10. Tim Krul (Holland)
VM i Brasiliens 2014 kanske mest uppmärksammade byte skedde i kvartsfinalen mellan Holland och Costa Rica.
När matchen var på väg mot straffsparksläggning beordrade plötsligt Hollands förbundskapten Louis Van Gaal målvakten, Tim Krul, att börja värma upp.
Anledningen var att den ordinarie keepern Jacob Cillessen aldrig hade räddat en straff under sin karriär och därför chansade Van Gaal med att slänga in Krul lagom till straffsparksläggningen.
Mycket riktigt betalade Van Gaals våghalsiga spel sig, då Krul blev matchvinnare med två straffräddningar vilket tog Holland till semifinal.
9. Lars Ricken (Borussia Dortmund)
När Juventus inhoppare, Alessandro Del Piero, reducerade till 2-1 i den 65:e minuten mot Borussia Dortmund i Champions League-finalen 1997 var tyskarna plötsligt under press.
Juventus var med i matchen igen och Dortmunds tränare Ottmar Hitzfeld anade oråd. I den 70.e minuten bytte han ut tvåmålsskytten Karl-Heinz Riedle mot den 20-årige Lars Ricken.
Ricken behövde bara sexton sekunder på sig att visa upp sig på allvar. Andreas Möller skickade iväg en boll som gav inhopparen relativt fritt fält att löpa på och Ricken sköt ett skott som seglade in över en fastfrusen Angelo Peruzzi.
För Ricken var det ett sagolikt ögonblick, inte minst då han var fostrad i klubben. Än idag är det det snabbaste målet som en inhoppare gjort i en Champions League-final.
8. Vladimir Smicer & Dieter Hamann (Liverpool)
Det finns så mycket att minnas från den klassiska finalen mellan Milan och Liverpool 2005. Kakas smörpassning till Crespos andra mål och så Liverpools enorma upphämtning från 3-0 till 3-3 förstås.
Men även om det oftast är Steven Gerrard eller Jerzy Dudek som nämns som de stora hjältarna var detta också inhopparnas stora match.
För kanske var det trots allt lyckosamt för Liverpool att Harry Kewell var tvungen att kliva av efter bara 23 minuter då inhopparen Vladmir Smicer sedermera skulle göra Liverpools andra mål och även ett av målen i straffsparksläggningen.
Och visst hade Dieter Hamanns inhopp i halvtid stor betydelse för Liverpools vändning med sin taktiska skicklighet. Tysken spelade dessutom fram till Smicers mål.
Det finns många spelare och incidenter att plocka fram hos Liverpool från denna legendariska match, men vi ska inte glömma bort bytena som faktiskt kanske avgjorde Liverpools öde.
7. Henrik Larsson (Barcelona)
Det skulle bli han sista match för Barcelona. En match där han fick börja på bänken. I den där Champions League-finalen 2006 mot Arsenal.
Finalen bestod av två lag med fantastiska laguppställningar. Ett Arsenal med bland annat Fabregas, Henry, Ljungberg, Gilberto Silva och Pires.
Ett Barcelona med bland annat Etoo, Ronaldinho, Deco och Giuly.
Arsenal gjorde matchens första mål på en nick av Sol Campbell och höll ledningen ändra fram tills det var dryga kvarten kvar.
Det var då inhopparen Henke Larsson började sätta sitt avtryck på finalen. Den första framspelningen såg så enkel ut, men var gjord med sublim och osjälvisk finess. Den där lilla skarven till Etoos kvitteringsmål.
Barcelona segermål skulle sedan också födas ur Larssons fötter. Han fick en boll på djupet, drev ut ur straffområdet, vände upp och slog en magnifik pass till den inlöpande Beletti som hittade rätt bakom Manuel Almunia.
2-1 till Barcelona och Larsson fick avsluta sitt kapitel i klubben på bästa sätt.
Kanske summerade Thierry Henry, Larssons inhopp bäst:
"Folk snackar alltid om Ronaldinho, Eto och Giuly, men jag såg dem inte idag, jag såg Henrik Larsson. Han hoppade in och han förändrade matchen. Det var det som avgjorde".
6. Patrick Kluivert (Ajax)
1995 vann Ajax Champions League med ett ungt lag och med Louis Van Gaal vid rodret. Edgar Davids, Clarence Seedorf och Edwin Van der Sar var alla egna produkter som fick sitt stora genombrott den säsongen.
