Ryktena har duggat tätt kring klubbar och managers i Premier League den senaste veckan eller två. Men något verkar det även ligga i uttrycket att hundar som skäller bits inte, eller möjligen i uttrycket att tomma tunnar skramlar högst, för just ingenting har riktigt kommit till skott. Vänder vi däremot blicken mot de nedre våningarna så har det onekligen hänt desto mer.
Det började med att Barnsley sade tack och hej till Daniel Stendel, den synnerligen populäre tyske managern som förra säsongen tog Barnsley upp i EFL Championship igen efter något år i League One. Stendel hade en väldigt bra relation till Barnsleys supportrar och det gräts faktiskt en och annan tår runt Oakwell när nyheten om Stendels sparkning blev offentlig.
Lite kallblodig kan man nog ändå tycka att den sparkningen var. Visst, Barnsley ligger under nedflyttningsstrecket i EFL Championship, men de är också en nykomling och Stendel borde ha samlat på sig rejält med goodwill förra säsongen. Men icke. Öppet är vem Barnsley nu tänker sig att anställa som ersättare till Stendel. För närvarande är Adam Murray deras ställföreträdande manager.
Vad som händer med Barnsley är en öppen fråga även det. Det känns inte på något sätt självklart att laget kommer vinna på en ny manager, oavsett vem det än blir. Problemen som Barnsley kändes inte omedelbart kopplade till deras manager. Öppet är även vad som efter detta händer med Daniel Stendel. Ett rätt tungt rykte placerade honom i Sunderland tämligen omgående.
Vilket knappast lät som något dumt rykte. Det vore en flytt tillbaka till League One för Stendel så klart, men det är samtidigt en division han kan och borde vara van vid och Sunderland skulle få en manager dokumenterat framgångsrik i League One. Och även om det vore ett steg nedåt i divisionerna så vore Sunderland ett steg uppåt för Daniel Stendel i fråga om klubbstorlek.
Men den lilla kedjeeffekten ser inte riktigt ut att bli av. Istället låter det på de allra mest trovärdiga djungeltrummorna som att Sunderland under dagen kommer göra klart med Phil Parkinson som ny manager, efter att lite som väntat ha sparkat Jack Ross i början av landslagsuppehållet. Ross fick till sist för mycket kritik för att vara en för ”negativ” manager sett till sin fotboll, och ansågs därför inte ”förstå” Sunderland.
Vi har självfallet hört sådant prat många gånger förut, både i Sunderland och i många andra klubbar. Ibland ligger det något i pratet, där klubb och manager helt enkelt är fel fit för varandra. Andra gånger är det mest en fråga om en slags hybris. I vilket fall som helst är det lite svårt att att se hur Phil Parkinson skulle representera någon fundamentalt annan form av fotboll. Daniel Stendel hade i så fall varit det rimligare valet.
Sunderland är emellertid en klubb med sina uppenbara problem. Ägaren Stewart Donald försöker utan framgång att sälja klubben, efter att nyss ha köpt den. Helt harmoniskt är det med andra ord inte runt Stadium of Light. Man kunde så klart tänka sig att Phil Parkinson skulle ha tröttnat lite på att vara manager i klubbar där det är struligt utanför planen, men jämfört med Bolton Wanderers framstår nog Sunderland som lugna gatan.
Det hade kunnat vara värre, det hade kunnat vara Reading! Lite hårt kanske, situationen i Reading är långt ifrån så kaotisk som den har varit och alltjämt är i Bolton Wanderers, men vad som har hänt där under landslagsuppehållet är ändå uppseendeväckande. Reading befinner sig under nedflyttningsstrecket i EFL Championship, och att de skulle sparka José Gomes var inte särskilt överraskande, kanske till och med väntat.
Mark Bowen spelar en central roll i Readings soppa. Bowen anställdes av Reading som deras sporting director i början av sommaren. Under sommaren hade Bowen alltså ansvaret för Readings värvningar som samtliga så här långt har visat sig vara allt annat än lyckade i Reading. Trots detta lyckas Bowen alltså övertyga Readings styrelse inte bara att sparka José Gomes utan ersätta denne med… Mark Bowen!
Onekligen en smula ”All About Eve” av Mark Bowen. Som utomstående är man kanske mest orolig för att Bowen i och med detta har gett Ed Woodward en idé han ännu inte riktigt lyckats komma på själv. Av Readingsupportrarnas reaktioner att döma så vore det nog inte en överdrift att säga att den humor med vilken de väljer att se på situationen mest av allt är galghumor. Någon större optimism verkar inte riktigt finnas där.
Någonstans finns kanske ändå någon form av logik bakom Mark Bowens agerande. Om hans värvningar har misslyckats i Reading så kan hans tanke så klart vara att José Gomes var skälet till att de inte lyckades. Och att ta över som manager själv skulle då vara bästa och säkraste sättet att få dem att lyckas. Genomför sina idéer själv utan att behöva få andra att genomföra sina egna idéer.
Att sparka någon och ersätta denne med sig själv, vilket är vad som i praktiken har skett, sätter hög press på personen ifråga. Särskilt som personen, alltså Mark Bowen, har i princip ingen tidigare erfarenhet alls som manager, på den här nivån eller någon annan nivå. Bowen har onekligen lagt alla ägg i en och samma korg, mer specifikt hans egen korg, och tar en stor risk. För egen räkning, men inte minst för Readings räkning.
Samtidigt har två klubbar som de flesta nog trodde skulle rycka i managerspaken dessa veckor inte gjort det. Stoke krigar vidare med Nathan Jones och Middlesbrough krigar vidare med Jonathan Woodgate. Man kan bara hoppas att det handlar mer om ett aktivt ställningstagande att faktiskt ge sina managers tid och förtroende, och mindre om enbart en passiv oförmåga att fatta snabba beslut.
Tyvärr är väl både Stoke och Middlesbrough två klubbar som under de senaste cirka tre åren har visat just prov på det senare.