Vi tragglar vidare med mittfältet. Balansmittfältare visade sig något tuffa att definiera möjligen, eller snarare avgränsa från andra typer av mittfältare. Det är sådant som händer och som man får leva med. Yttermittfältare tycker man borde vara lättare, men för den sakens skull inte helt enkelt.
Det finns en tendens att betrakta alla mittfältare som i ett lag är den som spelar närmast sidlinjen för yttermittfältare. Det vill säga, är man inte den mest centrale mittfältaren så ses man som ytter. Det ser jag som felaktigt. För mig handlar det om position på planen. En yttermittfältare ska utgå från en position längs sidlinjen. Det kan naturligtvis vara möjligt, kanske till och med önskvärt, att spelaren ifråga därifrån rör sig centralt, men utgångspunkten ska vara på kanten.
Det här är så klart en åtskillnad som blivit alltmer vanlig i och med att 4-4-2 börjat luckras upp som spelsystem. Man kan alltså tänka sig att om det finns en spelare som man själv väldigt gärna vill se på den här listan, men som jag inte tagit med, så är det kanske då inte en omöjlighet att jag istället väljer att se honom som en central offensiv mittfältare.
Kort om min metod. Jag säger mig ju vilja ranka de bästa spelarna just nu. Det betyder inte att jag bara tittar på den här säsongen enskilt. Det betyder dock inte heller att jag värderar en spelares karriär i sin helhet. Jag strävar efter jämviktsläget där jag värderar en spelares kvalitet och förmåga i nuet, både utifrån hur han presterat tidigare och hur jag bedömer att han kommer att prestera framgent. Men ju längre i tid vi förflyttar oss från nuet, desto mindre vikt ger jag detta.
Detta faller sig för mig naturligt. En spelare kan naturligtvis ha många kvaliteter även om dessa inte tagit sig sina främsta uttryck just under den här säsongens första månader. Likaväl måste man kunna tänka sig att den som faktiskt har varit fantastisk under hösten kanske inte nödvändigtvis är kapabel att hålla den nivån över tid.
Här är min sammanställning.
:::
(10) Marc Albrighton, Aston Villa
Albrighton har haft en tuff säsong så här långt med Aston Villa, både sett till lagets resultat men också sin egen skadesituation. Hans frånvaro är ett skäl till att Aston Villa haft det kämpigt den här säsongen. I honom har de en snabb och spelbegåvad yttermittfältare som också har näsan för målet.
(9) Ashley Young, Man Utd
Young är inte en personlighet som faller alla på läppen, även om han själv säkert skulle falla över allas läppar. I bra slag är han däremot en dynamisk yttermittfältare som utmanar motståndarförsvaret och både skapar och gör mål, inte minst genom sitt goda distansskott. Ur slag blir han däremot ofta till en lättläst skuggfigur i matchen.
(8) Alex Kacaniklic, Fulham
Svensken har fått något utav ett genombrott den här säsongen, inte minst genom sitt framgångsrika samarbete med Dimitar Berbatov. Ett antal avgörande mål har han också lyckats producera. I Fulham har man i flera år trott mycket på Kacaniklic som innan sin succéinledning i a-laget var en av klubbens dominerande reservlagsspelare.
(7) Luis Nani, Man Utd
Humöret och möjligen ojämnheten är Luis Nanis stora fiender. Han är i alla avseenden en humörspelare och detta är både på gott och på ont. Ej på humör så kombinerar han tjurighet och dåligt beslutsfattande med brist på krigarinstinkt. På humör är han en spelare i världsklass som helt på egen hand kan både avgöra matcher och förändra matchbilder.
(6) Stewart Downing, Liverpool
En spelare som blivit måltavla för hån och symbol för ett misslyckat lagbygge under Kenny Dalglish, fast på delvis felaktiga grunder. Kritiker pekar på hans magra målskörd men förbiser att Downing också under Liverpools svaga fjolårssäsong med sitt passningsspel producerade flest antal målchanser för laget. Det går att hävda att det är just en yttermittfältares främsta uppgift, och att denne inte ska lastas för anfallarnas misslyckanden.