Och så Patrick Kluivert då förstås. Blott 18 år fick han i den 70:e minuten hoppa in i finalen mot Milan istället för Jari Litmanen.
Med bara fem minuter kvar fick Kluivert en pass från den före detta Milan-spelaren Frank Rijkaard, han tog sig fram och petade bollen förbi målvakten Sebastiano Rossi och gjorde därmed matchens enda mål.
Två år senare gick Kluivert just till Milan, men hade ingen större lycka i den italienska klubben.
Hans viktigaste mål i karriären var redan gjort.
5. Dieter Muller (Västtyskland)
Jugoslavien hade mer eller mindre spelat ut Västtyskland i EM-semifinalen 1976 och ledde med 2-0 innan tyskarna reducerade till 2-1 i den 64:e minuten.
Med bara elva minuter kvar var de regerande världsmästarna på väg ut ur EM. Då chansade förbundskapten Helmut Schön med att slänga in en debutant, Dieter Muller.
Efter bara tre minuter på planen hade Muller kvitterat till 2-2 i sin första landskamp någonsin. Men det slutade inte där. I förlängningen gjorde Muller två mål till, vilket tog Västtyskland till EM-final.
Muller gjorde sedan bara ytterligare elva landskamper.
4. Oliver Bierhoff (Tyskland)
EM 1996 i England var första gången som man introducerade det så kallade "Golden Goal". Det vill säga första målet vinner i en eventuell förlängning.
Den nya regeln skulle få stor betydelse på en gång.
Tjeckerna som hade gjort en fenomenal turnering hade tagit ledningen med 1-0 på straff av Patrick Berger i den 59:e minuten. Tyskarna och förbundskaptenen Berti Vogts behövde göra något.
I den 69:e minuten bytte Vogts in nickfenomenet Oliver Bierhoff i ett försök att ändra matchbilden. Bara fyra minuter senare hade Bierhoff nickat in kvitteringen.
Nu väntade förlängning och Golden Goal. Vem som avgjorde? Oliver Bierhoff såklart.
3. Mario Götze (Tyskland)
Det är inte alla förunnat att få bli matchvinnare i en VM-final. Sommarens VM-final mellan Tyskland och Argentina gick till förlängning då inget av lagen kunde få in bollen i nät efter 90 minuter.
Mario Götze som använts relativt sparsamt under turneringen fick hoppa in två minuter från full tid. Väl i förlängningen var det Götzes vackra mål som frälste Tyskland och gav dem deras fjärde VM-titel i historien.
2. Sylvain Wiltord & David Trezeguet (Frankrike)
Italien och Frankrike har haft sina rafflande matcher genom historien och EM-finalen 2000 är definitivt en av dem.
Italienarna tog ledningen i den 55:e minuten då Marco Delvecchio stött bollen i mål efter fint förspel av Pessotto och Totti. Länge och väl såg EM-pokalen ut att hamna i Italiensk ägo.
Men Frankrike och dess inhoppare ville annat. Förbundskapten Roger Lemerre hade bytt in Sylvain Wiltord med en halvtimme kvar och sista kvarten slängde han även in strikern David Trezeguet.
Tre minuter in på stopptid gick Italiens dröm upp i rök. Wiltord fick ett läge i relativt svår vinkel i straffområdet och sköt lågt och förbi den italienska målvakten. Kvittering och "Golden Goal" väntade.
Nu var det inhoppare nummer två som skulle slå till. Trezeguet, till vardags i Juventus, fick sin chans i den 103:e minuten och dundrade in det avgörande målet i nättaket. Den franska EM-triumfen var ett faktum.
Vem som spelade fram till Trezeguets mål? Jodå, inhopparen Robert Pires.
1. Teddy Sheringham & Ole Gunnar Solskjaer (Manchester United)
TV-bilderna när en förkrossad Samuel Kuffour slår i marken med sin knytnäve i förtret säger mer än tusen ord. Som om ghananen ville göra allt för att vrida tillbaka tiden.
Hur kunde Bayern Munchen tappa en 1-0-ledning till förlust med 1-2 på övertid mot Manchester United i Champions League-finalen 1999?
Marginaler såklart. Men matchen innehöll också de mest sensationella inhoppen i fotbollshistorien. Alex Ferguson hade slängt in både Teddy Sheringham och super-inhopparen Ole Gunnar Solskjaer i jakt på en kvittering.
I den 91:a minuten sköt Sheringham in kvitteringen och i den 93:e minuten styrde Solskjaer in det osannolika segermålet.
Bättre byten får man leta efter.