[“Scolari reckons that Chelsea’s success is all down to him”]
[“Scolari insists that Chelsea’s current domination of England is thanks to him”]
[“I made Chelsea Great!”]
Onekligen rubriker som väcker intresse och diskussion. Nu ska man ju vara ärlig och säga att de som läste rubrikerna och hoppades på något riktigt gott nog blev lite besvikna när det visade sig att Scolari bara pekade ut att han bidragit till några av Chelseas spelares framsteg.
Men oavsett hur ogrundade tidningarnas rubriker var så reser det ju en klart intressant fråga så här på dagen som Chelsea besöker Anfield för att möta ett kanske återuppväckt Liverpool:
Hur mycket, eller hur lite, har Chelseas sex olika managers under de sju senaste åren bidragit till klubbens nuvarande framgång?
Och med lite hjälp och inspiration av en artikel jag hittade skriven av William Turvill så kan vi väl ta lite söndagsdiskussion på det temat.
:::
Och självklart är det så att en del nu menar att det främst är Roman Abramovich och hans pengar som är nyckeln till Chelseas framgång.
Med rätta naturligtvis.
Men en klubbs framgång består inte enbart i att ha mycket pengar, utan man måste också använda dessa pengar och sina övriga resurser på ett klokt och begåvat sätt.
Och det kan ingen förneka att Chelsea har gjort.
Så i syfte att hålla diskussionen konstruktiv så föreslår jag att den utgår från Roman och Chelseas ägarsituation som en given förutsättning.
…………………………………………………
MANAGEMENT BLUES
Claudio Ranieri (2000-2004)
Om inte Ranieris lag hade trotsat oddsen och kvalificerat sig för Champions League 2003 så hade Abramovich sannolikt inte köpt klubben och Chelseas hade inte haft den framgång de upplevt under de senaste sju åren. Ranieri var också ansvarig för värvningen av Frank Lampard och han var den förste managern att göra John Terry till kapten.
Trots detta så fick han sparken efter bara en säsong av Roman Abramovichs styre. Att han slösade bort en hel del pengar, bara slutade tvåa i Premier League och bara nådde semifinalerna i Champions League sågs som skäl till det. Men som kanske framgår, inte många av Chelseas supportrar ville då se honom lämna klubben.
Betydelse för nutida framgång: 10%
:::
Jose Mourinho (2004-2007)
Mourinhos omedelbara effekt i Chelsea fick fansen att ändå snabbt glömma Ranieri. Chelsea förlorade bara en match under hans första säsong vid rodret och de vann ligan med ett rekordstort antal poäng. Säsongen därpå följde ännu en titel och därefter en FA-cupvinst.
Trots sin framgång i England så fick Mourinho överraskande nog sparken i inledningen av 2007/08-säsongen på grund av några tveksamma värvningar, att klubben inte vunnit Champions League och att Mourinhos fotbollsfilosofi inte tilltalade Abramovich.
Men Mourinho införde tveklöst en kraftig vinnarmentalitet i klubben och han är långt ifrån glömd där.
Betydelse för nutida framgång: 30%
:::
Avram Grant (2007-2008)
Grant hade väl egentligen aldrig någon chans. Det var först när han började leda Chelsea in i en stenhård titelfajt med Man Utd som Chelseas supportrar, som fortfarande sörjde Mourinhos avfärd, började uppskatta honom. Allt hade kunnat vara så annorlunda om inte John Terry halkat i Moskva – Grant kanske fortfarande hade varit kvar i klubben istället för att försöka hålla West Ham kvar i Premier League.
Oavsett hur väl Grant lyckades under sin tid i klubben så var inte Abramovich övertygad utan han sparkade honom strax efter CL-finalen. Men Grant tog trots allt Chelsea till en CL-final, och den erfarenheten och det know-howet kan vara väldigt betydelsefullt för Chelseas möjligheter att ta sig tillbaka dit den här säsongen.
Betydelse för nutida framgång: 5%
:::
Luiz Felipe Scolari (2008-2009)
Hans inledning i London var fantastisk men inom loppet av bara sju månader så betraktades Scolari som en belastning av sina egna spelare och, än viktigare, av Abramovich själv.
Han kanske har, som han själv säger, bidragit till några av Chelseas spelares utveckling, men han är tveklöst Chelseas sämste manager under den här tiden. De sista två månaderna av hans tid på Stamford Bridge var en plåga för Chelseas alla fans med två förödmjukande förluster på Old Trafford och Anfield. Om något så gick klubben bakåt under hans tid.
Betydelse för nutida framgång: 0%
:::
Guus Hiddink (2009)
Hiddinks tid i Chelsea var kort och söt. Hans huvudsakliga ambition var att garantera Champions League-spel för Chelsea kommande säsong och han var inte helt långt ifrån att sätta ihop en seriös titelutmaning. Han hade även löjlig otur när han inte lyckades föra Chelsea till en andra raka CL-final.
Alla – Chelseas fans, spelare och förmodligen också Abramovich själv – ville att Hiddink skulle vara kvar i klubben. Men han var fortfarande förbundskapten i Ryssland, så det var en non-starter. Han gjorde ett riktigt bra jobb under sin tid i klubben och återinförde det så viktiga självförtroendet.
