Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ALLSVENSKAN
29v

Norling ny tränare i AIK - lär känna honom här

Rikard Norling.

Foto: Scanpix

Rikard Norling.

ALLSVENSKAN

Norling ny tränare i AIK - lär känna honom här

29v

Rikard Norling är ny tränare i AIK. För ett år sedan träffade Fotbollskanalens Andréas Sundberg träffade honom i Bergen för en lång intervju - läs den nedan.

Annons:
I två år spekulerades det om en maktkamp i Malmö FF mellan Rikard Norling och dåvarande sportchefen Per Ågren. Direkt efter guldet 2013 sa tränaren att han skulle fortsätta som MFF-tränare över 2014 och att han var "vrålsugen på att ta sig an utmaningen." En månad senare kallade klubben till presskonferens och då hoppade Norling överraskande av.

Några dagar senare presenterades han som ny tränare för Brann. Den norska klubben satsade och siktade på att ta guld. Men säsongen slutade i fiasko. Laget åkte ur den högsta ligan för första gången sedan 1985. Samtidigt försvarade Malmö FF sitt SM-guld och kvalificerade sig till gruppspel i Champions League.
Fotbollskanalen.se åkte till Bergen och träffade Rikard Norling för att höra om den tuffa säsongen och om han ångrar avhoppet från Malmö FF. Intervjun är i två delar där den första handlade om tiden i Brann och det här är den andra som handlar om Malmö FF och AIK. Bland annat inser Norling i efterhand att han var något naiv och kanske gick för hårt fram i arbetsrelationen med dåvarande sportchefen Per Ågren.

Hur ser du på den sista tiden i Malmö FF nu när du har fått perspektiv?
- Du vet ju metaforer och så där, det är det bästa sättet för mig att försöka ge en bild och för att beskriva det på något sätt så känner jag att vara i Brann då är man på en bal i en fantastiskt vacker skrud. Man har något väldigt fint på sig och man skimrar. Både Malmö och AIK är två extremt fina historiska smycken hos mig som jag är ofantligt stolt över. Jag tror att det var bra för Malmö att det blev som det blev. Det har visat sig både resultatmässigt och på många sätt verkar det andas frisk luft, tillförsikt och framgång, säger Rikard Norling på typiskt Norlingskt vis, för att sedan lova att försöka prata lite mindre i metaforer innan han fortsätter.

- Men å andra sidan är jag inte förvånad över det för när man en gång har träffat och jobbat tillsammans med Daniel Andersson så vet man att det inte är en slump att han har fått ihop det på ett bra sätt. Det är en imponerande ung man. När det är dags att gräva ner honom så må ju han vara en av de absolut största. Han är fantastisk. Både som spelare, tränare och nu som ledare för hela klubben. Det är bara framgång. Det är otroligt och jag är fantastiskt glad över att jag faktiskt fick jobba med honom och faktiskt vara chef över honom. Sedan nu när Åge kommer in med den erfarenhet som han har och kopplat till något som säkert började från Roland Nilssons tid, sedan en naturlig övergång till mig och sedan att då Åge förädlar det ytterligare. Det känns som att det som sker nu har byggts klokt av klubbledningen under lång tid.

Du har alltid pratat väldigt bra om Daniel Andersson och till och med varit inne på att han skulle passa bra som sportchef, är du förvånad över att han har gjort det så bra på så kort tid?
- Nej. Det är det som är så speciellt med honom. Det är klart att Daniel ska vara sportchef under lång tid och det är inte meningen att han ska bräcka sig hela tiden för det är omöjligt i ett svenskt lag, men han har någon förmåga. Det är inte lätt att direkt gå från spelare till att bli tränare. Det är en del som säger att det är bättre att gå ut i något år och låta vissa av stommen som man har spelat tillsammans med och varit kompis med försvinna bort innan man kommer tillbaka och blir tränare, men det klarade han helt galant och i slutfasen av 2013 så hade han ett fantastiskt fint grepp om gruppen ur ett tränarperspektiv.

