”Mer dåliga nyheter för Manchester United!”. ”Manchester United får klara sig i fem år till med Glazernomics”. ”Glazers thrive while United flounder”. Bara ett utdrag av mediarubrikerna som följde på Glazers besked under veckan att de inte hade för avsikt att sälja Man Utd åtminstone under de närmaste fem åren.
Nå, vad är det då som är så dåligt med detta? Om vi ser till det sportsliga sedan Glazers köpte Man Utd 2005, då för övrigt Man Utd befann sig mitt inne i en svacka inte helt olik den klubben nu upplever, så har Man Utd vunnit Champions League en gång och gått till final ytterligare två gånger, vunnit ligan fem av nio säsonger, samt vunnit ett antal övriga titlar längs vägen. Ett minst sagt rätt okej facit.
Rent ekonomiskt på spelarmarknaden, som ju är den måttstock som i själva verket intresserar journalister och supportrar, så har Man Utd värvat spelare precis som förut. Ingen tydlig skillnad existerar över huvud taget. Det värvas unga lovande spelare uppblandat med enstaka värvningar runt £30m-strecket. Före Glazers köpte klubben precis som efter Glazers köpte klubben.
Många vill självklart peka på den skuldsättning som Glazers belastade klubben med i samband med deras köp av den. Samtidigt vet den med ett minimum av ekonomisk allmänbildning att skulder i sig inte är någon kostnad. Räntor etc är däremot en kostnad men befinner sig på en fullt hanterlig nivå. Med Glazers har också kommit kraftigt ökade intäkter, en aspekt som väldigt gärna glöms bort av såväl journalister och supportrar.
Det här är inte media och respekterade journalister som försöker förmedla en smart och upplysande analys av vad som faktiskt sker. Det här är media och respekterade journalister som helt enkelt har bestämt sig för en uppfattning som de vet att supportrarna vill höra.
Allra helst den sista rubriken, som hör till en artikel skriven av den notoriske Glazerkritiserande David Conn på The Guardian, är minst sagt tendentiös då den antyder en direkt kausal koppling mellan att Glazers tjänar på sitt ägarskap och att det går dåligt för Man Utd på fotbollsplanen. I själva verket ser ju Glazers affärsmodell rakt motsatt ut, den bygger på framgång på planen.
Man kan fråga sig om det finns andra faktorer än just Glazers som ägare som kan förklara varför det går dåligt för Man Utd på fotbollsplanen. En rätt stor sådan faktor är självklart att Alex Ferguson har slutat som manager, och detta kräver sin tämligen omfattande förändringsprocess i klubben och i laget. Den har tagit ut sin rätt.
Telegraph kör i övrigt en rätt intressant artikel med rubriken ”United’s transfer strategy has been an abject failure”, spännande nog samtidigt som där finns dessa artiklar som hänvisar till Glazers misslyckande. Men kanske är just Man Utds virriga velande på transfermarknaden under denna och förra sommaren även det en stor förklaring till att det hackar rejält i Man Utds maskineri.
Men i så fall faller ju inte ansvaret på Glazers som ägare. I så fall faller ansvaret på Man Utds verkställande klubbledning, med Ed Woodward som högsts ansvarig, naturligtvis tillsammans med klubbens fotbollsmässiga ledning som självklart har haft sina problem. David Moyes fick aldrig något riktigt fotfäste i klubben och Louis van Gaal har ägnat halva sommaren åt VM.
Negativismen mot Glazers ägande av Man Utd är missriktad. Den grundar sig både i okunskap och i supportergruppers egna maktambitioner. Den har sitt fotfäste och grogrund i en omständighet som alltid kommer att störa just supportrar; Glazers ägande av Man Utd är strikt affärsmässigt, de är inte ägare för att de ”älskar” klubben.
Det ligger ett uppenbart fiendens fiende-tänkande bakom symbiosen mellan journalisters och supportrars kritik av Glazers. En uppfattad gemensam fiende placerar dem båda i samma ringhörna, där analysen förlorar i objektivitet och saklighet och de båda grupperna reproducerar, bekräftar och förstärker varandras redan på förhand bestämda ståndpunkter.
Men det hela är också ett logiskt felslut. Kritiken utgår från att alternativet till Glazers som ägare är ett vackert, rätt och riktigt ägande av Man Utd, med en utgångspunkt i supporterbaserat ägande och ledning. Men även om man skulle betrakta detta som ett önskvärt alternativ, vilket jag inte gör, så är detta inte vad som realistiskt skulle ske om Glazers skulle bestämma sig för att sälja klubben. Då kommer istället en annan institutionell och affärsmässigt driven ägare ta över klubben.
Och då tänker jag lite att ”Better the devil I know”.
:::
Be Champions!!