Niclas Alexandersson återvände till svensk fotboll 2004 efter sju år som utlandsproffs i Sheffield Wednesday, Everton och West Ham.
När han vände hem igen gick han inte till Halmstads BK där han slog igenom som ung och spelade 161 matcher mellan 1988 och 1995. Istället valde Alexandersson att gå till IFK Göteborg, klubben han spelade för 1996-1997.
I podden "Lundh" berättar den i dag 43-årige Alexandersson om varför valet föll på IFK Göteborg.
- Jag hade sju fantastiska år i Halmstad. Det som hände när jag lämnade var att jag blev lite besviken på... det var ganska mycket. Det fanns ett missnöje hos vissa personer i Halmstad att det blev Blåvitt. Att jag inte gick ut utomlands direkt och så vidare, säger Niclas Alexandersson.
Stig Nilsson var Halmstads starke man under många år och var ordförande för klubben i 30 år. Niclas Alexandersson medger att Nilsson var en av personerna som blev besviken på honom efter flytten från Halmstad till IFK Göteborg, och detta var under en tid när det var ganska känsligt mellan klubbarna.
- Man får ju se det... Halmstad var ju hans allt och han ville föreningens bästa, men i det här fallet så var det väl vissa grejer som gjorde att, det var inte lika roligt att komma tillbaka dit efter det som hände, säger Alexandersson.
Det skar sig helt enkelt?
- Ja men lite grann. De satte en lite tagg. Sen det i kombination med att när jag kom till Blåvitt så trivdes jag fantastiskt bra. Jag var ju där i två säsonger och flyttade ut sen. Sen skadade jag ju korsbandet det första jag gjorde och då fick jag hjälp av IFK och körde rehab hos IFK. Banden knöts helt enkelt och varje sommar blev det att vi åkte till Göteborg. Jag fastnade där och sen blev känslorna starkare och starkare för Blåvitt, säger Alexandersson och fortsätter:
- När det då var dags att flytta hem, då kände jag att det var Blåvitt jag ville till. Då var väl tanken att det skulle bli en två, tre säsonger. Jag var ju ganska osäker på var jag stod och så vidare, men det växte ju starkare och starkare för varje år.
Hade du någon kontakt med Halmstad under åren du var ute?
- Nja. Några personer sådär och liksom i dag, jag har inget... jag tycker det är kul om det går bra för Halmstad och sådär. Men det blev ett lite abrupt...
Han ville ha mer betalt helt enkelt?
- Nja, men han hade väl hellre sett att jag hade gått till någon klubb utomlands.
La det sig någonsin med Stig?
- Ja, det tycker jag. Sen var det mer kopplat till att jag trivdes så bra i Blåvitt och i staden Göteborg. Att det blev naturligt att hela tiden återvända dit när man var ledig på somrarna. Att man följde dem. I och med att det var det senaste laget jag lämnade (innan utlandsflytten) så hade jag kompisar som spelade kvar i Blåvitt och som man hade mer kontakt med än dem i Halmstad.