- Det är bra att han blev sportchef och inte tränare för att som tränare är du inte lika långsiktig och han är gjord för att vara i Malmö FF och för att representera den klubben på alla sätt, hur du än mäter av honom. Han är ödmjuk å ena sidan men har en otrolig tro på sin egen och klubbens förmåga och han har en integritet som slår de flestas. Så allt det här gör att han bara är gjord för att jobba länge i Malmö FF. Är man tränare är det ju risk om man får lite resultat emot sig och har lite otur med skador så kan det innebära att han får sparken och då är det kört. Normalt sett kan du inte jobba i tio år som tränare.

- Jag tror att det här är ett aktivt val av Daniel, han är smart och strategisk ur många perspektiv. Men det kan mycket väl vara så att han får erbjudanden nu och blir sportchef någon annanstans, för det han håller på att göra är ju unikt. Killen är inte ens 40 år. Han är extremt ung, född 1977. Bara barnet ur det perspektivet. Så skriv ett långtidskontrakt med honom och ge honom det han vill ha.

Vad har Åge Hareide gjort för att bygga vidare efter dig?
- Dels har Daniel tagit vid efter Per Ågren och gjort det jättebra, dels tror jag Åge har ökat en flexibilitet. Det gjorde han på ett klokt sätt och det är inte lätt i Malmö FF att frångå de historiska principer som ändå råder där och där min filosofi ligger väldigt nära det som har varit. Han har på ett väldigt skickligt sätt klarat av att balansera upp det historiska kravställande som finns internt och som hela klubben andas kring och utgår ifrån och få till det och med den flexibiliteten som också innebar resultat. Sedan att han nu även med all hans erfarenhet som gör att han har väldigt fina kontakter för att få in de här spelarna med hjälp av en förbättrad ekonomi, han har kunskap om de spelarna som det tidigare har varit svårt för svenska klubbar att få. Där har han bistått Daniel på ett bra sätt, så det känns som en bra kombo.

Tänker du på Magnus Wolff Eikrem och Jo Inge Berget?
- Ja det får jag nog säga, men (Enoch Kofi) Adu är ju en spelare som enligt mitt tycke var en av de absolut bästa mittfältarna i Norge när han var i Stabaek. Den kunskapen hade ju jag aldrig haft om jag var i Malmö. Det är ju sånt som har kunnat förädla truppen på ett väldigt bra sätt.

Hur menar du med flexibilitet när du pratar om Åge?
- Taktisk flexibilitet. Sedan kan han nog ledarskapsmässigt där jag ibland var len och så och jobbade med det i tre år och så kommer han in och har nyanser på det som kanske ibland sparkar någon i arslet som behöver bli sparkad i arslet för att prestera ännu bättre.

Efter guldet i Borås 2013 frågade jag dig om du fortsätter som tränare. Då svarade du att du var vrålsugen på att ta dig an utmaningen – vad hände?
- Nja, det är nog många i Malmö som är lite konfunderade över vad det var som hände med tanke på hur det kommunicerades från mig bland annat och det får jag ta på mig. Som jag sa är det ett ofantligt vackert smycke som jag har inom mig, samtidigt kom jag fram till ett beslut som jag kommunicerade med Per Nilsson (dåvarande vd) då, tydligt vad anledningen var. Jag kände det då och känner det nu att det är något som är framfört där och som stannar där och det viktigaste är att vi nu kan konstatera att det har varit hälsosamt framför allt för Malmö FF och det är det viktigaste för en himmelsblå själ att det blev så.

Har du någon gång ångrat att du hoppade av?
- Man vill ju egentligen svara både ja och nej på en sån fråga på grund av att visa en respekt å ena sidan mot allt det som den person som älskar Malmö FF står för. För svarar jag bara kategoriskt nej så skär det ju rätt in i själen på en MFF:are. Jag fattade ett beslut som jag står för.

