tränare som har haft en svårare utmaning". Hela tiden, vad som än hände, och hur stor kritiken än var påminde jag mig alltid om att, vad som än händer, kommer jag på grund av det här om tio eller tjugo år alltid se den här tiden som den mest utvecklande i mitt liv. Därmed fortsatte jag och slog aldrig av på takten.
Asbaghi fortsatte därmed inför fjolårssäsongen att arbeta och leda träningar på Kamratgården, men fick i mitten av januari också spansk hjälp.
Blåvitt presenterade ett nytt samarbete med det spanska bolaget Ekkono Soccer Services, som bland annat erbjuder konsultation och personal till klubbar gällande bland annat träning och individuell utveckling. Då kom även förre Gif Sundsvall-assistenten Ferran Sibila in som ny assistent till Asbaghi och tränarna kunde arbeta vidare med laget ihop.
Efter 3-1-förlust i premiären mot AFC Eskilstuna borta kom vändpunkten mot Elfsborg. 3-0-seger på Nya Ullevi efter mål av egenfostrade spelarna Patrik Karlsson Lagemyr, Benjamin Nygren och Sebastian Ohlsson. Asbaghi menar att det då lossnade mentalt.
- Det var inte så att vi gick från matchen mot AFC till matchen mot Elfsborg och hade blivit taktiskt dubbelt så bra och tekniskt dubbelt så bra på en vecka. Vändpunkten har skett hela tiden fast att resultaten och prestationerna inte visat det. Sedan är det också så att när vi vann med 3-0 mot Elfsborg hände något mentalt som är svårt att mäta. Det går alltid att mäta allt inom fotboll med teknik, då fysiologi går att mäta, men det går inte att mäta vad ett mål eller en seger gör och hur många procent det ger. Där blev det en mental vändpunkt, säger han.
Blåvitt förlorade därefter endast ytterligare två matcher under vårsäsongen och tappade i stället främst placeringar i tabellen efter lite sämre resultat under hösten till en sjundeplats i allsvenskan. Asbaghi menar att förra säsongen var ett steg i rätt riktning, men att det är viktigt att fortsatt jobba i lugn takt. Bland annat tappade föreningen under förra sommaren flera tongivande spelare, något tränaren är beredd på kan ske även i år.
I fjol lämnade nästan hela högersidan av startelvan med Carl Starfelt, Sebastian Ohlsson och Benjamin Nygren som blev sålda, medan Patrik Karlsson Lagemyr blev långtidsskadad. Nu hoppas tränaren därmed bara på att föreningen kan bli lite mer motståndskraftig för varje år som går framöver, även om han menar att Blåvitt lär behöva sälja spelare, vid bra bud, 2020 också.
- Det är sällan jag har varit med om ett fönster där det inte bytts ut en hel del, så det har gjort mig förberedd. Sedan hoppas jag någonstans att vi kanske inte byter ut så många på samma tid som vi gjorde då. Varje år som går är vi kanske i mindre och mindre behov av att sälja, säger han.
Asbaghi menar också att det är viktigt att kommunicera vad klubben vill på rätt sätt. Under 2010-talet har Blåvitt bland annat gått ut med visioner om att vinna SM-guld senast 2021, bli Nordens mest framgångsrika fotbollsförening - både på och utanför planen och spela Europa League-gruppspel 2016, samt vara i Champions League 2021.
Tränaren kommenterar inte de ovan nämnda utspelen, men menar att han hellre tar kritik för en långsiktig belöning än beröm för en kortsiktig sådan.
- Om jag hade gått ut i dag och sagt att vi skulle slåss om SM-guld skulle alla fans ha älskat det. De skulle känna: "Wow, vilken tränare! Han tror på laget och nu ska de gå för SM-guld" och den kortsiktiga vinsten skulle bli enorm. Vi skulle sälja ännu fler biljetter och så vidare, men vad blir då den långsiktiga konsekvensen? Det är att det är en stor chans att det inte blir så och plats för besvikelse och frustration i ett senare skede. Då är inte det en bra strategi av mig, men däremot tror jag att det är bra att säga sådana saker när det inte går emot den långsiktiga processen, säger han och fortsätter:
- När man kan hitta den optimala kortsiktiga belöningen och det går hand i hand med den långsiktiga strategin är det absolut det bästa du kan göra. Problemet har många gånger varit generellt i fotboll att folk vill säga något som gynnar de själva där och då och som kanske missgynnar någon annan som jobbar i klubben fem år senare. Även om man själv är kvar har man kanske inte tänkt på hur det kan missgynna en senare. Det kortsiktiga och långsiktiga ska vara i balans.
Hur går då Blåvitts vision om att vara ett topplag 2022 ihop med att samarbetsavtalet med Ekkono Soccer Services går ut 2021? Ferran Sibilia, som beskrivits som en radarpartner till Asbaghi, är dessutom just nu bara bolagets utsände till Blåvitt för i år. Vad händer om han lämnar efter 2020? Lirar visionen med avtalet med det spanska bolaget?
Asbaghi menar att det är av mindre betydelse för klubbens långsiktiga vision och menar att fotbollen är föränderlig. Spelare och ledare kommer och går, medan en klubb består. Därmed är han inte orolig över om Sibila skulle lämna på vägen mot målet.
