"Med en 15-årig karriär som professionell fotbollsspelare i superettan/allsvenskan är det nu dags att pensionera vänsterfoten och lägga skorna på hyllan. Nu söker jag nya utmaningar från och med hösten 2020. Jag söker ett jobb där jag får använda min sociala kompetens, min drivkraft och min vinnarskalle till 100 procent. Förutom ovanstående är jag en hejare på att knyta nya kontakter, dricka kaffe och ha ett gött tugg”.
Orden är Markus Thorbjörnssons egna, hämtade från hans Facebook. Karriären inleddes i Kungsbacka, avslutades i Dalkurd. De flesta kommer nog minnas honom från Kalmar FF, där han tillbringade merparten av spelarkarriären.
Men nu är det slut, vid 32 års ålder. 15 år fick räcka.
- Det fick räcka med de 15 åren. Det blev ganska naturligt. Jag hade inte tänkt att sluta som 32-åring. När jag var 25 år tänkte jag att jag skulle spela tills jag var 35, 36, 37 - men nu blev det som det blev med tanke på familjesituationen, säger Thorbjörnsson.
Familjen är bosatt i Kalmar. Frugan har nytt jobb i staden, det yngsta barnet börjar förskolan till hösten.
- Det blev ganska naturligt. Vi har vår bas här och kommer ha den här framöver. Då blev det att jag fick ta ett steg bakåt. Jag slutade egentligen vid nyår, men jag har varit föräldraledig i fyra, fem månader nu.
Och nu söker du ett jobb där du har tillgång till en vass kaffemaskin?
- Det är min starka sida, kaffe har jag druckit sedan jag var 13 år gammal. Det är svåra tider nu med corona, man vet inte vad som kan dyka upp, något måste man göra i alla fall. Jag gillar att träffa folk, är väldigt social av mig - och det är det jag vill jobba med. Vad det skulle kunna vara vet jag inte. Men jag vill träffa människor, just den sociala biten är det man saknar med fotbollen. Omklädningsrummet och alla härliga människor man träffar.
Hur ser dialogen ut med KFF nu när du är tillbaka i staden? Du var ändå där ett par säsonger.
- Jag spelade där i tio år, det är klart att jag har en dialog med dem, konstigt vore väl annars. Jag har varit där och hälsat på, tittat på några träningsmatcher och sådär.
Om det skulle bli så att KFF behöver folk under säsongen, ställer du upp då eller är det verkligen slut nu?
- Jag tror inte de kommer höra av sig med tanke på att de har rätt mycket spelare nu. De har massa yngre spelare som kommer upp och är duktiga med, den frågan tror jag aldrig kommer ställas. Men om det skulle det krisa och de ringer är det klart att jag ställer upp, absolut.
Och du har inte hållit igång med laget sedan du flyttade tillbaka?
- Nej, jag har inte rört en boll på ett halvår, det är mest egenträning. Löpa, gå på gym. Några golfrundor har det blivit också. Padel är något som jag aldrig har provat på, men som jag vill testa. Man håller igång så gott som det går.
- Min bästa vän, David Elm, är en hejare på padel, han var bra juniorspelare i tennis innan han slutade med det. Jag ska försöka möta honom någon gång med två andra kompisar - kanske får jag vara i samma lag som David, då har man stor chans att vinna i alla fall.
Det är padel med David Elm som väntar nu då?
- Ja, nu väntar padel med David först och främst. Vi två, som båda är fotbollspensionärer, får testa på att spela det.
Om du blickar tillbaka på karriären, vad rankar du högst?
- Jag har fått frågan många gånger och den är alltid lika svår att svara på. Merparten av min elitkarriär har jag varit här i Kalmar, det är klart att Kalmar ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Men att välja ut en specifik match eller händelse är svårt - då får man nog ta flera grejer.
- När jag skrev på för Kalmar FF 2009 var det en väldigt stor händelse med tanke på att de vann guldet året innan. Att de ville värva en spelare från lilla Falkenberg var ju trevligt. De speciella derbyna mot Öster 2013 ligger högt upp på rankingen.
Thorbjörnsson fortsätter:
- Jag minns en match när vi mötte IFK Göteborg i semifinal, 2011 måste det ha varit. Vi vann borta mot Blåvitt i förlängningen, så vi gick till final. Med tanke på att jag kommer från Göteborg så hörde man lite gliringar från folk och man fick höra lite från läktaren - det var speciellt att vinna den matchen också.
- Det är många minnen som dyker upp, man blir nästan lite känslosam när man pratar om det.
Blev karriären som du hade hoppats på?
- När man började spela fotboll som femåring var ju drömmen självfallet att bli allsvensk spelare, spela på den högsta nivån i Sverige. Man drömde även att spela för de stora lagen i den engelska och den spanska ligan och det där. Men det är inte många spelare som tar sig hela vägen. Jag är både stolt och tacksam att man har fått spela professionell fotboll under så lång tid.
- När man tittar tillbaka kanske man känner: "Hade jag kunnat göra det där lilla extra för att ta mig ännu längre?". Men jag är väldigt glad, stolt och tacksam över att ha spelat i allsvenskan under så lång tid, att jag fick den chansen. Jag måste säga att jag är nöjd, det vore felaktigt annars.
Ångrar du något?
- Det var en bra fråga. Jag hade velat gjort mål mot Öster. Och jag ångrar att jag inte gjorde fler mål än David Elm i allsvenskan.