I slutet av 2012 kallade Malmö FF till en presskonferens och där stod det klart att både du och Per Ågren stannade i klubben efter att det spekulerats om att ni skulle lämna – Per Nilsson sa att du och Ågren haft meningsskiljaktigheter – hur var det egentligen att jobba så som det var då?
- Jag var inne på det tidigare i intervjun med min naiva inställning i många stycken till både livet och till mitt yrke. För att komma som jag gjorde med den historien jag hade till Malmö FF innebär ett visst form av mottagande, vissa förväntningar. Jag hade mått väldigt, väldigt bra av att komma till Malmö FF med ännu större erfarenhet, både av livet och av ledarskap. Det är samma som i AIK, jag hade mått väldigt, väldigt bra av att träna AIK med större erfarenhet.

Varför?
- Att förstå bättre och vara mer följsam. Jag bestämde när jag kom till Brann att nu får det vara nog och nu ska jag vara följsam i det här. Jag ska på något sätt sakta men säkert bli en del av klubben och ta mig an de förutsättningar som jag behöver ta mig an för att bli långsiktig och också få en genuin respekt från alla, från hela klubben. Och vara lite smidigare.

- Jag var inte riktigt där på det sättet som man kanske borde vara i Malmö. Å ena sidan har ju det varit något som gjort att jag tryckt på och krävt och så vidare som har inneburit att jag hållit en viss resultatnivå, och den balansen nu i den här insikten som jag har om mig själv och mitt eget ledarskap och vad som kommer vara viktigt för mig själv att integrera i en klubb och så, att man inte blir för flat heller. Utan kräver det som behöver krävas.

Ville du för mycket? Tryckte du på för mycket?
- Min iver till att utvecklas och driva saker och ting är ju en av mina stora styrkor som jag också här nu, vilket jag var inne på, försöker att balansera upp på ett bättre sätt och kanske anpassa mig bättre till det jag behöver anpassa mig till. För varje klubb är unik. Malmö FF andas helt annorlunda jämfört med hur AIK andas. Det är en extremt stor skillnad. Och jag tror att jag är mer öppen och skickligare på att förstå att det förhåller sig på det sättet att oavsett var jag än kommer, och speciellt i de stora klubbarna, så kommer det att andas, och ju tidigare jag hittar hur den där klubben andas ju mer rätt kan jag rikta min enorma energi som jag har för att saker och ting ska bli så vackert och så effektivt som jag vill, som jag ser det i mitt huvud.

Vad var ni oense om, du och Per Ågren?
- Jag är inte intresserad av att... alltså Per Ågren är en klubbikon. Han gjorde ett stort arbete och var en av dem som Daniel tog över efter och som la grunden och han tog in många spelare som man ju har sålt och tjänat mycket pengar på. Jag nöjer mig med att säga det. Jag har den fullaste respekten och det är en riktigt bra människa.

- Allvarligt talat. Jag känner verkligen så att oavsett vad så är det fakta. Sedan också fakta att det är en väldigt snäll människa som kanske inte förtjänade en Rikard Norling ur det perspektivet i många stycken.

Hur?
- Som du har varit inne på, jag kanske drev på för hårt i vissa stycken och brist på förståelse för hur klubben andades. Han är ju uppvuxen 250 meter ifrån Stadion, har spelat 250-300 matcher för klubben och varit lagkapten.

Du pratar om Per Ågrens status i klubben, han är ju inte den enda personen som har det i MFF. Det finns ju flera till och då tänker jag på det gamla gardet med den förre ordföranden Bengt Madsen i täten - kan det ha varit problematiskt för dig att det finns många starka personer i klubben?
- Men å ena sidan är det klubbens styrka som jag i min lilla naiva värld inte visste hur jag skulle hantera. Faktiskt. Och det är det som jag lite grann menar. Det är som en tonåring och det känns som att jag har varit tonåring länge på något sätt. Att som hästen med sina skygglappar, att tonåringen bara ser sig själv och rätt fram och sedan ju äldre man blir så öppnar man upp de där skygglapparna mer och mer och kan ta in fler och fler människor och fler och fler intryck. Och jag är där nu. Jag har nog säkert fortfarande på mig de där skygglapparna och om fem år förstod jag inte... i min naiva värld där jag är nu så tror jag inte att jag har några skygglappar, men det har jag säkert.

