Inte så att August Blanche tillhör författarna som jag lusläser, men jag kan repliken från hans verk "Ett resande teatersällskap" där den ansvarige för den ambulerande teatern inte har pengar till löner och brister ut i: "Fan skall vara teaterdirektör!"
Inte utan att jag förstår om de ekonomiansvariga i de allsvenska klubbarna känner likadant. Det är säsong för årsmöten och bokslut och inte en dag utan att det kommer en del uppseendeväckande resultat. En nyfiken kan undra hur Halmstads BK hanterat kommunikationen med licensnämnden?
HBK backar 5,5 miljoner kronor för 2014 och det när man gick in i fjolåret med ett eget kapital på 129 000 kronor. De senaste åren har klubben fått externa tillskott på närmare 8,5 miljoner kronor och det måste in nya miljoner om HBK inte ska tryckas ner i Superettan oavsett hur det går sportsligt.
I Helsingborg är det också kris och man måste ta in pengar. IFK Norrköping sålde i en udda transaktion mark kring Nya Parken för 44 miljoner och sköt en stor del av den ekonomiska problematiken på framtiden, men i lokalpressen är Peter Hunt bekymrad för att det inte går att driva arenan utan att gå back.
I Kalmar är det likadant, där KFF:s Guldfågeln Arena sakta men säkert äter upp miljonerna som klubben ordnade via försäljningar av en del brassar och ett par av bröderna Elm. Det är inte bara svårt att få snurr på arenaaffären, utan det kostar rejält när det inte fungerar som det ska enligt den ekonomiska teorin.
Givetvis finns det även vinnare 2014. Allsvenska nykomlingen Hammarby lär vara stärkt av publikfesterna och AIK har sålt en hel del och skickligt sett till att man redovisar det ekonomiskt bästa året sedan man var i Champions League. Vad det sedan betyder sportsligt är en annan femma, men ekonomin är överordnad.
Malmö FF kommer att ha en klang-och-jubel-fest när man redovisar det ekonomiska resultatet för 2014 och då ska man veta att stora summor för både försäljningar och Champions League kommer först på resultatet för 2015. Så om framtiden är ljus i MFF-land så är det mörkare i resten av Sverige.
Har utbytt mejl med en ÅFF-supporter som var förbannad över att jag hade med i klubben i min krönika om att det är skitigt bakom en glansig yta. Han drev tesen att det handlade om att ÅFF var en liten klubb och därför spöade jag upp den.
En teori jag inte köper men jag ska ge honom rätt att i skuggan av Malmö FF har den gamla bruksklubben rest sig ekonomiskt. Efter några år av fartblindhet – likt många andra idrottsföreningar – så pekade det mot en förlust på sex miljoner för 2014 och därmed både hotad existens och elitlicens.
Då agerade sponsorer och kommunen och tog in Anders Holst och Håkan Dorm som varit delaktiga i arbetet med Leksands IF. Under några intensiva månader har man med hjälp av intressenter vänt ett hotande minus på sex miljoner till ett plus på mellan 0,5 och 1 miljon kronor vilket stärker det egna kapitalet.
Hur har det gått till? Ja, man har fått bidrag av både kommun och sponsorer och kunnat sälja en fastighet och även skeppat i väg Ricardo Santos till Kina. Lägg till att man lagt om kostnaderna och sett till att klubben numera står ekonomiskt väl rustad med några års sikt.
I grunden har man gjort det alla klubbar borde göra. Agerat efter reella intäkter och inte efter drömmen om stora intäkter i spelarförsäljningar och/eller fina publiksiffror. Tyvärr är det något många klubbar och ledare verkar ha svårt att lära sig eftersom problemen kommer tillbaka likt måndagen i "Groundhog Day" med Bill Murray.
Ändå finns en helt annan beredskap och diskussion om dessa frågor i dag och i över tio år har fotbollen haft ett system med elitlicenser. Fast trubbigare instrument får man leta efter, och att man kunde missa Tyresös konkurs och Ängelholms kris, eller med en annan tolkning: att klubbarna kunde blåsa licensnämnden.
Anders Holst och Håkan Dorm hyrdes in av Rådet som består av Åtvidabergs Sparbank, Åtvidabergs kommun, Kopparvallen i Åtvidaberg AB (kommunen är storägare ihop med klubb och många mindre aktörer), Ollie och Elof Ericssons stiftelser samt Baroniet som förvaltar skog och lantbruk i Östergötland.
