Simon Kuper, en av författarna till boken Soccernomics, argumenterar däremot kraftfullt för att lojalitet är ett i princip irrelevant begrepp för dagens fotbollsspelare.
https://www.ft.com/cms/s/2/4713c328-e1e2-11df-b18d-00144feabdc0.html#axzz15weDlqtx
Fotbollsspelare betraktar sig själva som ”professionals” och sina klubbar inte som helgedomar utan som arbetsgivare.
Däremot framställer de sig ofta som lojala, t ex genom att kyssa klubbmärken eller prata om hur de stött klubben sedan barnsben. Oftast för att hålla sig populära med supportrarna.
Därmed förstärker de en av supportrarna upprättad dikotomi mellan lojalitet och girighet. Spelarna är antingen lojala eller så är de giriga. Detta är alltså en falsk dikotomi.
De är proffs. Det betyder att de måste odla sin egen trädgård likväl som klubbens.
Men den speglar hur vi som fotbollssupportrar ser på fotbollen och våra klubbar, och vi vill att spelarna ska se det på samma sätt.
För oss är fotbollen och supporterskapet en fråga om mening och identitet. Det är inte en fråga om teknik och pengar, och vi blir upprörda varje gång vi påminns om att för spelare är det trots allt det.
Den här typen av föreställningar är naturligtvis på sätt och vis barnsliga – eller barnslika – i betydelsen att de bygger på en extremt svart-vit världsbild.
Och med tanke på att de allra flesta av oss blir supportrar i väldigt ung ålder så är det nog inget att förvåna sig över.
Kanske är det också därför vi som fotbollssupportrar har så väldigt lätt att förlåta spelare när de beter sig såsom barn: dricker för mycket, är otrogna, beter sig omoget och ovårdat på fotbollsplanen och så vidare.
Men när de beter sig vuxet – genom att förhandla om kontrakt, begär klubbyten eller publicerar pressmeddelanden – så finner vi det ofta näst intill oförlåtligt.
Vi vill ha vår fotboll med det glada barnasinnet kvar.
…………………………………………………
TRUE LOVE
The Spoiler gjorde för några år sedan en kort sammanställning över vilka klubbar olika PL-spelare faktiskt höll på som barn. Och det är ju lite intressant och ibland förvånande läsning.
Andrei Arshavin. Arsenalspelaren har aldrig dolt att det är Barcelona som är klubben i hans hjärta och har till och med sagt att han vill spela där under sin karriär. Eller vill han bara ha ett bättre kontrakt?
John Terry. Mr Chelsea gick aldrig till Man City och de flesta Chelseafans vill nog tro att han är Blue to the bone. Men Terry var faktiskt en Man Utd-supporter när han växte upp. Moscow, anyone?
Ole-Gunnar Solskjaer. Ikon och stor publikfavorit på Old Trafford där han fram till nyligen blivit kvar även efter det att spelarkarriären tagit slut. Kanske är det därför det talas tyst om att han höll på Liverpool som liten gutt.
Everton i rött. Michael Owen, Ian Rush, Jamie Carragher, Steve McManaman, Robbie Fowler och Steven Gerrard. Samtliga Liverpoolikoner (nåja). Och samtliga Evertonfans i sina tidiga år.
Lee Clark. Inledde karriären i klubben han älskat sedan barnsben, Newcastle. Flyttade därefter till Sunderland. Dök upp till FA-cupfinalen 1999 i en t-shirt med texten ”Sad Mackem Bastards”. Spelade aldrig för Sunderland igen.
Micah Richards. Man City-produkten är ett livslångt Arsenalfan. Så om Arsenal skulle höra sig för om den unge backen så kan en transferbegäran förväntas så snabbt att Wenger aldrig skulle hinna se den.
Henrik Larsson. Trots att han under sin karriär valde att spela för Celtic, Barcelona och Man Utd istället så påstås faktiskt Larsson vara en Evertonfan sedan barnsben. Tänk om, tänk om…
Har ni några andra true love stories?
…………………………………………………
THE PRICE YOU PAY
Det verkar å andra sidan som om vissa spelare gjorde klokast i att stanna kvar i sina klubbar. Särskilt då spelare i Leeds United.
