STOCKHOLM. Någon som alla utlänningar – precis som svenskar – i Sverige har gemensamt är att när solen tittar fram så gör de vad som helst för att få en touch av den. Speciellt den här tiden på året – som ni svenskar så generöst kallar för sommar.
Så när det var dags att bestämma plats för en intervju med Hammarbys mittfältare Adis ”Baggio” Husidic var det knappast förvånande att prio ett var ett ställe med uteservering.
Det landade vid ett café på Skånegatan på Söder men medan jag och hans amerikanska flickvän Kathleen klagar på den svenska ”sommaren” så förklarar Baggio, som är uppväxt i USA men har bosniska föräldrar, att han gillar vädret.
– Jag saknar inte värmen det minsta. I Chicago såhär års är det sanslöst varm och massor av folk. Jag skulle tippa på att det är minst 35 grader där nu. Det här är skönare även om jag inte hade tackat nej till några grader varmare, säger ”Baggio”.
Vintern då?
– Det är en annan historia… säger Baggio och ler.
Baggio och hans flickvän – som också spelade fotboll i high school – flyttade tillsammans med sina två husdjur (en hund, en katt) från USA till Sverige för sex månader sen. De försöker fortfarande att komma in i det ”svenska sättet” att leva.
– Stockholm är en underbar stad. Vi gillar den verkligen och människor här är väldigt vänliga. Vi bor nära vattnet i Hammarby sjöstad. Det dåliga är väl att allt här är minst tre gånger dyrare än hemma. Vi ska faktiskt börja ta svenskakurser och det ser vi mycket fram emot. Jag kan redan ett par år, som hej och hej då. Vilket ju är… ja, samma ord typ, säger Baggio och skrattar.
Hans familj lämnade Bosnien under kriget och innan de flyttade till USA så bodde de på en flyktingförläggning i Tyskland. När de hade kommit till Chicago började han spela fotboll och fick smeknamnet ”Baggio” efter den italienske superstjärnan – tillika Adis idol – Roberto Baggio.
Han följde den röda tråden i det amerikanska ”sportsystemet”. Hans spel i high school gav honom ett stipendium till University of Illinios varifrån han blev draftad och fick ett proffskontrakt hos MLS-laget Chicago Fire. Han sågs som en av landets största talanger.
– MLS utvecklas väldigt fort och det var en bra erfarenhet att spela där. Klubbarna är väldigt välorganiserade och styrs på ett mycket bra sätt. Alla klubbar har redan – eller planerar – att bygga nya moderna arenor och normalt sett så spelar man för mellan 20 000 och 30 000 åskådare.
– En annan viktig sak är att avtalet mellan spelarföreningen och ligan utvecklas hela tiden vilket bör leda till att inom drygt fem år så kommer nog MLS vara väldigt intressant även för de största stjärnorna.
I Chicago spelade han en säsong tillsammans med Fredrik Ljungberg.
– Han kom från Seattle Sounders där han hade problem med tränarna. Jag tycker att han var en bra spelare men han spelade i nummer 10-rollen vilket inte passade honom så bra. Han var väldigt tyst och höll sig för sig själv. Vi var ute några gånger och han öppnade sig aldrig riktigt. Han var cool och smårolig men gjorde inte så mycket väsen av sig.
Man undrar ju, varför gick du till Sverige och Hammarby?
– Jag ville prova på vad jag kunde prestera i Europa. Och så dök den här chansen upp i precis rätt tid. Kontrakten i MLS är lite konstigt konstruerade, för även om mitt kontrakt med en klubb går ut så är jag fortfarande kontrakterad till MLS. När mitt kontrakt med Chicago Fire tog slut bestämde jag mig för att leta efter en ny klubb och då fanns det två alternativ: antingen stannade jag i USA och spelade för Colorado eller så flyttade jag till Sverige och Åtvidaberg.
– Jag struntade i Åtvidaberg-möjligheten och bestämde mig för Colorado, vi började kolla lägenhet och förberedde oss för att flytta. Då dök Hammarby upp. Jag visste att det var en av de största klubbarna i Sverige och även om pengarna inte var i närheten av det Colorado erbjöd så bestämde jag mig för att flytta till Stockholm och ge det en chans.
Hur mycket mer pengar?
– Tre gånger så mycket.
Tre gånger så mycket?!
– Jag vet att det låter konstigt men det handlar inte om pengar. Jag har alltid drömt om att spela i Europa och jag förstod att detta kanske skulle vara den enda chansen jag fick. Jag har en ganska realistisk syn på mig själv och att spela i Sverige var i det läget i nivå med mina kvalitéer samtidigt som att jag kom till ett ställe där jag hade perfekta möjligheter att utvecklas och få massor av erfarenhet.
– Jag ville inte behöva ägna resten av livet åt att tänka ”vad hade hänt om jag hade åkt?”.
Nu när du varit här i sex månader, vad är omdömet?
– Om jag ska vara ärlig så är kvalitén flera nivåer lägre än MLS. Om jag skulle jämföra det med något i superettan så är väl topp fem-lagen i superettan på samma nivå som topplagen i college-ligan NCAA. Men det finns en del skickliga spelare, spelas en del bra matcher och när det kommer till fansen – speciellt Hammarbys – så är de fantastiska.
Efter en fin start på serien så har ni nu bara en seger senaste nio matcherna. Fansen förväntar sig väldigt mycket mer, hur hanterar du pressen?
– Det är mycket större press här än i USA, men jag antar att det är en del av spelet här i Europa. Vi är inne i en dålig period nu och ingen är nöjd med det. Självklart förstår vi att fansen förväntar sig mycket mer. Men vi gör vårt bästa och i slutändan så är våra supportrar alltid stöttande. De står bakom oss i varenda match, hemma som borta, och det betyder mycket. Våra fans är underbara och jag hoppas verkligen att vi kommer att ge dem mycket glädje med våra resultat i framtiden.
Gregg Berhalter använder dig som en spelfördelande mittfältare i ett 4-2-3-1-system, är det en position som passar dig? Och hur rankar du resten av laget?
– För det första så måste jag säga att Berhalter är en väldigt bra tränare, jag kommer ihåg när han spelade för USA och han är verkligen någon vi kan lära oss mycket av.
– Laget är enligt mig väldigt bra, flera av spelarna är väldigt duktiga och jag hoppas vi kan nå vårt mål och gå upp i allsvenskan. När det gäller mig själv så föredrar jag en mer offensiv grundposition så att jag kan komma närmre motståndarmålet, men om tränaren bestämmer var jag ska spela och jag spelar där han sätter mig, oavsett var det är.
Framtiden då, hur ser du på den?
– Vem vet? I den bästa av världar så går vi upp med Hammarby för jag hade älskat att spela i allsvenskan med Bajen. När det gäller min framtid i Europa så, som jag sa så har jag nog en ganska realistisk syn på mig själv så i det här läget går jag inte runt och drömmer om några toppklubbar.
– Jag älskar Premier League, vem gör inte det? Men jag tror att ett lagom steg för mig efter Hammarby vore Holland, Belgien eller någon mindre klubb i Tyskland. Men i nuläget tänker jag inte så mycket på sådant. Jag är fokuserad på mitt uppdrag här i Hammarby och ska göra allt för att vi ska gå upp.