Under några månader har de med gemensamma krafter fått ordning på Åtvidabergs FF, men på måndag är uppdraget slut och om bitarna faller på plats så kliver Holst av som ordförande för klubben efter att ha räddat den. Istället ska han ägna sig åt Leksands IF och förhoppningsvis se ÅFF leva vidare.
Inte är det underligt att fler klubbar tagit kontakt med Anders Holst för att få hjälp med finanserna. Även om jag inte förstår att det kan vara så svårt att se vad man får in och vad man har för kostnader. Varför styrelser runt om i landet inte kan, eller rättare sagt vill, lära sig det är en gåta.
Det är talande att Holst, som även kan hockeyns värld via Leksand, lyfter fram skillnaden med licensnämnden för SHL som är mer av en samarbetspartner och någon man har en dialog med för att gemensamt kunna få styr på affärerna, men i fotbollens värld så vill inte licensnämnden ha annat än prognoser och rapporter.
Vilket gör det lättare för SHL-klubbarna att undvika paniklösningar som sällan är av godo. Naturligtvis har även hockeyn problemen med klubbar utan styrning, det visar kriserna för ex-SHL-lagen Timrå och AIK senast, men det gäller att plocka det som är bra från andra idrotter – och om licensnämnden i hockeyn är bättre så lär av den.
I den bästa av världar hade inte klubbarna behövt hjälp men det är ständiga återfall från en del av klubbarna och efter en tillnyktring så finns det stor risk att de faller dit igen. Varför? Ja, det är en bra fråga, men utan svar är det tydligt att man måste jobba ännu hårdare med den här processen för att klubbarna ska förstå.
Om nu det skall till fan för att vara kassör i en allsvensk förening så kan väl åtminstone Sef och SvFF se till att man har styr på klubbarna. Gör om elitlicensen och se till att skaffa licensnämnden verktyg för att öka öppenhet, att kunna kontrollera dem bättre och samtidigt en möjlighet att stötta klubbarna i de konstanta kriserna.
Historien är tyvärr tydlig, alldeles för få lär sig läxan och därför måste man vara på dem hela tiden. För precis som att teatern har slitit med ekonomin sedan mitten på 1800-talet så har fotbollen gjort det länge, men gemensamt är att de fortsätter att existera – och då kan man lika gärna hjälpa dem än bättre.
Inte så att August Blanche tillhör författarna som jag lusläser, men jag kan repliken från hans verk ”Ett resande teatersällskap” där den ansvarige för den ambulerande teatern inte har pengar till löner och brister ut i: ”Fan skall vara teaterdirektör!”
Inte utan att jag förstår om de ekonomiansvariga i de allsvenska klubbarna känner likadant. Det är säsong för årsmöten och bokslut och inte en dag utan att det kommer en del uppseendeväckande resultat. En nyfiken kan undra hur Halmstads BK hanterat kommunikationen med licensnämnden?
HBK backar 5,5 miljoner kronor för 2014 och det när man gick in i fjolåret med ett eget kapital på 129 000 kronor. De senaste åren har klubben fått externa tillskott på närmare 8,5 miljoner kronor och det måste in nya miljoner om HBK inte ska tryckas ner i Superettan oavsett hur det går sportsligt.
I Helsingborg är det också kris och man måste ta in pengar. IFK Norrköping sålde i en udda transaktion mark kring Nya Parken för 44 miljoner och sköt en stor del av den ekonomiska problematiken på framtiden, men i lokalpressen är Peter Hunt bekymrad för att det inte går att driva arenan utan att gå back.
I Kalmar är det likadant, där KFF:s Guldfågeln Arena sakta men säkert äter upp miljonerna som klubben ordnade via försäljningar av en del brassar och ett par av bröderna Elm. Det är inte bara svårt att få snurr på arenaaffären, utan det kostar rejält när det inte fungerar som det ska enligt den ekonomiska teorin.
Givetvis finns det även vinnare 2014. Allsvenska nykomlingen Hammarby lär vara stärkt av publikfesterna och AIK har sålt en hel del och skickligt sett till att man redovisar det ekonomiskt bästa året sedan man var i Champions League. Vad det sedan betyder sportsligt är en annan femma, men ekonomin är överordnad.
Malmö FF kommer att ha en klang-och-jubel-fest när man redovisar det ekonomiska resultatet för 2014 och då ska man veta att stora summor för både försäljningar och Champions League kommer först på resultatet för 2015. Så om framtiden är ljus i MFF-land så är det mörkare i resten av Sverige.