Det är en ny trend i engelsk fotboll, att spelare som valt att lämna Leeds helt enkelt inte har lyckats så värst bra därefter.
Jermaine Beckford är det kanske senaste exemplet. Trots att han gjorde 35 mål för Leeds under förra säsongen så har han knappast övertygat under den här säsongen för Everton.
Men Beckford, som lämnade in sin transferbegäran bara tre dagar innan han sänkte Man Utd på Old Trafford, är inte den förste spelaren som har haft svårt att hitta form utanför Yorkshire.
Fabian Delph lämnade Leeds för Aston Villa när han var 20 år och allmänt betraktad som en av Englands mest intressanta unga spelare. Sedan dess har han fått väldigt lite speltid, och värre blev det när han i april drog på sig en allvarlig knäskada.
Danny Rose såldes till Tottenham 2007 innan han ens gjort en match för Leeds men har sedan dess funnit det svårt att anpassa sig till det tuffa livet i Premier League. Kanske var förra säsongens drömmål mot Arsenal en förvarning?
Matt Kilgallon spåddes vara en spelare i Jonathan Woodgates anda och spelade under sin tid i Leeds för Englands U21-lag. Såldes 2007 till Sheffield Utd där han vare sig gjorde Neil Warnock eller Kevin Blackwell lycklig. Han såldes därefter till Sunderland, men klarade inte av steget till Premier League och är nu utlånad till Middlesbrough.
David Healy. Leeds främste målskytt under två raka säsonger i The Championship, har åstadkommit väldigt lite sedan han såldes till Fulham 2007 och hans karriär har dalat betänkligt.
Lägg till det spelare som Simon Walton, Tom Taiwo och Richard Cresswell så börjar man förstå omfattningen av den förbannelse som vilar över spelare som lämnar Leeds.
The Damned United?
Där finns naturligtvis undantag. Spelare som James Milner, Aaron Lennon och Rio Ferdinand har naturligtvis haft framgång efter de lämnat Leeds. Men det är också spelare med exceptionell kvalitet.
Möjligen bör Leeds nuvarande kull av unga talanger ta detta som en varning och som ett tecken på att stanna kvar i klubben.
Inte minst då det 22-åriga jättelöftet Jonny Howson. När han för någon vecka sedan gjorde ett hat-trick mot Scunthorpe så var Jermaine Beckford en icke använd avbytare på Evertons bänk när de mötte Stoke.
…………………………………………………
Ett hårresande dåligt Fulham fick storstryk mot ett bra spelande och ytterst målmedvetet (!) Man City.
https://www.independent.co.uk/sport/football/premier-league/tevez-rampant-as-city-cruise-to-victory-2140207.html
Carlos Tevez är en fantastisk spelare – no doubt about that!
Blackburn tog en tung hemmaseger mot Aston Villa och norske (!) Morten Gamst-Pedersen gjorde båda målen.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/premier-league/7943649/Blackburn-Rovers-2-Aston-Villa-0-match-report.html
Blackburn gick därmed förbi Aston Villa i tabellen och upp på något säkrare mark runt tabellens mittregioner.
[“Pedersen hatches win for Blackburn owners”]
Hehe.
…………………………………………………
Intressant läsning av Julian Coman i The Observer om FC United – i hans ord en fotbollens ”punksaga”.
https://www.guardian.co.uk/football/2010/nov/21/fc-united-punk-football-fairytale
FC United spelar borta mot Brighton i FA-cupens andra omgång, nu på lördag kl 16:00.
https://www.thefa.com/TheFACup/FACompetitions/TheFACup/Fixtures
…………………………………………………
[“Och gileaditerna besatte vadställena över Jordan för efraimiterna. Då nu någon av de efraimitiska flyktingarna sade: ’Låt mig komma över’, frågade Gileads män honom: ’Är du en efraimit?’. Om han då svarade nej, så sade de till honom: ’Säg schibbolet’. Sade han då sibbolet, därför att han icke nog lade sig vinn om att uttala ordet rätt, så grepo de honom och höggo ned honom där vid vadställena över Jordan. På detta sätt föllo vid det tillfället fyrtiotvå tusen efraimiter.”] – Domarboken 12:5-6
Det är ingen ny grej, det här med att förvänta sig att andra människor ska säga saker för att markera tillhörighet.
Be Champions!!