- Det är lite liknande som med "Paka". Jag tycker om att jobba med Patrik Karlsson Lagemyr som fotbollsspelare och trivs enormt bra med honom. Jag skulle just nu inte vilja byta ut ”Paka” mot någon annan eller likadant med August Erlingmark som exempel. Listan är lång med spelare. Det jag menar är att jag samtidigt vet att det här är fotboll och det är sällan man jobbar med samma 30 personer. Jag njuter och uppskattar den omgivningen jag har med spelarna och att få jobba med Ferran (Sibila), men samtidigt tänker jag inte så mycket på vad som kommer att hända sedan helt enkelt, säger Asbaghi och fortsätter:
- Jag tycker inte att det är så konstigt (med en vision för 2022 och ett avtal med det spanska bolaget över 2021). Då skulle det vara konstigt att vi har kontrakt med spelare som också går ut innan dess. Det är vad som är avtalat nu och sedan finns det möjligheter att fortsätta och även om det inte fortsätter måste Blåvitt kunna fortsätta.
Är det inte skillnad på om en spelare kontra tränare lämnar?
- Jag tror att det är viktigt för en klubb att byggas på ett sätt så att man inte är beroende av en tränare, en kapten eller någon i styrelsen, att man bygger det på ett sätt som gör att spelare och tränare kan komma och gå och att processen fortsätter framåt.
Asbaghi spekulerades även själv efter förra säsongen vara aktuell för att lämna den allsvenska fjolårssjuan för att ta över Championship-laget Barnsley, men blev i slutändan kvar. Tränaren har varit tydlig med att han inte vill kommentera ämnet, samtidigt som han inte vill säga allt för mycket gällande om han skulle nobba många jobb för att stanna i IFK.
- Så känner jag (att han skulle lämna Blåvitt för få jobb i dag), men samtidigt vill jag inte säga för mycket. För om jag flyttar vill jag inte ha den här: "Men vänta Poya, du sa ju att du skulle stanna i Blåvitt". Jag aktar mig för att säga för mycket om det också, men jag tycker att det vanligaste för fotbollstränare är att inom citationstecken, söka större utmaningar. Det som är unikt i dag är att göra saker över tid i en klubb och det tilltalar också mig väldigt mycket.
Har du mått bättre som fotbollstränare än vad du gör nu?
- Jag brukar många gånger säga att jag älskar det här jobbet, men sedan är det svårt att jämföra lag med lag. När jag tränade mitt första lag var det ett gäng 14-åringar och det var också en fantastisk tid. Det är en annan typ av känsla att jobba med ännu yngre spelare än vad vi har här och det är svårt att jämföra den känslan med hur 13- och 14-åringar utvecklas när du är i en klubb som IFK Göteborg och jobbar. Jag kan inte göra den jämförelsen så. Jag kan bara säga att jag trivs väldigt bra här och nu.
Nu är nästa steg att hantera nya förväntningar på laget och att helt enkelt bli bättre än 2019. Ett nytt steg ska tas framåt.
- Vi ska fortsätta att utveckla spelet, men en stor utmaning i det är också att hantera ytterligare förväntningar. Alhassan Yusuf är inte en dubbelt så bra fotbollsspelare som för fyra månader sedan. Han är en liknande fotbollsspelare nu som för fyra månader sedan, men förväntningarna nu är dubbelt så stora för att han blev allsvenskans nykomling förra året. Hur hanterar han det? Hur hanterar några andra det? Hur hanterar vi som lag det? Det är en tuff utmaning och att bara hantera det för oss tror jag räcker som utmaning.
Är det inte lätt hänt att bli ivrig och gå framåt "för snabbt" när man har medvind?
- Det är lätt hänt att man blir ivrig och det försöker vi undvika, då just sådana beslut har satt klubben här i början, att man kanske satsat allt på ett kort eller att man inte vunnit på tre, fyra år och att man då har gått "all in" med att vinna eller försvinna. Det gäller att man har tålamod.
Vad kan supportrar förvänta sig av Blåvitt i år?
- Det är vår identitet. Jag tycker att vi har en väldigt tydlig identitet för hur vi vill spela fotboll och den tror jag kan vara minst lika tydlig i år, säger han och fortsätter:
- Sedan är det såklart att vi är ett lag som vill försöka bli bättre och komma så högt upp som möjligt. Jag kan bara tala för vad vi gör och vi kan bara jämföra oss med oss själva, men det finns också motståndare och lag som jag inte kan hantera, förutom över 180 minuter, som värvar bra och som värvar mycket. Därför är det svårt att säga hur långt det bär för oss förrän fönstren är stängda. Jag kan bara jämföra oss med oss själva. Det enda jag kan lova är att vi kommer att jobba stenhårt och att jag tror att man kommer att se att vi har en tydlig identitet när man tittar på våra matcher.
Hur nära har ni kommit visionen?
- Vi är bara på väg åt rätt håll, men vi har fortfarande mycket att göra. Det är fortfarande så att vi är en bit från den absoluta toppen i allsvenskan och dessutom har vi sagt att vi ska stanna där över tid och dit är vi en bit ifrån, men vi känner att vi är på väg åt rätt håll.
Asbaghi nämner inte, någon gång under intervjun, något mål om exempelvis en viss placering. Han hoppas i stället att det tålmodiga arbetet accepteras av klubbens supportrar, även om han kan tycka om en villkorslös kravbild.
- Om du satsar allt på ett kort är det lätt att nå en topp och sedan falla ner igen. Vi vet att vår målsättning är att komma tillbaka och göra det över tid och då får du göra det så icke-ihåligt som möjligt. Då måste du jobba tålmodigt, men sedan är vi IFK Göteborg med vår historik, så hur mycket vi än kommunicerar och hur verkligheten än ser ut kommer det alltid att finnas några där ute som inte förväntar sig något annat än SM-guld och det finns en charm i det också.