Har utbytt mejl med en ÅFF-supporter som var förbannad över att jag hade med i klubben i min krönika https://www.fotbollskanalen.se/olof-lundh/lundh-bakom-glansig-yta-ar-det-riktig-skitigt-i-en-del-klubbar---/ om att det är skitigt bakom en glansig yta. Han drev tesen att det handlade om att ÅFF var en liten klubb och därför spöade jag upp den.
En teori jag inte köper men jag ska ge honom rätt att i skuggan av Malmö FF har den gamla bruksklubben rest sig ekonomiskt. Efter några år av fartblindhet – likt många andra idrottsföreningar – så pekade det mot en förlust på sex miljoner för 2014 och därmed både hotad existens och elitlicens.
Då agerade sponsorer och kommunen och tog in Anders Holst och Håkan Dorm som varit delaktiga i arbetet med Leksands IF. Under några intensiva månader har man med hjälp av intressenter vänt ett hotande minus på sex miljoner till ett plus på mellan 0,5 och 1 miljon kronor vilket stärker det egna kapitalet.
Hur har det gått till? Ja, man har fått bidrag av både kommun och sponsorer och kunnat sälja en fastighet och även skeppat i väg Ricardo Santos till Kina. Lägg till att man lagt om kostnaderna och sett till att klubben numera står ekonomiskt väl rustad med några års sikt.
I grunden har man gjort det alla klubbar borde göra. Agerat efter reella intäkter och inte efter drömmen om stora intäkter i spelarförsäljningar och/eller fina publiksiffror. Tyvärr är det något många klubbar och ledare verkar ha svårt att lära sig eftersom problemen kommer tillbaka likt måndagen i ”Groundhog Day” med Bill Murray.
Ändå finns en helt annan beredskap och diskussion om dessa frågor i dag och i över tio år har fotbollen haft ett system med elitlicenser. Fast trubbigare instrument får man leta efter, och att man kunde missa Tyresös konkurs och Ängelholms kris, eller med en annan tolkning: att klubbarna kunde blåsa licensnämnden.
Anders Holst och Håkan Dorm hyrdes in av Rådet som består av Åtvidabergs Sparbank, Åtvidabergs kommun, Kopparvallen i Åtvidaberg AB (kommunen är storägare ihop med klubb och många mindre aktörer), Ollie och Elof Ericssons stiftelser samt Baroniet som förvaltar skog och lantbruk i Östergötland.
Under några månader har de med gemensamma krafter fått ordning på Åtvidabergs FF, men på måndag är uppdraget slut och om bitarna faller på plats så kliver Holst av som ordförande för klubben efter att ha räddat den. Istället ska han ägna sig åt Leksands IF och förhoppningsvis se ÅFF leva vidare.
Inte är det underligt att fler klubbar tagit kontakt med Anders Holst för att få hjälp med finanserna. Även om jag inte förstår att det kan vara så svårt att se vad man får in och vad man har för kostnader. Varför styrelser runt om i landet inte kan, eller rättare sagt vill, lära sig det är en gåta.
Det är talande att Holst, som även kan hockeyns värld via Leksand, lyfter fram skillnaden med licensnämnden för SHL som är mer av en samarbetspartner och någon man har en dialog med för att gemensamt kunna få styr på affärerna, men i fotbollens värld så vill inte licensnämnden ha annat än prognoser och rapporter.
Vilket gör det lättare för SHL-klubbarna att undvika paniklösningar som sällan är av godo. Naturligtvis har även hockeyn problemen med klubbar utan styrning, det visar kriserna för ex-SHL-lagen Timrå och AIK senast, men det gäller att plocka det som är bra från andra idrotter – och om licensnämnden i hockeyn är bättre så lär av den.
I den bästa av världar hade inte klubbarna behövt hjälp men det är ständiga återfall från en del av klubbarna och efter en tillnyktring så finns det stor risk att de faller dit igen. Varför? Ja, det är en bra fråga, men utan svar är det tydligt att man måste jobba ännu hårdare med den här processen för att klubbarna ska förstå.
Om nu det skall till fan för att vara kassör i en allsvensk förening så kan väl åtminstone Sef och SvFF se till att man har styr på klubbarna. Gör om elitlicensen och se till att skaffa licensnämnden verktyg för att öka öppenhet, att kunna kontrollera dem bättre och samtidigt en möjlighet att stötta klubbarna i de konstanta kriserna.
Historien är tyvärr tydlig, alldeles för få lär sig läxan och därför måste man vara på dem hela tiden. För precis som att teatern har slitit med ekonomin sedan mitten på 1800-talet så har fotbollen gjort det länge, men gemensamt är att de fortsätter att existera – och då kan man lika gärna hjälpa dem än bättre.