Att du var som en tonåring som du säger, att du drev på, kan det ha stärkt laget och klubben – även om du fick smällar så kanske det var bra på andra sätt?
- Det är inte min uppgift att svara på. Det finns säkert folk som tycker både det ena och det andra. Jag är i alla fall ofantligt stolt över min tid, att jag faktiskt har varit och är en del av Malmö FF:s historia. Jag kommer ihåg när jag kom till klubben, alla bilder av historiska inslag och framgångar som man möttes av från första dagen. Det är jag en del av. Det är ett smycke som inte behöver poleras, det bara glänser.

Hur påverkade det dig att MFF:s styrelse träffade flera tränare samtidigt som du ledde laget?
- Å ena sidan är det klart att det påverkar, å andra sidan är det ju en del av en styrelses uppgift att leta efter tränare om det skulle vara så att jag faller igenom eller att jag mot förmodan skulle bli kontaktad av andra klubbar och försvinna så är det en styrelses uppgift att ligga i framkant, så det får man ta. Sedan är ju jag som alla andra att jag vill ju vara unik och vara den som alla älskar att ha i klubben. Så jag är inget undantag ur det perspektivet. Det får man ta och det får man räkna med.

Hur var det där och då när du fick läsa i media att MFF träffade flera tränare?
- Det var samma sak i AIK, att från i augusti 2008 började det skrivas att det var styrelsebeslut att Norling ska bort. Så på något sätt lär man sig att leva med det.

Men hur är det egentligen att slå upp en tidning eller nätsajt och läsa sådana saker som det spekuleras i?
- Jag får ta vissa saker och är det så att jag känner att det inte är värt att ta det då må jag antingen ta mig någon annanstans eller sluta.

När du lämnade MFF kunde man läsa: i förra veckan hade MFF-ledningen ett möte med Rikard Norling om att försöka hitta en bra form för att han skulle kunna fortsätta, något man trodde att man lyckats med. Men trots att han skulle få mer makt var tränaren inte nöjd med omorganisationen och i stället så kom vändningen när Norling i tisdags tog kontakt med en av få bundsförvanter i klubben, vd:n Per Nilsson, och förklarade att han hoppar av jobbet och enbart för honom uppgav skälen - hur ser du på det med det där mötet och att du inte var nöjd med omorganisationen?
- Det är det som gör mig... alltså ibland har ni skrivit en sak som ni tror är korrekt och ibland säger min fru till mig: "du måste ju gå ut och säga som det är någon gång, folk tror ju att det förhåller sig på det sättet." Och jag känner, nej för börjar jag att hålla på att försöka berätta för dig om sånt som sårar en, en människa vill inte framstå som maktgalen, och allra minst jag, men om man börjar att gå in och peta på att ni har skrivit så och det stämmer inte, så är man på något sätt så... nej, det vinner jag inget på.

- Det viktigaste är att jag kommunicerar tydligt och väl med personerna som bestämmer i klubben. Sedan är Malmö FF en tillräckligt stor klubb för att ni ska ha kontakterna som ni behöver för att kunna få reda på information och också att ni skriver om det för att det är till ett allmänt intresse och det är till syvende och sist så det fungerar i stora klubbar. För mig är det viktigaste att jag vet vad jag har kommunicerat med Per Nilsson som var min kontakt som jag kommunicerade de här bitarna med då.

Vad av det som skrivits i media är det som inte har stämt?
- Det är det som jag har varit inne på. Om jag börjar där så är min fru där och då får jag hålla på ett tag, så det får man ta. Man får ta det och man lånar ut sitt namn till spekulation och åsikter. Många har säkert en bild av mig och jag skulle gärna vilja träffa många och säga: men det här är jag. Trodde du det eller. Och sedan få svar: nej, det trodde jag inte, jag trodde du var någon helt annat.

Hur ser du på att många skrev att du ville bli manager – ville du det?
- Jag börjar bli en riktigt bra fotbollstränare. Så mycket kan jag säga. Och en bra ledare för andra fotbollstränare i ett tränarteam också, och sedan är det stopp.

