Efter flera år som inhoppare och vikarierande kantspelare har Samuel Armenteros, 24, nu fått chansen som central anfallare.
– Jag är en renodlad forward. Här i Willem II får jag spela centralt, där är jag som farligast. När jag väl kommer igång så är jag en riktigt bra forward, säger Armenteros.
Fotbollskanalen.se får tag i Armenteros efter Willem II:s 3–1-seger över Heracles på lördagskvällen. 24-åringen blev tvåmålsskytt och det innebär att han nu gjort tre mål på sex matcher för sitt Willem II som parkerar på åttonde plats i holländska ligan.
Efter tre och ett halvt år i just Heracles flyttade anfallaren från Göteborg till belgiska Anderlecht i januari 2013. Där blev det bara fem matcher innan han lånades ut till holländska Feyenoord.
I den holländska toppklubben fanns då stjärnan Graziano Pellè (nu i Southampton). Det innebar att Armenteros fick finna sig i att vara kantspelare.
– Jag hade ligans bästa spelare framför mig. Det är bara kolla nu, han blev utsedd till månades spelare i Premier League, liksom. Jag spelade lite till vänster och lite till höger, men det är inte den position som folk kollar på mig och säger ”wow, vilken vänsterytter”.
I Feyenoord blev det 24 matcher och två mål för Armenteros. Men klubben ville inte förlänga avtalet och i slutet av augusti skrev anfallaren på ett nytt lånekontrakt. Med holländska Willem II.
– Jag har börjat hitta min roll här. Vi spelar riktigt bra fotboll och har presterat bättre än vad folk förväntat sig. Det känns bra att vara i holländska ligan. Jag känner till fotbollen här och det är som ett andra hem för mig. Och nu har jag hittat min position efter att inte ha spelat där på två år.
Under lördagen sänkte Armenteros sin gamla klubb Heracles med två mål.
– Jag firade inte mina mål. Det handlar om respekt mot klubben. Jag spelade där i tre och ett halvt år och den ligger mig varmt och hjärtat. Heracles betydde mycket för mig i min utveckling innan jag lämnade för Anderlecht.
Nu har det blivit tre mål på sex matcher. Handlar det bara om att du får spela centralt?
– Det är där jag är som farligast. Jag spelade bra matcher i Feyenoord och gav en del assist, men hade svårt att komma med i målprotokollet. Det är det jag letat efter och det är skönt att målen börjar rulla in sakta men säkert nu i Willem II.
Är målet att ta sig tillbaka till Anderlecht?
– Man får vara ärliga mot sig själv. Jag tror inte jag har någon framtid där. Hur bra jag än var så fick jag inte spela. Det var ju samma med Guillermo Molins. Han är en av Sveriges bästa forwards och varken han eller jag fick knappt spela i b-laget. Det handlar om mer än bara fotboll om man säger så.
Så målet är att spela till dig ett kontrakt i Willem II eller någon annan klubb?
– Jag tänker inte på det just nu. Tanken är bara att försöka fokusera på nuet. Jag har kontrakt med Anderlecht till och med sommaren 2016. Men jag fokuserar bara på Willem II och fortsätter jobba så hårt jag kan.
Tänker du någonting på landslaget?
– Det är alltid en dröm, men inget jag går runt och tänker på. Det är självklart en ära att representera sitt land, men just nu är jag inte med i bilden. Det handlar om klubben man är i. I Heracles gjorde jag 14 mål på tre månader och hörde ingenting. Sen gick jag till Anderlecht och gjorde ett mål och plötsligt var det snack om att jag skulle vara med. Skulle jag prestera tillräckligt bra så hoppas jag att jag får en ärlig chans som alla andra.