(5) Pablo Hernandez, Swansea
Ännu en i raden av lyckade spanska värvningar till Swansea. Hernandez har bidragit med bredd till Swanseas anfallsspel och utgör en möjlighet för laget att flytta upp sina positioner i enlighet med Michael Laudrups spelidé. Hernandez har knackat på dörren till det spanska landslaget, och kombinerar hög fart med god teknik.
(4) Michael Kightly, Stoke
Kightly lyckades en gång i tiden få den tveksamma benämningen ”The Ryan Giggs of Non-League Football”. Han var länge en av Wolves absolut mest framträdande spelare, och han har tagit med sig sitt energifyllda och chansskapande spel till Stoke, som baserar mycket av sitt spel just runt bland annat Kightlys kantspel.
(3) Aaron Lennon, Tottenham
Länge kändes Lennon som en lite för typisk engelsk yttermittfältare. Blixtsnabb förvisso men tekniskt undernärd och för lättläst enkelspårig därute på sin högerkant, lätt att plocka ur matchbilden. Under det senaste året har däremot ett visst genombrott kommit och Lennon är för närvarande en av ligans mest blixtrande högermittfältare.
(2) Antonio Valencia, Man Utd
Har ständigt värderats utifrån förväntningen om att vara Cristiano Ronaldos ersättare, vilket naturligtvis är tämligen grymt. Värderad helt och hållet som sig själv och hans bidrag till laget så är Valencia däremot svår att bräcka. Offensivt är han en av ligans främsta passningsspelare genom sitt inläggsspel och defensivt utgör han ett effektivt understöd till Man Utds offensiva ytterbackar. Ospektakulär men effektiv.
(1) Gareth Bale, Tottenham
En av ligans superstars. Likt en gång Cristiano Ronaldo så förmedlar Bale numer känslan av att varje gång han har bollen så kan han mer eller mindre välja fritt vad han vill åstadkomma med den. En spelare som genom sin blotta närvaro sätter skräck i motståndarförsvaren och är en viktig mental kugge till lagets alla segrar.
:::
Bubblare:
» Wayne Routledge, Swansea
» Sebastian Larsson, Sunderland
» Jason Puncheon, Southampton
» Adam Johnson, Sunderland
» Gervinho, Arsenal
» Jamie Mackie, QPR
» Matthew Etherington, Stoke
:::
Föga förvånande följer listan rätt väl också de lag som normalt sett använder kanterna som ett primärt taktiskt anfallsområde.
På listan saknas en yttermittfältare av David Beckhams stil, den som slår de millimeterprecisa långa passningarna. Kanske beror detta på att den uppgiften numer främst tas om hand av ytterbackarna.
:::
Roligt initiativ av Johan Lindahl igår, vilken spelare skulle ni plocka från vart och ett av de andra lagen i Premier League. Mitt svar:
Arsenal: Wilshere
Aston Villa: Bannan
Chelsea: Lampard
Everton: Fellaini
Fulham: Kacaniklic
Liverpool: Sterling
Man City: Yaya
Newcastle: Ben Arfa
Norwich: Hoolahan
QPR: Barton (eller kanske bara Fabio – jaja)
Reading: Morrison
Southampton: Lallana
Stoke: Shawcross
Sunderland: Colback
Swansea: Hernandez
Tottenham: Bale
West Bromwich: Odemwingie
West Ham: Noble
Wigan: Figueroa
:::
Det här är ju sjukt gulligt. Själv tvingar jag alla grabbar som tränar pingis för mig att dra på sig Man Utd-tröjor. De som missköter sig placerar jag i skamvrån med en Liverpooltröja på sig.
Be Champions!!