Det finns ledare som går emot den klassiska näringskedjan. Malmö FF har tagit nytta av några av dem genom att ta in engelska tränare med stark akademisk utbildning och erfarenhet av Premier League-klubbar.
Mark Read, 28 år, har jobbat i bland annat West Bromwich och är nu fystränare i ungdomssektionen i MFF. Ben Rosen, 27, var under Mauro Pocchettino i Southampton innan han kom till Skåne. För Rosen var det ett aktivt val att flytta hit.
- Jag kanske kommer att ångra detta, men Premier League är det sista stället jag vill vara nu. När du tittar på Premier League-klubbarna och deras ledarstaber... ”You're a part of a wheel that just keeps turning”.
- Om en ny manager kommer in så tar han in ny fystränare, ny assisterande, ny videoanalytiker... Sedan säger han ”och om jag behöver dig för en uppvärmning, så säger jag åt dig tio minuter innan att du ska värma upp 20 spelare”. Det är fin titel, att jobba i Premier League, men det är så ovanligt att jobba med en manager som vill lyssna på vad du har att säga.
- Det är ingen bra modell för personerna som jobbar i klubben. Alla in, alla ut, hela tiden, men jag förstår varför klubbarna gör det. De betalar tränarna så mycket pengar och de tränarna har så mycket press på sig. Hade jag varit en huvudtränare med all den press på mig så hade jag sagt ”jag vill bara ha fyra personer runt mig som jag litar på till 100 procent”. Jag vill inte ha någon som jobbar emot mig. Det är miljön i Premier League. Man kollar alltid lite bakom ryggen. Vem kan man lita på, vem väntar på att någon ska få sparken...
Det blev en flytt till Malmö FF för att få känna kontinuitet. Det är här han ska bygga något hållbart, något långsiktigt, något kvalitativt. Han har varit i MFF sedan 2014 och hans tänkta projekt sträcker sig fyra-fem år framåt. Och det är bara för steg 1.
- Om jag skulle sätta en titel på var vi vill vara om fem år så är det att vara ledande på ”sport science” och det medicinska i Skandinavien. Att vara ledande i vad vi gör rent praktiskt, ledande i forskning, att vi skriver och gör egen research, och har de ledande praktiserande personerna i föreningen. Jag tycker vi ska vara bäst i Skandinavien. Sedan får vi se vad nästa steg är efter det, men det är steg 1.
- Jag ser så mycket potential i höjden vi kan komma till. När jag kom till Malmö var nivån vi här, taket är här, och här är vi.
Rosen visar de tre olika nivåerna med sina händer. När han säger ”här är vi” så är det inte ens halvvägs upp.
- Projektet är så långt att du kan inte förändra allt på ett år. Dels på grund av det finansiella, men också att du vill att ledarna ska förstå och gå med på de nya sakerna.
När Rosen kom till MFF så var det svag struktur innan träningarna. Spelarna fick vara inne i gymmet och köra valfria övningar innan de gick ut. Numera anländer de runt klockan nio, äter frukost som är specialbeställd från en lokal cateringfirma, har anpassad träning i gymmet, följt av träning med GPS-system (som MFF var först med i Sverige), och efter det specialbeställd lunch baserad på vilken typ av träning som har varit.
Gymmet var bland de första av sakerna som fixades. 2015 kom Mark Read till ungdomssektionen och inför 2017 blev det två heltidsanställda fysioterapeuter (Jesper Robertsson och Alexander Nilsson). Att de två kom in var enligt Rosen en väldigt viktig del till att MFF var det lag som hade minst antal skador i allsvenskan 2017. Vad är då nästa steg?
- Jag tror bara det är mer personal. Ta in antalet människor som vi behöver för att göra allt vi vill göra. Istället för att bara ha mig och Mark som fystränare i klubben, så handlar det om att ta in det antalet personer vi behöver, men inte för många.
- Det gäller även i medicinska delen. På alla nivåer: från förstalaget ner till de yngsta. Jag pratar inte om att få nioåringar att göra ”pre-activation” och ”pre-rehab”, men att se till att om det är träning och det blir en skada så ska de få rätt medicinsk vård. Jag tycker Malmö FF borde vara ledande i Skandinavien på den medicinska sidan och egentligen i alla avdelningar. Jag ser det som mitt jobb att se till att vi är ledande i det medicinska och forskning, och ta det så långt vi kan.
Hur många fler ledare behövs?
- Som jag ser det så är det fem eller sex platser som kan fyllas, medicinskt och inom ”sport science”, för att få allt att fungera riktigt, riktigt bra. Inte alla heltid, men om man tänker heltid så är det nog fyra platser som kan fyllas i hela föreningen. Det inkluderar fysioterapeuter, fystränare, och allt sånt. Det är därför det är en så lång process. Man kan inte förvänta sig att en förening lägger ut fem eller sex personers lön på en gång.
Det blir ju ekonomiskt tungt, hur ofta vågar du gå till sportchefen Daniel Andersson för att be om mer?
- Det känns som jag går en gång om året till Daniel och resten av tiden säger han ”jag vill inte se dig, du får ett möte per år”, säger Rosen med ett skratt.
Rosen tar också upp exempel på en förbättring det här året. För några veckor sedan skrevs ett avtal med ett företag som ska hjälpa till med några produkter. En av sakerna handlar om hur spelarna ska få i sig socker som hjälper till med återhämtning och prestation.
- Ett stort problem med atleter när de konsumerar socker är att din mage har en låg tolerans för det. När då får 20-30-40 gram socker så får många idrottare kramp i magen. Det beror på att sockret släpps ut i magen.
