För Göteborg var det tredje bortamatchen på en vecka. Att resa är jobbigt. Spela fotboll också. Det syntes om vi uttrycker oss milt och snällt. Ett av allsvenskans starkaste hemmalag styrde och ställde som man ville. Rullade runt, lät Göteborg jaga och skapade med ojämna mellanrum chans på chans.
En handfull var farliga, minst hälften borde ha gett utdelning om det inte hade varit för John Alvbåge. I det helsvarta göteborgska kollektivet var han ljuset. Det enda. Med IFK Göteborgs mått mätt var den första halvleken inte usel.
Den var urusel.
Inte ett enda avslut på 45 minuter. Jämför det med Åtvidabergs nio och ni får en klar bild av hur det såg ut före pausen.
- Vi sjunker ned, ligger på egen planhalva hela halvleken. Det i kombination med att vi inte har något passningsspel gör att det inte är bra, sade mittbacken Mattias Bjärsmyr till CMore i halvtid.
Kyligt av Santos
Alvbåge kunde inte stoppa allt. Snabbe och rörlige John Owoeri fick bra träff och på Alvbåges retur kom Ricardo Santos. Känsligt chippade han bollen över Alvbåge och nickade sedan in 1—0.
Sam Larsson är i Heerenveen för läkarundersökning och kontraktsskrivande. Om han saknades på Kopparvallen? Dum fråga. Däremot hade Mikael Stahre tillgång till nyförvärven Kenneth Zohore och Sören Rieks. De började sin vistelse hos Blåvitt med att se utspelningen i första halvlek från bänken.
Och uppryckningen efter pausen.
Några omedelbara vassa attacker toppades med att Ludwig Augustinsson var ytterst nära 1—1 men han styrde Martin Smedberg-Dalences inlägg tätt utanför stolpen.
Bra blev snart bättre, betydligt bättre.
Nära vända matchen
Smedberg-Dalence, osynlig i första, spelade in mot Lasse Vibe som släppte till Emil Salomonsson som i sin tur öppnade för kvitteringen (59:e) och Gustav Engvalls andra allsvenska mål för säsongen.
Rieks kom in för Joel Allansson, Göteborg öste på för alla tre poängen. Vibe prickade stolpen, Rieks skickade i väg en volleykanon i ribbans översida, Åtvidaberg gick på knäna men höll undan.