:::
Tottenham är the real deal
Andre Villas-Boas pratade innan matchen om att matchen mot Man Utd var ett tillfälle att visa vad som egentligen var lagets ambition. Det måste man säga att Tottenham gjorde.
Det finns ju lite olika sätt att visa det där. Ett sätt är naturligtvis att krossa motståndet och ta hem en storseger. Ett annat sätt är att när man hamnar i underläge fortsätta trumma på och till slut ändå lyckas bärga något från matchen.
Att fortsätta tro på sig själva.
Det pratas ofta om Man Utds envishet och motståndskraft, inte minst den här säsongen, och många ser det som en av de bestående egenskaper som gjort klubben så framgångsrik under Premier League-eran. Det är en egenskap alla vinnande lag måste ha.
Tottenham visade ikväll att de har den.
Arsenal har tappat tron
Detsamma går inte riktigt att säga om Arsenal.
De två senaste ligaomgångarna har varit något utav upp till bevis för Arsenal. Det var nu de verkligen skulle bevisa för sig själva och för andra att de kan konkurrera med topplagen. Vad de har visat är det motsatta.
Matchen mot Man City var över innan den knappt ens hann börja. Kvällens match mot Chelsea följde länge precis samma mönster. Det duger inte för ett lag som Arsenal att ständigt försätta sig i situationer som gör uppförsbacken obestiglig.
Det kan talas länge om de defensiva bristerna och bristen på offensiv spetskvalitet. Det som är mest frapperande är att se vad som händer när Arsenal spelar som om de inte längre har något att förlora, för då kan de faktiskt spela fotboll.
Stundtals under andra halvlek var Chelsea satta under press, delvis av Arsenal men säkert också delvis utav mentala spöken från matchen mot Southampton.
Man kan fråga sig varför inte Arsenal spelar på det viset konsekvent. Arsene Wenger brukar prata om handbromsar. Jag har haft ett intryck under hela säsongen att den obändliga tro som någonstans alltid funnits i Arsenal, och som tagit dem till Champions League alla dessa gånger, inte längre riktigt finns där på samma sätt.
Det finns en scen i slutet av filmatiseringen av Jan Guillous Arnböcker där Arn kör en Braveheart. Men istället för att som Mel Gibson prata om frihet så pratar han om betydelsen av att tro. ”Tro! Ni måste tro! Endast genom tron kan ondskan besegras.” Ungefär så låter hans stora tal till trupperna.
Pampigt och lite pretentiöst i filmens värld. Men det finns en sanning i det som är svår att förbise. Arsenal har tappat tron och ser stundtals ut att snarare förtvivla.
Det mer än något annat gör att jag tror det blir mycket svårt för Arsenal att ta sig till Champions League den här säsongen.
Wigan åker ur i år
Wigan är ett annat lag som har haft en långlivad tendens att så att säga prestera utöver vad förväntningarna på dem antyder. För deras del handlar det dock inte om Champions League-spel, utan om att undvika nedflyttning.
Otaliga är de nedflyttningsstrider de överlevt från till synes hopplösa lägen. Men precis som med Arsenal så är det något med den här säsongen som gör att jag tror det är stopp här.
Spelet är stundtals håglöst. Även matcher som de borde vinna eller ta poäng i förloras. Tidigare tendenser till vägvinnande spel är som försvunna.
Det kommer alltid en tid när verkligheten kommer ifatt.
Newcastle riskerar följa med
Det bär emot att överväga tanken att Newcastle ska riskera att åka ur Premier League, förra säsongens stora överraskning. De känns för bra för det, kanske till och med visar sig vara det i slutänden, men det är också en väldigt farlig idé som kan slå rot i en klubb.
Vad resultaten däremot rent konkret visar är att Newcastle för tillfället dansar lina på nedflyttningsstrecket, och är inne i en till synes ändlös svacka där också matcher som framstår som givna poäng förloras.
Alan Pardew hyllades med rätta förra säsongen för sina prestationer med laget. Men kanske är han också den här säsongen en del utav problemet.
För jag är nämligen inte säker på vad han anser att laget har att vinna på att om och om igen få höra antingen via media eller genom honom direkt att laget så som det nu är helt enkelt inte skulle vara bra nog för att kunna hålla sig kvar i Premier League.
Det känns inte som stor psykologi direkt.
:::
Måndagens match: Southampton vs Everton
Första matchen utan Nigel Adkins för Southampton och första matchen med nye managern Mauricio Pochettino. Det har pratats om olika former av protester från Southamptons fans mot klubbledningen. På planen får Pochettino onekligen något utav ett elddop. Som han säger sig vara passionerad Premier League-entusiast så lär ju Everton ge honom en hälsosam dos av den varan på en gång.
:::
Be Champions!!