Så svaret på frågan är?
- Nej, men jag känner att jag tror att jag är som bäst som fotbollstränare och den insikten har jag haft länge.

Vill man inte ha mer då, speciellt när det går bra på jobbet?
- Både ja och nej, men det är inget som driver mig. Då blir det en sån där karriärstreber. Jag är där jag vill vara. Jag är fotbollstränare. Jag älskar det. För mig är det inget driv att jag i min karriär ska ha gått från att vara spelare via tränare till något annat och sedan när det är slut så är jag statsminister i Sverige. Det är inget driv över huvud taget. Om jag får utveckling varje dag i det jobbet jag har nu så är jag... alltså det är min hobby som jag sysslar med. Det är som med en konstnär som älskar att måla sina tavlor, inte fasen vill han bli direktör på ett konstgalleri, om du förstår.

Hur ser du på att Per Ågren sa att ni hade haft det där mötet vi pratade om tidigare och att du skulle få mer inflytande, men att det inte var en stor grej för honom att det blev så?
- Det är som sagt inget självändamål. Det kanske är det som vi har varit inne lite på, att Malmö FF har levt väldigt länge innan jag kom och bevisligen lever och mår väldigt, väldigt bra efter. Det kanske är lite där, som vi har varit inne på, med att ha mognat och förstår hur klubben andas och vad som är viktigt där och då. Vad man ska gå in och peta i och om man kanske kan låta det få vara så, det är okej.

I både AIK och Malmö FF har det varit rubriker om maktkamper mellan dig och ledningen – hur ser du på det och hur har det påverkat dig?
- Det driv som jag har för att saker och ting ska bli maximerat ute på plan, det är det som kanske då sedan i nästa led som när ni skriver om det som har uppfattats som en maktkamp där det kanske inte handlar direkt om positioner eller att man har någon form av epitet att skriva på sitt visitkort. Och det är där jag tror att jag har blivit bättre och det har jag varit inne på. Jag önskar att jag var så mycket mer mogen i mitt ledar- och tränarskap när jag tränade AIK. Jag önskar samma, trots att det är väldigt nyligen som jag var i Malmö FF. Men samtidigt är det ju en stor tacksamhet att ha fått det i alla fall.

Påverkades du något av allt som skrevs?
- Det känner jag nu när jag är här i Bergen. I början hade jag inte mitt informationshämtande när jag söker efter nyheter om vad som händer ute i världen. Då är det ju inte så att jag börjar läsa Bergens Tidene och BA, som är två lokalaviser. Det innebär att man kanske inte möts av de rubriker, för om man går dit och söker på vad som händer i Ukraina nu så är det omöjligt att det inte är något som kommer upp om Brann först. Det gör att man kanske förskonas lite av sådant som är bra att man är utan. Rent känslomässigt, för jag är människa som alla andra. Att man påverkas. Om någon tycker och skriver att du är en skitstövel och om saker som du ibland känner att det där stämmer inte och det där är inte korrekt. Då är det klart att det tar.

- Och det är ju skillnaden mot i Sverige, att om jag där ville läsa något om vad som hände i Ukraina då kan det stå något om Malmö FF eller AIK. Och sedan vill jag också veta vad som händer i fotbollsvärlden för att hålla mig à jour och då är Fotbollskanalen, Aftonbladet och Expressen naturligt för mig. På något sätt är det oundvikligt att man inte påverkas och det är det som kanske kan vara bra, att man kommer utifrån och tar hand om Malmö FF.

I över ett år skrevs det om att du och Per Ågren bråkade – hur var det?
- I och med att Per är en sådan... det är bättre om han är en skitstövel liksom. Men det är en riktigt jävla bra människa. Och hans familj är fantastisk. Då blir det på något sätt så att de påverkas ju också och så blir det på något sätt någon sanning som kommer via tredjepart som är ni i media.

Var det speciellt att gå i korridorerna när det var så?
- Jag kan inte säga annat än att jag ändå har de här positiva och starka minnena om vi ska prata korridorer och känslan när man gick där. Det var ändå fint.