Företaget har en produkt som gör att sockret inte släpps ut direkt i magsyran, och därför kan en spelare få i sig 80 gram.
Något som började att underlätta redan i somras var att föreningen har en praktikant, Jamie Mackay som även han är från England. Han stannar kvar till sommaren och har gett tydliga förbättringar.
- Han tar egna initiativ och förstår hur vi vill jobba. Han gör alla saker bakom kulisserna så att allt fungerar, även om det är inte det mest glamorösa jobbet. Göra i ordning gymmet, skriver ut programmen, se till att GPS-systemet är ute varje träning. Allt sånt.
- Jag har därför kunnat lägga mer tid på att jobba praktiskt med spelarna. Ett tag kändes det nästan som att jobbet med spelarna kom i vägen för att förbereda för spelarna. Nu kan vi planera allt, ha allt klart, och ha tiden för att jobba med spelarna.
Bland Rosens inspirationer finns bland annat amerikanen Cal Dietz och PSG-anställda Martin Bucchheit. Han erkänner dock att han var mer spretig i hur många han brukade ta inspiration och idéer från.
- Tidigare var det så att var sjätte månad ändrades min träningsfilosofi, hur man ska äta, allt sånt. Allt ändrades hela tiden. Nu har jag istället en bas, sakerna jag tror på. Nu handlar det om att utveckla de sakerna vidare istället för att ändra hela tiden.
- Jag vet vad min filosofi är nu, jag vet vilka jag vill lyssna på.
En av sakerna som är lite ovanlig i Sverige är upplägget på fysträningen. Rosen föredrar att ”mikrodosera”, en term som egentligen kommer från farmacin.
- Istället för att ta ett piller med 500 milligram så tar du fem piller med 100 milligram. Så tänker vi med träning. Istället för en stor dos per vecka så försöker vi ge dem små bitar varje dag.
- Vi är i gymmet en halvtimme innan varje träning. Vi har olika fokus beroende på vad vi ska göra. En dag gör vi 30 minuter fötter och anklar, dagen innan gjorde vi 30 minuter överkroppsstyrka... Det ändras varje dag beroende på var vi är i veckan, hur nära vi är matchen, vad träningen kräver av spelarna.
- Det kan förbättra deras prestationer, minska skaderisken, och det gör dem också lite mer flitiga. ”Jag kommer hit, gör mina 30 minuter i gymmet, sedan får jag träna”. Sedan gör det också spelarna redo för träningen.
En annan del som Rosen kallar för ”osvensk” är hur MFF gör med sin vinterledighet. För andra året i rad fick spelarna två månaders ledigt. Många klubbar begränsar sig till en månad, men MFF har inte märkt av några negativa resultat på testerna.
- Min tanke är att när du kommer tillbaka på försäsongen så ska du verkligen sakna fotboll. Det värsta du kan göra är att inleda en säsong med ”åh nej”. Vi försöker få bort spelarna från fotboll så länge vi kan, utan att riskera att prestationerna försämras.
En annan delanledning är väl att det ökar sannolikheten att spelarna blir friska från skador och känningar?
- Ja, vilan är bra för dem, men jag tror framför allt att den psykologiska vilan är viktigast. Att alla kommer hit och känner ”jag är redo att jobba på nu”.
Efter två träningsveckor i år är fysträningen fortfarande på en grundnivå. De senaste åren har försäsongen delats upp i två delar. Först sex veckor grund och efter det sex veckor positionsanpassat. Innan sista sexveckorna så går Rosen till huvudtränaren.
- Jag säger åt tränaren ”skriv ner de tre viktigaste fysiska delarna för varje position och sedan ska du stryka två av dem”. ”Vilka två kan du stryka och vilken klarar du dig inte utan?”. Det är den vi jobbar med i sex veckor.
- Så säg exempelvis ”vilken är den viktigaste fysiska delen vår anfallare behöver?”. Det kanske är att han behöver kunna göra många långa sprints. Då jobbar vi på det.
När man kollar på matcherna, kan man se någon skillnad på lagets siffror nu jämfört med när du började 2014?
- Jag tror faktiskt det är så att mängden arbete vi gör under en match är lite lägre än när jag började. Jag tror det handlar om två saker: vi har mer bollinnehav. 2017 hade vi definitivt mer bollinnehav än 2016. Den andra saken är sättet vi spelar på. Vi har så många spelare nära bollen, så när vi tappar den är vägen till att pressa mycket kortare. Det är fler intensiva aktioner, men de är kortare.
- Intensiteten har ökat, men volymen har nog minskat.
Eftersom Rosen har varit i MFF i fyra år och anser att projektet tar fyra-fem år till, så innebär det att man är ungefär halvvägs in i ”steg 1”. En av de största förändringarna hittills har varit en ökad förståelse för det han vill få ut. Han hör nästan aldrig längre frasen ”såhär ska vi göra, för så har jag alltid gjort det”.
- Jag hör motsatsen från Magnus Pehrsson. Han vill höra ”vi är de enda som gör det här, detta är något nytt, det här är anledningarna till att jag tror det är bra, och det är såhär vi ska försöka att jobba”. Vi vill alltid vara före med det som görs. Vi vill vara ett steg före hela tiden.
- Min universitetslärare brukade använda ett citat som beskrev de två anledningarna till varför vissa saker inte förändras. Det är för att folk antingen säger ”så har saker alltid gjorts här” eller ”så har saker aldrig gjorts här”. Jag försöker komma ifrån det tankesättet lite, ”push boundaries”, och få spelarna att köpa det du vill göra.