Typiskt Tottenham brukar det heta. Och man kan så klart tycka att visst är det lite typiskt Tottenham att när de väl har vad man får se som en drömsäsong, med säkrat Champions League-spel, jagandes en första ligatitel på 55 år, och för första gången på 20 år med möjligheten att sluta före Arsenal i ligan, är det ändå inte deras säsong alla pratar om.
Om något så kanske tvärtom. Så många vill att Leicester ska få förverkliga sin sannsaga att under en säsong där det normalt sett borde vara Tottenham som fick alla neutrala på sin sida i sin kamp att få de gamla vanliga jättarna på fall, så är det snarast de själva som fått ta på sig skurkrollen i berättelsen. Jämfört med Leicester är det Tottenham som är jätten.
Något är kanske Leicester också berättelsen om de utstöttas och oönskades återupprättelse, vilken många helt säkert kan identifiera sig med. En lösker samling nomader, antihjältar och fotbollsproletärer som under en svindlande säsong blir större än summan av sina enskilda delar. Erik Niva knyter förtjänstfullt ihop berättelsen om fotbollens dirty dozen eller reservoir dogs.
Tottenham har de mer klassiskt rena hjältedragen. Det har pratats och romantiserats mycket om Man Utds klassiska ungdomsgeneration i mitten av 1990-talet som visade att man mycket väl kunde vinna med kids. Tottenham kan bli det yngsta titelvinnande laget i Premier Leagues historia, i snitt ett helt år yngre än Man Utd var 1996. Och man kan vara på väg att göra det med en mycket hög andel engelska spelare.
Tottenham befinner sig i den här positionen utan att ha kastat pengar omkring sig. Tvärtom har Tottenham ett positivt handelsnetto, man har sålt spelare för mer än vad man har köpt spelare för. Detta i bjärt kontrast med övriga fem stora engelska klubbar och till och med väsentligt ekonomiskt skilt också från Leicester som under sina två säsonger i Premier League spenderat £40m mer än Tottenham.
Bland det mest imponerande med Tottenham har dock inte så mycket med ekonomi eller med spelarnas ålder att göra. Snarare har det att göra med hur mycket bättre laget har blivit så snabbt under Mauricio Pochettino. Det är en fundamental skillnad bara jämfört med förra säsongen. Tillgänglig statistik visar bland annat på följande skillnader:
![Spurs]()
Det är med andra ord en minst sagt markant förbättring både offensivt och defensivt för Tottenham. Man är det lag som har gjort näst flest mål av alla i ligan och samtidigt det lag som har släppt in lägst antal mål. Det är en förbättring både offensivt och inte minst defensivt, där Tottenham har gått från att släppa in mål i nedflyttningstakt till bäst i ligan.
Det är ett tydligt tecken på att Mauricio Pochettino har fått taktiken att börja fungera i Tottenham. Eric Dier som defensiv mittfältare har varit ett av den här säsongens succédrag. Offensivt är det också mycket talande att Dele Alli och Harry Kane är den spelarkombination som har producerat flest antal mål av alla i någon av de fem stora europeiska ligorna.
Det är egentligen bara i ett enda avseende som Tottenham inte har förbättrats, utan tvärtom kanske till och med försämrats. Nämligen i hur effektiva man är på att utnyttja sina målchanser. Tottenham är tråkigt nog som bäst medelmåttiga i termer av conversion rate, andelen målchanser som faktiskt resulterar i mål. Ändå gör man alltså många mål.
Om det är något som lär gräma Tottenham efter den här säsongen, om det inte slutar med någon ligatitel, så måste det vara just detta. Inte minst lär förlusten mot just Leicester på White Hart Lane i januari gnaga på deras nattsömn, den här säsongens kanske mest konkreta exempel på just slösaktigheten med sina målchanser – och lagets relativa ineffektivitet.
Utfallet i den matchen kostade teoretiskt Tottenham sex poäng i tabellen, vilket är den här titelfajten i ett nötskal.
Harry Kane befinner sig i delad ledning i skytteligan, så man kan inte lasta honom alltför tungt för denna brist. Det är övriga spelare i Tottenhams offensiva besättning som hade behövt kliva fram i större utsträckning, och som kan komma att behöva göra det om Tottenham ska ha någon möjlighet att nypa ligatiteln från Leicesters grabbnävar.
Leicester räddade en poäng i söndags, men vid sidan av hjälteretoriken i media så tappade de mer konkret två poäng. Med bara fem matcher kvar av säsongen, och åtta poängs skillnad i tabellen, måste Tottenham ta varje tillfälle i akt att äta upp Leicesters försprång. Lyckas inte Tottenham vinna mot Stoke ikväll är titelstriden med 99% sannolikhet avgjord.
Går Tottenham helt rent på sina återstående fem matcher, då finns chansen till en ligatitel som i själva verket är nästan lika osannolikt sagolik, och sagolikt osannolik, som om Leicester skulle stå som slutsegrare.