Betydelse för nutida framgång: 5%
:::
Carlo Ancelotti (2009-2010 and counting)
Man kan säga att Ancelotti har haft den tuffaste uppgiften av samtliga Chelseas managers. Han tillsattes vid en tid när förtroendet för Abramovichs managerbeslut var som allra lägst. Oron var stor att Ancelotti skulle visa sig vara ännu en Scolari, och det tog sin lilla tid innan Chelseas fans började tro på Ancelotti.
Som det visade sig så förde Ancelotti, likt Mourinho (fast kanske till och med bättre), Chelsea till historisk framgång redan under sin första säsong, och han gjorde det dessutom med en spelstil som tilltalade Abramovich.
Ancelotti är precis den manager som Chelsea behöver. Han är taktiskt slipad och han får fram det bästa ur alla sina spelare. Därtill är han skicklig i att hantera engelsk media och de kontroverser som dess representanter ofta vill skapa, inte minst runt Chelsea.
Med Ancelotti befinner sig Chelsea i en starkare position än någonsin tidigare. Hans spelare presterar, han har börjat föra in unga spelare i truppen och Chelsea är ett lag som är lättare att beundra nu än vad som var fallet under deras förra framgångsperiod.
Betydelse för nutida framgång: 50%
…………………………………………………
Paul Hayward på The Guardian i ett briljant stycke text om hur Man Citys lönestruktur och Mancinis metoder har skapat revolt snarare än revolution i den hårdsatsande klubben:
https://www.guardian.co.uk/football/blog/2010/nov/07/roberto-mancini-manchester-city
…………………………………………………
MATCHRAPPORTER FRÅN LÖRDAGEN
Bolton 4-2 Tottenham
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/premier-league/7943565/Bolton-Wanderers-4-Tottenham-Hotspur-2-match-report.html
Stor prestation av Bolton. Kevin Davies var briljant och också Johan Elmander gjorde ännu en bra match. Men där Harry Redknapp skyller på skador så väljer många andra att fokusera på Tottenhams problem att balansera europeiskt och inhemskt spel. (Highlights)
Blackburn 2-1 Wigan
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/premier-league/7943559/Blackburn-Rovers-2-Wigan-Athletic-1-match-report.html
Blackburn utnyttjar hemmaplansfördelen hos domarna och lyckas vinna ett viktigt Lancashiremöte. Det här var Blackburns första seger på Ewood Park sedan säsongspremiären och det är en vinst som kan visa sig viktig när tabellen ska summeras. (Highlights)
Birmingham 2-2 West Ham
https://www.guardian.co.uk/football/2010/nov/06/birmingham-city-west-ham-premier-league
En tråkig första halvlek följdes av en hysteriskt intensiv andra halvlek. Men efter att ha tagit en tvåmålsledning under den andra halvlekens första kvart så måste West Ham vara bittert besvikna över att ha tappat två otroligt viktiga poäng. (Highlights)
Blackpool 2-2 Everton
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/premier-league/8114715/Blackpool-2-Everton-2-match-report.html
Det är egentligen ett mysterium hur Everton misslyckades med att vinna den här matchen. Så överlägsna sett till bollinnehav och målchanser var man. Men två gånger så tog Blackpool ledningen mot spelets flöde. Till Evertons heder så lyckades de båda gångerna replikera omgående. (Highlights)
Fulham 1-1 Aston Villa
https://www.guardian.co.uk/football/2010/nov/06/fulham-aston-villa-premier-league
Brede Hangeland nickar in kvitteringen för Fulham på femte tilläggsminuten och krossar Villas hjärtan. Villa var genomgående det bättre laget och måste vara bittert besvikna över att inte åka hem med alla tre poängen. (Highlights)
Man Utd 2-1 Wolves
https://www.guardian.co.uk/football/2010/nov/06/manchester-united-wolverhampton-premier-league
Wolves förtjänade bättre, mycket bättre. Men Man Utd gjorde som FC United och avgjorde på tilläggstid. Oavsett hur glädjande segern är för Man Utd så måste det oroa att den ännu en gång kommer med sådana problem. Men virus och magsjuka härjandes i truppen gör ändå insatsen förståelig. (Highlights)
Sunderland 2-0 Stoke
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/premier-league/7943577/Sunderland-2-Stoke-City-0-match-report.html
Sunderlands läkeprocess efter förnedringen mot Newcastle inleddes med en hemmaseger mot Stoke. Matchens talking point var annars domaren Martin Atkinsons beslut att inte ge Stoke en straff och visa ut Lee Cattermole vid ställningen 1-0. (Highlights)
…………………………………………………
Föga förvånande var det inte alldeles populärt att igår påpeka en mindre beundransvärd egenskap hos vissa storklubbsfans. Även om det kändes som om några kanske inte riktigt plockade ner vad som var poängen.
Men där har jag säkert mig själv att skylla.
:::
Om jag säger att jag sex avsnitt in på första säsongen tycker att Ally McBeal är en fantastiskt charmig serie – gör det mig till en dålig människa?
Be Champions!!