Kort efter att du lämnade Malmö FF så gjorde Per Ågren samma sak – var det oväntat?
- Det var en tuff tid. Han fick ju tyvärr utstå mycket som han kanske inte var förtjänt av över huvud taget. Det tror jag greppade tag i honom helt enkelt och till skillnad mot mig som kanske är en sådan här fri fågel, om man säger så. Jag flyger till Bergen och mår jättebra där. Så är han då som sagt en ikon i klubben, som har växt upp 250 meter från stadion och som troligtvis kommer dö 350 meter från stadion. Det är det man känner för honom.

Kände du hela tiden styrelsens förtroende i MFF?
- Jag äskar inte det. Var jag än är någonstans så äskar jag inte. Det enda jag behöver veta är om jag har mandat eller om jag inte har mandat. Det finns inget mellanting.

Efter att du lämnat MFF så har klubben sålt Miiko Albornoz, Emil Forsberg och Magnus Eriksson för mycket pengar, spelare som du var med och tog dit – hur känns det?
- Över huvud taget, relation med spelare är något av det vackraste jag vet. Förutom mina barn och min fantastiskt vackra fru så är det på andra plats. Det är verkligen så. Och att se dem lyckas komma ut i den stora, stora fotbollsvärlden och kunna kombinera fotboll på högre nivå och dessutom kanske ha tryggat framtiden för sig själva, sina barn och till och med barnbarn, det är vackert.

Trodde du på den utvecklingen när du hämtade in spelarna?
- Det är ju oundvikligt. Det kommer fortsätta nu när en så stor klubb, och det är samma med AIK, om man kommer upp på en sån här nivå att man är bäst i Sverige så är det ett skyltfönster som är det bästa av fotbollsakvarier som du kan vara i. Alla ser in i det. Alla ser de där vackra fiskarna som simmar omkring där. Sedan när vi inte har kommit längre i näringskedjan än vad vi har gjort så krävs det inte så mycket till mask för att få napp.

Hur är ditt förhållande till Malmö FF i dag?
- Jag lever ju väldigt mycket i nuet och allt jag säger här och nu är i form av Brann-tränare. Men jag bär på något som är vackert. Jag har kontakt med Daniel (Andersson) och det är flera ur staben som jag också har kontakt med. Ur det perspektivet, hur Rikards vänner ser ut så är det ju vänner för livet.

Har du kontakt med någon spelare?
- Å ena sidan är jag så att det är det vackraste som finns och jag bär med deras små själar i mig. Men däremot är jag inte så att jag springer runt och... vill de ringa till mig så ringer de till mig. De är ute i livet nu. De lever sitt liv och det är inga kompisar till mig, det är något annat. Staben och tränarkollegor och så blir annat, men spelare... nej det är väldigt begränsat och det är ett aktivt val att jag är deras tränare och en vacker dag kanske jag är tränare för dem igen och då vill jag inte att det är för mycket kompis.

Sättet du lämnade MFF på, var det en speciell känsla att inte ta farväl av alla spelare på ett ordentligt sätt?
- Men jag är inte i behov av det. Jag är inte i behov av att få någon sån där bekräftelsekram på att du tyckte att jag var bra va? De vet att om de inte är tillräckligt bra så finns det risk att de får sluta. Om jag inte gör tillräckligt bra resultat så kommer inte de upp till styrelsen och säger att om inte Rikard fortsätter så kan ni riva mitt kontrakt. Så det är ett speciellt förhållande, men jag tror inte att det är något problem. Om jag träffar dem så får de den varmaste och djupaste av kramar, men sedan är det stopp.

Ni åkte ur efter kvalförlust mot Mjöndalen på samma dag som MFF spelade mot Juventus i Champions League – ödets ironi?
- Det blir lite av det som jag har varit inne på, att vad är min drivkraft? Om drivkraften hade varit att bli statsminister så hade nog det varit viktigare, men för mig är det viktigt att trivas och känna att jag är på helt rätt ställe just nu. Det är här laget får ut mest av mig och jag får ut mest av mig själv och är redo att ta allt som jag behöver ta och stå stark varje dag. Så det var mer en glädje att vad härligt, vad härligt att åka till Mjöndalen för vår del och underbart att det spelas en Champions League-match för många av dem som jag nästan känner allihopa.

