Det finns ju tillfällen när verkligheten överträffar dikten. Ett sådant tillfälle är helt klart när David Gold, en av West Hams ägare, väljer att klicka ”favourite” (finns det något svenskt ord för detta?) på ett tweet skickat till honom av en supporter som uttalar sig nedsättande om Sam Allardyce och önskar dennes omedelbara frånfälle från West Hams managerpost.
Att vara manager på den här nivån är naturligtvis inte något enkelt jobb, tvärtom är det otroligt komplicerat, men det blir ju heller inte det minsta lättare när ens uppdragsgivare undergräver ens förtroende och auktoritet på det uppenbara sättet.
Nu gjorde i och för sig David Gold en så kallad pudel. Han dök upp något dygn senare och meddelade att han på grund av extrem jetlag hade råkat klicka på favourite av misstag. Naturligtvis skulle han, enligt honom själv i efterhand, aldrig kommentera West Hams manager på det viset. Således måste man betrakta honom som rejält olycksdrabbad, för vad var egentligen oddsen på att råka komma åt knappen på just det tweetet av alla tweet?
Men det är klart, om man inte kan upprätthålla bättre twitterdisciplin än så under dylika svåra förhållanden så bör man kanske som arbetsgivare och klubbrepresentant överväga att inte använda twitter, eller åtminstone inte använda twitter just när man som av en händelse råkar känna av jetlag på det viset.
Nu kanske det där hade betraktats just som den olycka det eventuellt också var om det inte hade varit för bakgrunden med West Ham och Sam Allardyce. Det var redan under slutet av förra säsongen som West Hams ägare och styrelse till synes ”övervägde Allardyces position”, åtminstone sonderade de terrängen efter lediga alternativ.
Att Allardyce inte är West Hams klubblednings mest önskade manager framstår som uppenbart. Så beter sig i så fall inte en klubbledning. Nu lyckades inte West Ham hitta något vettigt alternativ så Allardyce blev kvar på jobbet, dock med kompromissen att West Ham skulle börja spela en bättre och snyggare, och framför allt mer offensiv fotboll.
Det är alltid lite oroväckande när en klubbstyrelse lägger fingrarna i blöt i sådant de inte har med att göra och börjar diktera hur laget ska spela fotboll, detta är managerns fögderi och kompetensområde. Om styrelsen inte delar managerns uppfattning så byter de managern, de börjar inte detaljstyra dennes arbete. Sådant leder bara till bråk, besvär och konflikt.
Sam Allardyce verkar också allt annat än nöjd. West Ham har haft det både resultatmässigt och spelmässigt besvärligt under sin tour i Nya Zeeland, och Allardyce har redan börjat fälla sura kommentarer om att West Hams mer offensiva taktik gör laget sårbart och mer öppet defensivt. Den taktiska konflikten framstår som alltmer uppenbar.
Vi kan också ana en personkonflikt. Teddy Sheringham har ju anställts av West Ham som en offensiv coach, en del av den kompromiss som resulterade i att Allardyce fick behålla jobbet. Det går att tänka sig att dessa båda prioriterar saker lite annorlunda. Det vore heller ingen högoddsare om Sheringham vad säsongen lider framträder alltmer som en möjlig ersättare till Allardyce. Att behöva leva med en rival så tätt inpå skinnet är frustrerande, och lär heller inte stärka Allardyces ställning i klubben eller omklädningsrummet.
Spelare är inte dumma på det viset. Om de upptäcker att det finns flera olika viljor bland managern och coachstaben så kommer de vid behov att utnyttja detta för sina egna intressen. Politiken i styrelserummet har i så fall sipprat in i omklädningsrummet, och det brukar sällan eller aldrig vara särskilt givande för lagets prestation och resultat.
Slutsatsen för Sam Allardyce är beklämmande. Han är absolut inte omtyckt av fansen som i bästa fall tolererar honom men som aldrig riktigt kommer att acceptera honom. Han verkar heller inte omtyckt eller uppskattad av klubbens ägare. Har man inga vänner som manager så är man helt och hållet beroende av lagets resultat, då dessa icke-vänner lär leta efter första bästa möjlighet att göra sig av med managern.
När resultaten är religion så befinner man sig i en pressad situation och då önskar man nog åtminstone få möjlighet att koncentrera sig på sitt jobb. Det kan helt säkert inte uppskattas när David Gold i det läget aktivt lägger ett krokben för Sam Allardyce redan i säsongens första kurva. Då är det läge att börja känna sig direkt motarbetad.
Det kan bli en jobbig säsong för West Ham. Och för Sam Allardyce.
:::
Be Champions!!