Salomonsson blev hastigt Blåvitts taktiskt viktigaste
På försäsongen var fokuset på kortpassningsspelet centralt och spelarna som definierade det angreppssättet. Sedan tog IFK Göteborg några segrar efter raka mål och anfallsstress. På slutet har motståndarna allt mer pratat om att IFK:s hot är via kantspelet. ”Och framför allt via Emil Salomonsson” har blivit en standardfras. Stefan Ishizaki pratade om att det ibland blir räknefel i det försvarande laget när vingbackarna blir ånglok.
Det mesta som har var bra framåt i dag kom via Salomonssons rus (bland annat 0-1-målet,). Lungor, kraft, smarthet. Just nu känns han avgörande för att Blåvitt ska ta många poäng, även om han kanske är mer taktisk viktig än tekniskt bra.
Charaisjvili kan ju faktiskt bli något IFK Göteborg inte har haft
Från så kallade videojuggar till Youtubebrassar till Wyscout-georgier? Det ser inte ut så. Giorgij Charaisjvili har varit en skuggspelare i vår, som bara har fått ströminuter för att göra ett par-tre vettiga aktioner. Det såg mest ut som en billig chansning. I dag fick han första starten.
Vid målet var det ett par-tre studs, men Charaisjvili följde med i bollbanan och hade ren bollträff. En bra medvetenhet ihop med tur. En sak jag gillade i det öppna spelet var att han får laget att behålla grepp. Flera av IFK:s offensiva spelare har tendens att bli sista eller näst sista spelaren att röra bollen. Charaisjvili gav intrycket av att inte bara kontrollera bollen bra själv, utan också ge iväg vettiga passningar som nästa spelare kunde göra något mer.
Elfsborg tog två-tre steg framåt
Jag pratade med en tränare som tyckte Elfsborgs problem var att allt såg för krångligt ut för spelarna. Det var för många aktioner där spelarna behövde tänka för mycket, vilket inte bara skapade osäkerhet utan också dränerade orken.
Det ska dock aldrig kunna bli så dåligt som det var mot Häcken. Efter 5-0-förlust och två bollar inpassade i eget mål så blir nästan alla andra matcher en förbättring, och Elfsborg tog åtminstone två-tre steg framåt i dag. Första halvtimmen gillade jag. De inledde med att snabbanfalla flera gånger, mer chansbetonat men också mer rivigt. Sedan hade de en femminutersperiod där de byggde, byggde, byggde, och fick stark effekt. De tillät inte IFK få sätta prägel.
Problemet är att de flesta anfall ändå slutar på samma sätt. Distansskott eller inlägg. Så har det varit nästan hela säsongen, och i ett i övrigt svårt spelsätt så blir det hastiga och för enkla lösningar i slutet av anfallen.
Dags att släppa lös Prodell/Frick
Trots vissa positiva delar framåt: Jimmy Thelin kommer starta Viktor Prodell eller Per Frick nästa match. De vet hur man gör mål i allsvenskan, Elfsborg har bara gjort sju mål på nio matcher, plus då att så många anfall ändå slutar med inlägg. Elfsborg kan inte längre gå så framtidsfokuserat genom att försöka sätta ett spel med andra anfallstyper. Nu, eller snart, kommer brytpunkten där det mer måste handla om poängsamlande.
Blåvitt kommer att lyfta de kommande månaderna
Vi kan prata spelutveckling och processer och sånt, men tajming och spelschema är också viktig. IFK Göteborgs kommande matcher är mot Gif Sundsvall, Kalmar FF, Örebro, Sirius, Brommapojkarna, Kalmar igen, och Sirius igen. Flera av de lagen har gått bra i år, ("det finns inga enkla matcher" och så vidare), men på de sju matcherna ska IFK ändå ta ungefär fyra segrar och bli mer topp- än bottenbaserade.