Var det verkligen härligt att åka till Mjöndalen?
- Ja, faktiskt. Jag känner det genuint och för mig som lever i det här sättet att tänka så är det naturligt. Men varje gång som man ställer frågan så förstår ju jag å ena sidan att okej, det är en fråga som man kanske bör ställa och som är relevant, men när jag svarar på det så märker jag att många tror att jag raljerar.

Men ett kval ner är väl lite ångest?
- Jo men det är det är det nog i en match mot Juventus också. Det är nog många känslor som är samma. Men det kanske är positiv kontra negativ press. Det är ändå pressen som är en gemensam nämnare som man må älska. Det är säkert som med bungyjump, att man må älska det men ändå på något sätt sky det.

Du tog med dig fystränaren Simon Hollyhead från Malmö till Brann vilket inte var helt populärt i MFF som menade att du bröt ett löfte om att inte ta med dig någon – hur ser du på det?
- Allt det som är sagt mellan oss, vilka överenskommelser som eventuellt har funnits och inte fanns, det är något som jag tar med dem.

Hur ser du på att MFF pratade om det i media?
- Jag lägger ingen värdering i det. Jag lever med min egen spegelbild.

Kan du se dig själv i MFF någon gång i framtiden?
- Du har det där med det där smycket, och det är samma sak med AIK, att det är något ofantligt vackert och att det där smycket blir bara vackrare och vackrare ju bättre det tas hand om och just nu så är både AIK och Malmö något fantastiskt vackert i sig och välmående och framgångsrikt, och då tror jag att det är bättre att det är så, att det bara är något som lever inom mig.

Så du kan inte se dig själv i AIK eller MFF i framtiden?
- Jag vill svara på frågan på det sättet, för det är ändå så att just nu så är det något som bärs inom mig på ett vackert sätt. Sedan i och med att det är något som känns så fint så må det vara väldigt, väldigt rätt om man ska riskera att jag inte kommer att bära samma smycke lika fint den dagen det är ett historiskt smycke igen.

Om jag sätter 100 kronor på att du en dag kommer att träna AIK igen – sätter du emot?
- Alltså jag är dålig på att sätta, men det är samma känsla. Känslan med AIK är att jag är nästan rädd för att, med de känslorna som jag bär, att jag på något sätt ska... just nu är det total balans och total harmoni. Och så läste jag någon intervju med Andreas Alm där han pratade om att människor som AIK möter på sina resor berikar dem. Ja, men det är fantastiskt! För mig är det precis så man pratar i mitt AIK. Passa på att njut alla AIK:are som läget är i AIK nu. Det mullrar om det. Det är fantastiska ledare som uttrycker sig på ett ödmjukt och ändå sofistikerat bra AIK-sätt. Men tror du det? Som det är nu så har jag hittat en kärleksoas här som förser mig med näring.

Hur är ditt förhållande till AIK i dag?
- Där har det runnit mer vatten under broarna. Det är så man kommer på att man börjar bli gammal. Det är snart tio år sedan. Men det är samma där, jag vet att om jag ligger och mår riktigt dåligt och svävar mellan liv och död så tror jag att jag kisar fram bilden, konturen på Nebojsas (Novakovic) ansikte bredvid min bädd. Han finns där och kommer alltid att göra det, och jag kommer alltid att finnas för honom.

Du får hjälpa mig här men när du tränade Malmö FF pratade du någon gång om att MFF är en förälskelse och AIK något annat, kan du komma ihåg?
- Det kan jag tänka mig att det var att AIK var som ett äktenskap och att Malmö var en vacker förälskelse.

Hur är det med de känslorna i dag?
- Det är oförändrat.

Publicerad 2016-05-13 kl 10:02
ALLSVENSKAN
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER