Långtidsskadade Gustav Svensson är hemma på besök i Göteborg när fotbollskanalen.se träffar honom. Vi sätter oss på Sense, en restaurang vid Kungsportsplatsen och pratar om livet i Ukraina, synen på IFK Göteborg och framtiden under två och en halv timme.
Efter en tuffare period i Turkiet och Bursaspor lämnade mittfältaren för Ukraina och SK Tavrija Simferopol och blev därmed den förste svensk att spela fotboll i landet. Ett land som Gustav Svensson nu ska tillbringa de kommande två och ett halvt åren i.
– Det är väl inte direkt det roligaste landet att bo i. De flesta är väldigt dåliga på engelska och det finns inte så mycket att göra vid sidan av fotbollsplanen. Jag är en person som gillar att hitta på saker, jag kan inte bara sitta still och spela TV-spel som alla andra. Sen skiljer sig Ukraina ljusår ifrån Sverige på väldigt många sätt.
Vilka sätt?
– Det finns ett fåtal extremt rika samtidigt som fattigdomen är rejäl. Sen själva synen på livet, om vi tar de som sköter vägarna som exempel. De kommer och lagar hålen i vägen men gör ett dåligt jobb så att de nästa år behöver komma tillbaka igen. Korruptionen är väldigt utbredd.
Trots att Gustav Svensson varit långt borta under långa perioder har han givetvis koll på Blåvitt och har sett klubben så ofta han haft möjligheten, och han har givetvis inte missat floppen i fjol:
– Jag lider med supportrarna. Jag är själv en supporter till klubben och min första dröm var att få spela för IFK Göteborg. Sen kan jag tycka att det var lite mycket bortförklaringar ifjol och för mycket gnäll.
Mikael Stahre och Håkan Mild har försökt att förändra IFK Göteborg. Från ett lag med många "brunkare" till ett mer tekniskt och spelskickligt lag. En förändring som har varit väldigt smärtsam och inte gett resultat ännu. En förändring som Gustav Svensson är tudelad till.
– Du kan inte ha ett lag med bara massa tekniska spelare i Sverige. Det måste finnas några som är bra på att vinna boll och visa stake. Sen är det klart att även om vi inte spelade någon gladfotboll när vi vann 2007 så var vi inte så dåliga. Vi kunde mer än bara sparka bort bollen.
Många supportrar för IFK Göteborg drömde om Gustav Svensson inför den här säsongen. Supportrarna drömmer fortfarande om en återkomst för Svensson och de andra utlandsproffsen. Men var det nära att drömmen gick in för supportrarna?
– Helt ärligt så har det aldrig varit riktigt nära. Jag och Håkan (Mild) har en diskussion där vi pratar om det mesta. Han fungerar lite som en mentor för mig. Sen är det klart att vi spelare (Bjärsmyr, Berg, Wernbloom, Wendt) pratar med varandra och tänker att det hade varit kul att vända hem samtidigt. Jag tror även att det kommer att bli så, jag har svårt att se mig själv komma hem och bara spela av ett år. Jag vill ge klubben ett par år då jag fortfarande håller hög nivå. Diskussionerna har väl ökat lite sedan "Bjärsa" flyttade hem.
Hur viktig tror du att Mattias Bjärsmyr är för IFK Göteborg?
– Otroligt viktig. Ifjol höll de på att få kvala innan han kom in i laget. Jag har inte helt koll på hur de är i gruppen nu men när jag spelade där så var det ett krig på varje träning. Vi unga fick verkligen känna att vi levde och det fanns en rejäl vinnarinställning. Alla hatade och att förlora och gjorde du ett misstag då fick du verkligen höra det. Just den delen är "Bjärsa" extremt viktig med. Han är en grinig jävel och han tar plats på ett positivt sätt.
Hur kunde de låta när du blev utskälld?
– De orden kan du knappast skriva. Men det handlade om att ge och ta. I början när man var ung fick man hålla käft när Mild, "Bengan" och "Ölme" skällde ut dig. När du bevisat på planen kunde du börja käfta tillbaka. Men så fort träningen eller matchen var över så släppte vi det. Det var då man vann respekten hos de äldre, käftade du tillbaka direkt hamnade du på minuslistan och blev kortvarig i klubben.
Fotbollsspelare och idrottsstjärnor överlag brukar oftast inte vara något vidare i skolan. Gustav Svensson hör till undantagen. Innan fotbollskarriären tog fart pluggade han till civilingenjör i Borås. Alla resor tur och retur till Borås gick inte ihop och han fick göra ett val.
– Där valde jag fotbollen, men jag trivdes bra i skolan. Har alltid varit väldigt duktig och jag kommer från en akademisk familj. Mina systrar är läkare och advokat och min lillebror arkitekt.
Är du ekonomiskt oberoende?
– Jag kan om jag vill resa lite vart jag vill när tiden finns. Det är mest resor jag unnar mig annars försöker jag att inte slösa med pengar. Som proffs har du inte så stora utgifter heller. Klubben står för mitt boende och jag har en egen chaufför som kör mig till träningarna. Jag äger inte ens en bil.
Hur ser du på din egen framtid?
– Bra fråga... Jag tror inte att jag återvänder till skolbänken. Det kan jag inte se framför mig. Men jag kommer definitivt att jobba efter fotbollen. Jag är inte sådan som person att jag bara sitter hemma och ligger i soffan. Sen har jag en fördel i och med att jag kan välja något jag verkligen vill jobba med efter åren utomlands.
FREDRIK JANLIND