Om Mario Balotelli har det sagts många saker, men en sak man måste kunna säga om Balotelli är att han alltid har haft sitt glada barnasinne i behåll. En annan sak man bör kunna påstå är att han trots att han bara är 24 år gammal har haft en förhållandevis lång karriär, men att denna karriär har bestått av till synes aldrig upphörande problem och utmaningar.
En av de största invändningarna mot Mario Balotelli är att han trots att han bara är 24 år gammal redan har spelat för fyra klubbar. En arbetsgivare som intervjuar en jobbsökande och ser ett liknande mönster skulle ha vissa farhågor om den personens förmåga att finna sig till rätta på en arbetsplats, och sådana tankar har också funnits om Balotelli.
Som tonåring i Inter drabbades han till en början av mer eller mindre allvarliga egoproblem. Hans relation med José Mourinho och därefter Javier Zanetti, de två stora ledargestalterna i Inter vid den tiden, blev till slut kyligare. I Man City fick han svårt att känna sig hemma, dels i en ovan kultur och dels med en minst sagt sensationalistisk tabloidpress som tog varenda chans att rapportera om Balotellis olika uppsåt, på ett sätt som man undrar ifall de gjort om det varit en vit spelare.
Mer påtagliga problem med rasism mötte Mario Balotelli när han återvände till Italien, den här gången till Milan. Det kastade en skugga över hans tid i klubben och i landet trots att hans prestation för Milan faktiskt var av hög klass, där han bland annat gjorde 30 mål på totalt 54 matcher. Nu återvänder han alltså till England och Premier League, den här gången Liverpool.
En någorlunda uppenbar slutsats man kan dra av att ha observerat Mario Balotellis karriär så här långt är att det är en spelare som har stora problem med auktoriteter. Vilket kanske är fullt naturligt och förståeligt för en person som under hela sin uppväxt har fått tampas med olika allvarliga och mindre allvarliga former av diskriminering och påhopp från sådana som uppfattas vara i auktoritetsposition.
Hans problem i Inter och Man City kan åtminstone delvis förstås utifrån detta perspektiv. Både med José Mourinho och Roberto Mancini upprättades en relation som mer liknade ett mästare och lärling-förhållande, stundtals kanske till och med ett far och son-förhållande. För en spelare som har svårt för auktoritet så innebär detta att upproret är föga mer än en tidsfråga.
Mario Balotelli må säkert ha sitt glada barnasinne kvar, det finns inget ont i detta, tvärtom, men han likt de flesta andra som passerat en viss ålder vill nog framför allt betraktas och behandlas som en vuxen människa kapabel att fatta sina egna beslut och gå sin egen väg. Den vanliga frågan nu är om Balotelli har mognat som spelare. Den egentliga frågan är kanske om omvärlden har mognat tillräckligt i sin syn på Balotelli att betrakta och behandla honom på det viset.
Inom organisationsforskningen talas det lite lättvindigt om Teori X och Teori Y, som i grova drag handlar om människosyn och hur människor anpassar sig efter förväntningar. Teori X utgår från att människor är barn och ständigt behöver kontrolleras och uppmanas, med följden att de anställda också börjar bete sig som just barn. Teori Y utgår från det motsatta, människor är duktiga, pålitliga, kapabla till självständighet, och de anställda motsvarar då dessa förväntningar. Teorierna blir självuppfyllande profetior.
Här ligger förmodligen utmaningen för Liverpool och Brendan Rodgers, att strunta i rådande förväntningar på Mario Balotelli, och istället behandla honom som vilken annan spelare eller vuxen människa som helst. Liverpool är arbetsgivare och Balotelli är en anställd spelare som ska motsvara samma krav som övriga spelare. Kort sagt, utgå från att han är mottaglig för samma frihet under ansvar som alla andra. Teori Y.
Med 26 mål på 43 matcher så har Mario Balotelli precis haft den bästa säsongen under sin karriär. Vad han mäktar med som fotbollsspelare fick inte minst England uppleva under VM i somras. För att uttrycka det hela enkelt så är det lätt att fastna i en alltför endimensionell bild av Balotelli, därtill präglad av en förutsägbar medierapportering.
Idag finns det goda chanser att Balotelli gör debut för Liverpool på White Hart Lane. Han blir kanske matchvinnare, kanske blir han inte matchvinnare, men på något sätt känns det ändå som om Liverpool har fått en spelare i Balotelli runt vilken det alltid kommer att hända saker. Ibland på ont, men allra oftast på gott.
:::
Be Champions!!