Den där listan i onsdags blev ju en sådan hejdundrande succé att jag så klart måste följa upp den. Nåja, skämt åsido, min tanke var redan från början att göra både en lista av överskattade spelare och en lista med underskattade spelare.
Naturligtvis räknar jag inte med riktigt samma hätska reaktioner den här gången som förra. Trots allt så är det ju inte riktigt lika kontroversiellt att säga till folk att er spelare är bättre än vad ni tror han är som att säga att er spelare är sämre än ni tror.
Precis som vad gäller överskattning så kan en spelare så klart också vara underskattad på flera olika sätt. Kanske får han mängder av oförtjänt kritik av oförstående journalister. Möjligen har han inte managerns förtroende i den utsträckning som han faktiskt förtjänar. Det kan naturligtvis också vara så att supportrar av diverse färger helt enkelt är av en till stor del omotiverad uppfattning att han inte håller måttet.
Spelarna i den här bloggen är med andra ord underskattade på något eller flera av dessa sätt.
:::
(5) Stewart Downing, Liverpool
Jaha, hur kan en spelare vara underskattad om han som en offensiv spelare inte knoppar in ett enda mål på en hel ligasäsong? Tja, för det första så är det ju en spelare som till största delen har till uppgift att hålla sig på kanten, och därifrån gör man inte nödvändigtvis så många mål. Man skapar desto fler. Och i det avseendet kan jag bara tycka att Downing har gjort sitt jobb så gott han faktiskt kan.
Downings uppgift är alltså först och främst att leverera bollen och kollar vi på hans passningsstatistik så har han skött den uppgiften väl. Att hans medspelare därefter i alltför låg utsträckning inte har förmått avsluta jobbet är väl tveksamt om man kan lasta honom. Till viss del har också Downing begränsats av en icke sammanhängande taktik. Downing, likt flera Liverpoolspelare, har drabbats av benägenheten att bedöma spelare utifrån deras transfersummor snarare än deras prestationer.
(4) Joey Barton, QPR
Det finns ju så klart många skäl, och en del bland dem till och med goda, att vara tveksam till Barton som person. Rent karaktärsmässigt känns han lite för volatil för att kunna prestera på fotbollens allra högsta nivå, till stor del är han sin egen värste fiende. Vad man däremot kan känna är att många väljer att ta hans kaotiska personlighet som liktydigt med att han också skulle vara en sämre fotbollsspelare, och det är kort och gott fel.
Det finns ett par fotbollsspelare genom den engelska fotbollshistorien som balanserat på gränsen mellan genialitet och galenskap, och som man kunnat undra vad som hänt om de vid något tidigt tillfälle kommit till en stabil tillvaro i en klubb med ordning. Barton är tveklöst en av dessa, istället blev det kaosen i Man City och Newcastle. Att där finns spelkvalitet i massor kan dock ej betvivlas, och det finns ingen engelsk toppklubb som inte Barton hade kunnat tillföra värde till rent fotbollsmässigt.
(3) Peter Crouch, Stoke
Det finns många fördomar om Crouch. Eftersom han är så väldigt lång så utgår så många från att hans främsta styrka är huvudspelet och att han inte tekniskt håller måttet med fötterna. Inte är han heller behjälpt av att också vissa av hans managers verkar ha tänkt precis likadant och mest har använt honom som en måltavla för menlösa höjdbollar. Roligt nog är det kanske precis tvärtom, på huvudet är han inte särskilt speciell men med fötterna har han faktiskt än inte alls oäven förmåga.
Jaha, men okej då, men hur bra är han egentligen? Den rådande normen för anfallare ser ju inte direkt ut som Crouch om vi säger så och många drar av det slutsatsen att Crouch helt enkelt inte håller på högsta nivån. Det kan med det som utgångspunkt vara lite roligt att konstatera att Crouch är den engelske anfallare som under de senaste 30 åren har gjort flest mål per minut i det engelska landslaget.
(2) Aaron Ramsey, Arsenal
Det kan tyckas finnas en märklig paradox i Arsenalsupportrarnas förhållande till sina spelare. Å ena sidan så finns där en berättigad stolthet över klubbens förmåga att generera unga spelare till a-laget, men å andra sidan så är också tålamodet med dessa spelare till synes väldigt begränsat. Ibland kan man få intrycket av en spelares bäst före-datum går ut ungefär runt den tid spelaren passerar 20-strecket, om inte spelaren redan är att betrakta som en färdig världsspelare.
De intryck Ramsey ger mig när jag ser honom på fotbollsplanen är av en spelare med gott självförtroende, ett härligt driv i steget, en bra blick för spelet, en bra dirigent av spelet och dess tempo och en ledare på planen. Någon färdig produkt är han ännu inte, därför är det stundtals ojämn kvalitet, men det är något som adresseras genom speltid och erfarenhet. Samtidigt säger en icke ringa del av opinionen åt Arsene Wenger att sluta ge honom speltid.
(1) Michael Carrick, Man Utd
Jag undrar om det egentligen finns någon spelare som är så väldigt bra på det han gör och den roll han är satt på planen för att utföra, som samtidigt är så generellt ouppskattad av det egna lagets supportrar. Statistiskt är Carricks storhet manifest, hans passningskvot och hans positionsspel tvingar flertalet spelare i Premier League att käka grus. Prestationsmässigt, och vad avser hans betydelse för laget, lämnas ytterst få frågetecken. Det var när han kom till klubben 2006 som Man Utd inledde sin senaste period av dominans inom den engelska fotbollen.
Delvis är det en fråga om personlighet, han har helt enkelt inte den utstrålning som kanske inte minst Roy Keane besatt, den måttstock som mer eller mindre varenda Man Utd-mittfältare någon gång måste jämföras med. Men Carrick har också nackdelen att vara fast i mitten mellan å ena sidan en förlegad gammalengelsk bild av den ”hårde” mittfältaren (återigen Keane, typ) och å andra sidan FM-generationens oförmåga att ta till sig något som sker på fotbollsplanens bildliga ingenmansland, där det mesta av fotbollsmatcherna ändå avgörs.
:::
Bubblare:
» Andy Carroll, Liverpool
» John O’Shea, Sunderland
» Pablo Zabaleta, Man City
» Jordan Henderson, Liverpool
…………………………………………………
Värvningar
Michael Turner – Norwich, okänt. En väldigt intressant värvning som verkligen har potential att vara en rejäl förstärkning av Norwichs backlinje. Turner har varit en av Sunderlands mest stabila försvarare under flera år, ett riktigt kap för Norwich. Med beröm godkänd (++++)
Junior Hoilett – QPR, £6m. Hoilett intresserade nog rätt många klubbar, men det var alltså QPR som drog det längsta strået. Och helt plötsligt känns det kanske som att QPR värvade en spelare som befann sig i rätt ände av sin karriärskurva. Med beröm godkänd (++++)
…………………………………………………
Oavsett vad man nu har för åsikt i John Terry-fallet, mer om det i en senare blogg, så får vi väl ändå konstatera att FA åtminstone agerar konsekvent, hittills, i det här fallet med hur de agerade gentemot Luis Suarez och Emmanuel Frimpong. Det är ju positivt, och något att tänka på för oss som alltid babblar om just vikten av konsekvens.
:::
Är pengar verkligen så viktigt för Emmanuel Adebayor att han verkligen är på väg att (igen) begå harakiri på sin egen karriär? Jag undrar om engelsk fotboll egentligen har sett ett tydligare exempel på hur snålheten bedrar visheten.
:::
Vem tänder elden? Snart får vi veta. Just nu tror jag på antingen James Bond eller Robin Hood.
Be Champions!!