Man City är fortfarande inte redo att vinna Champions League. Så säger Pep Guardiola inför matchen mot Atalanta ikväll. Ett påstående som möjligen väcker funderingen att om inte Man City är redo ännu att vinna Champions League, när i hela himmelska friden är de i så fall redo?! Uttryckt annorlunda, Man City ska vara redo att vinna Champions League nu, annars är det något som är fundamentalt fel.
Och något fundamentalt fel går egentligen inte att finna med Man City. Det är fortfarande ett formidabelt fotbollslag. Nitton poäng efter nio omgångar är knappast något dåligt facit, utan hade varit titelvinnande poängform under många andra säsonger i Premier League. Enda skälet att folk börjar undra är att ett annat lag har haft en poängmässigt osannolik start på ligasäsongen.
Självfallet är Man City alltså redo att vinna Champions League. Åtminstone i den betydelse som uttrycket faktiskt har, nämligen att Man City kan vinna Champions League den här säsongen, även om det som vi vet inte måste betyda att ett lag faktiskt vinner Champions League. Riktigt så enkelt är det ju inte att bara för att ett lag inte vinner Champions League en säsong så kunde de inte vinna.
Varför säger då Pep Guardiola som han gör, varför säger han att Man City inte är redo att vinna Champions League när de uppenbart är det? Den första tankegången vore kanske att ta med i beräkningen att Guardiola har satt i system att säga väldigt många korkade saker. Att ta allt han säger, oavsett om det är märkliga jämförelser eller kanske hans egen paradgren de överdrivna superlativerna, på allvar vore knappast tillrådligt.
Den där typen av nonsens är heller inte avsett att tas på allvar. Istället är det någon slags metakommunikation i vilken Pep Guardiola säger saker för att styra förväntningarna på laget, på honom själv och på enskilda spelare. Eller för att påverka olika beslut i den riktning han önskar. Eller för att säga något som han vet att de egna supportrarna eller de egna spelarna vill eller behöver höra. Det är prat som politisk teater.
Men när Pep Guardiola säger i media att Man City inte är redo att vinna Champions League, eftersom enligt honom så är Man City fortfarande för ineffektiva i att ta tillvara sina målchanser, så är det också ett sätt att hålla sitt lag och sina spelare på tårna, hålla dem motiverade, och framför allt få dem att fortsätta jobba hårt och verkligen anstränga sig för att förbättra sig själva.
Det är så man måste förstå Pep Guardiolas besynnerliga påstående att Man City inte är redo att vinna Champions League. Ett påstående som alltså inte ska tas bokstavligt, eller ens bildligt för den delen. Istället är det en kritik och en utmaning eller uppmaning till de egna spelarna. Reaktionen Guardiola vill uppnå är naturligtvis att Man City blir ännu mer effektiva i sitt målskytte.
Vilket möjligen skulle kunna kritiseras som någon form av rökridå. För Man Citys problem hittills den här säsongen har inte framför allt stavats en oförmåga att göra mål, alltså vad vi skulle kunna beskriva som offensiva problem, utan snarare en oförmåga att hålla uppe pressen, att skydda den egna backlinjen samt backlinjens egna ageranden. Det vill säga i allt väsentligt en fråga om defensiva problem.
Men även detta är väl lite av Pep Guardiolas paradgren, nämligen det där att vara lite motvalls, möjligen spelandes lite på föreställningen om honom som något slags geni som förstår sådant som inga andra förstår. Vi andra ser inte kejsarens nya kläder, men Guardiola ser dem minsann! Om kritiken gäller Man Citys försvarsproblem så kan man vara rätt säker på att Pep Guardiola istället väljer att prata om anfallet.
Man skulle med viss rätt kunna betrakta detta som någon slags distraktionstaktik. Om vi viftar och vevar med armarna här borta så lägger kanske ingen märke till problemen vi brottas med där borta. Den mer cyniska tolkningen av samma sak är nog egentligen bara att Pep Guardiola helst inte vill ha ytterligare kritik mot försvarsspelet, och hellre försöker förekomma än låta sig förekommas.
Helt lätt är det väl heller inte för Pep Guardiola att faktiskt få någon ordning på det där försvarsspelet. Mot Crystal Palace spelade förvisso João Cancelo och Benjamin Mendy som ytterbackar, men som mittbackar var det minst sagt lite udda att se paret Rodri och Fernandinho bilda mittbackspar. Ett mittbackspar som kanske gör det mer förståeligt varför Pep Guardiola skulle vilja få oss att titta på något helt annat istället.
Missförstå mig rätt, ett mittbackspar om Rodri och Fernandinho kommer nog helt säkert kunna fungera rätt bra i vissa matcher. De fungerade bra mot Crystal Palace, även om det heller inte var tvärsäkert. Problemet med den där typen av mittfältarkonstellationer som mittbackar är att när det fungerar illa i någon match så tenderar det att inte fungera bara lite illa, utan riktigt illa. Å andra sidan, om alternativet är Nicolas Otamendi så…
Och om någon skulle få för sig att fråga mig vad som talar mest mot att Man City vinner Champions League den här säsongen, så inte tusan är det att Man City har alldeles för svårt att göra mål. Utan istället är det just det faktum att Man Citys försvarsspel i vilken som helst enskild match skulle kunna få för sig att verkligen tilta. Att gå bort sig och släppa in de alldeles för enkla målen. Sådant som alltid är så dyrbart i cupspel.
Det är med andra ord säsongens stora fråga för mig med Man City. Inte huruvida de kommer kunna göra tillräckligt många mål för att vinna Champions League, för det vet vi redan att de kan. Utan huruvida Man City den här säsongen kommer kunna undanhålla motståndarna från att göra för många mål på dem, för det vet vi redan kommer kunna bli ett problem. De ligger sex poäng efter Liverpool i ligan på grund av det problemet.
Men att detta problem skulle få någon betydelse ikväll på hemmaplan mot Atalanta, det har jag rätt svårt att se på förhand. Det är en match som Man City borde vinna rätt enkelt och därmed i praktiken säkra sin plats i slutspelet redan efter tre matcher.