Jag fick ett långt mail igår kväll från Simon som brakade iväg i en riktigt intressant och tänkvärd utläggning kring det här med supporterkultur, vad vi som supportrar vet, inte vet och påstår oss veta. Mailet var helt säkert inte tänkt som någon gästblogg, men funderingarna är både utmanande nog och inte minst aktuella så här mot slutet av transferfönstret. Så håll till godo!
Peter
:::
Tjenare! Är en frekvent läsare av dina blogginlägg på Fotbollskanalen. Uppskattar enormt dina djupare analyser av fotbollens alla sidor. Det som jag blir imponerad av i dina bedömningar är att du sällan ger orationellt kritik, och ständigt håller ett avstånd till hur svårt det faktiskt är att analysera fotbollen. I och med “avstånd” så menar jag helt enkelt att du har respekt för att fotbollens organisationer och mönster är så otroligt komplexa, vilket egentligen omöjliggör exakta bedömningar inom vissa områden. (Ifall man observerar utifrån, vilket majoriteten ju gör.)
Jag tycker att det är väldigt sällsynt bland människor som analyserar fotboll, särskilt ifall det handlar om analysförsök på sådant som vi inte direkt har något grepp om. Till exempel vad som sker bakom kulisserna när det gäller klubbledning, och dylikt. Det handlar ju om ämnen som vi “medelmåttor” (på en gradering i vilken insikt vi egentligen har en fotbollsklubb) absolut inte har större koll på egentligen. Den enda bild vi kan bygga upp är ju ett perspektiv utifrån. I det perspektivet bedömer vi konsekvenser väldigt blint, och det får oss att tro att vi förstår mer än vad vi egentligen gör om fotbollen.
Under min tid som fotbollssupporter, vilket egentligen inte sträcker sig mer än ett par år, så har jag alltid stört mig enormt på hur supporterkulturen yttrar sig i vissa tillfällen. Det finns många fantastiska aspekter som definierar fotbollen som idrott, absolut. Samtidigt så finns det mindre härliga delar. Till exempel den här jäkla envisheten att tro att fotbollen är svart och vit, att den är mindre komplex än vad den egentligen är.
Ett klassiskt scenario är ju när en person riktar helt obefogad kritik mot en utebliven värvning. Förmodligen så har våran uppfattning om den här eventuella värvningen snedvridits av media och förenklade slutsatser, vilket får den att framstå som mer trolig och kanske till och med mer nödvändig än den egentligen är. Det vi ser uppfattar vi som ett svaghetstecken hos vår klubb: vi kunde inte konkurrera om denna spelaren. Det kan mycket väl vara sanningen också, men tänk så handlar det om att spelaren i sin tur aldrig var motiverad till en flytt (komplext, kan handla om pengar, familj, karriär, vad som helst!), spelaren kanske inte hade flexibilitet för klubbens spelfilosofi, och agenten ställde helt orimliga krav. Spelaren kanske till och med var ägd till 40% av någon extern aktör? Det finns miljarder olika situationer omöjliggör en övergång. Vissa aspekter lyfts fram bland supportrar, vissa glöms helt bort.
Var jag än vrider och vänder mig under försäsongen så ser jag supportrar som fullständigt dömer ut sina lag, med olika underlag som grunder. Uteblivna värvningar, nytillsatta tränare av “svag karaktär”, “snåla klubbledningar”… Vi hade ju kunnat fortsätta i all evighet egentligen. Det finns ingen gräns och ingen ödmjukhet inför vad vi inte vet om våra klubbar vi stöder. Den information vi tar in deformeras ju givetvis otroligt mycket av media i allmänhet, men jag börjar undra ifall vi faktiskt inser det själva? Att småkids/tonåringar som har FIFA14 som underlag för sin fotbollsvärld dömer ut klubbar till höger och vänster förstår man ju kanske. Det som är mer skrämmande är hur insatta, “meriterade” människor bedömer fotbollsvärlden. De kan tala i all oändlighet om hur oförutsägbar fotbollsvärlden är, men ändå så motsäger de sig själv direkt när de går ut med giftig kritik mot information som de egentligen bara har ett ytligt perspektiv på! Att påstå sig förstå en förenings (eller en viss individs) tankegångar genom tidningsuttdrag och resultatläsande är helt missvisande. Detsamma benägenhet att tro att varje bra beslut bör ge bra konsekvenser.
Har nyligen läst Nassim Nicholas Talebs bok “The Black Swan”, och började genast fundera på hur vissa av fenomenen i boken påverkar fotbollen. Boken handlar förövrigt om slump, rationalitet, beteendevetenskap… En salig blandning av det mesta som förklarar att människan inte är så rationell som vi vill tro. Kan vara att du redan läst den. Det rekommenderas starkt i alla fall! 🙂
Boken tar upp just det här med beslut och konsekvenser. Hur slumpen ständigt påverkar världen, och hur vi vägrar bemöta den och erkänna den. Håller därför med i slutsatsen om att beslut ska värderas utifrån beslutsprocessen, inte alltid utifrån resultatet, då slumpen har sin enorma påverkan på allt som inträffar. Det känns som något vi åskådare bör ha i åtanke, just att ha respekt för framför allt slumpen och allt vi inte vet. Laguttagningar och spelarbyten under match är klassiska huggämnen, där har vi chansen att värdera ett besluts konsekvens i efterhand. Något som givetvis är omöjligt av tränaren i stunden där besluten tas.
I bägge fall spelar slumpen stor roll, och visst handlar det till stor del att minimera möjligheten av ett negativt utfall som tränare, i vad man än tar sig åt, dock så finns slumpen alltid där och kan “förstöra” en tankegång som är helt rationell, en tankegång som vi själva förmodligen hade ansett lämplig i stundens hetta. Sedan så spelar ju även okända faktorer roll, hur kan vi kritisera en laguttagning alltför hårt egentligen? Ett “team” sitter inne med enormt större infobank än vad vi gör (med ett perspektiv inifrån), och baserar förmodligen sina beslut på vad de anser har störst sannolikhet att lyckas med. Vad vet vi som inte de vet, just i stundens hetta? Vet vi något om att spelarens fysiska nivåer kanske har försämrats under de senaste veckorna, att han hamnat med konflikt med ledare och spelare, att han inte har greppat veckans taktikupplägg, eller har genomgått en personlig tragedi?
Återigen: miljontals faktorer, ett antal försvinner säkert i och med proffsfotbollens precisionsarbeten, men det handlar ändå om mänskliga faktorer som är svåra att åtgärda, vilken noggrannhet klubben än arbetar med.
Vad får oss att tro att vi vet mer än personerna som jobbar med ett perspektiv inifrån? Givetvis ska vi ifrågasätta, kanske t.o.m. använda drastiska metoder ifall det handlar om något som är moraliskt förkastligt, eller något som uppenbart skadar oss som supportrar. Men när det handlar om ekonomi, taktik och lagledning så måste vi hålla oss på ett ödmjukt avstånd. Det jag reagerar mest på är onödigt hård kritik från supporterhåll, men givetvis så måste vi även hålla vårt beröm inom ett tänk som faktiskt bemöter beslutsprocessen.
Detta blev måhända lite rörigt, men jag anser det vara ett stort problem i supporterkulturen. Tron att vi förstår mer än vad vi gör utifrån, och övertron på vad media säger oss. Trots att vi ser fotbollen som en komplex maskin behandlar vi inte den som en när vi gör våra bedömningar. Hur ska man komma runt det? Inse att det enda vi vet är att vi inte vet något alls?
Skriv gärna tillbaka ifall du har reflekterat över detta tidigare från ditt supporterperspektiv. Antar att du som United-supporter själv får hantera mycket dylikt då laget inte helt obekant har varit i gungning. Obalans brukar skapa den allra värsta övertron, ungefär som att man själv skulle klara av att styra upp Manchester United som klubb i Football Manager-stil. Kanske är helt ute och cyklar i mina påståenden, brukar spreta rejält när jag blir motiverad över en tankegång, tyvärr. Men det känns som att en viss substans går att utvinna.
/Simon