När QPR gnäller över att inte ha blivit konsulterade om att EFL Championship skulle dra igång igen den 20 juni så är det svårt att göra sig av med den mentala bilden av en alltför vanlig och lagom kompetent mellanchef som bara inte riktigt har orkat läsa något av de där mailen som ramlat in den senaste månaden. Alternativt är det bara det gamla vanliga svepskälet som alltid tas fram för att obstruera.
QPR:s kritik är naturligtvis att de på dessa tre veckor absolut inte kommer kunna få sina spelare i rätt fysisk fitness. Någonstans måste man dock fråga sig om de bott under en sten den senaste tiden, för att ligan skulle kunna dra igång igen runt denna tid har helt klart varit en högst illa dold hemlighet. Liksom alla klubbar självfallet varit införstådda från början med att säsongen skulle kunna komma dras igång igen.
Vi kan så klart fundera över motiven bakom alla dessa invändningar. Om man faktiskt ska ta dem på face value eller om det ligger en egen agenda i bakgrunden. Vad man än tror om den saken så finns det ett mönster i vilka klubbar som ojar sig högst och mest och var de befinner sig i tabellen. Precis som det finns ett motsvarande mönster för vilka klubbar det är som framför allt drabbats av positiva testresultat den senaste veckan.
Här ska för all del inte lyftas konspirationsteorier som vissa ägnat sig åt, som antingen verkar gå ut på att klubbarna fejkat testresultaten (omöjligt) eller att de medvetet sett till att ett fåtal anställda fått viruset (absurt). Men det måste vara möjligt att fundera om de mindre klubbarna, som det ofrånkomligen handlar om, har haft samma resurser och även incitament att upprätthålla strikta hälso- och säkerhetsrutiner.
Mest störande är kanske ändå känslan av obstruktion, och intrycket av att hela tiden sätta sitt eget intresse framför det större intresset. Det kan knappast sägas vara någon stor tid för samarbete och samförstånd mellan klubbarna i den engelska fotbollen. Om något så har vi fått ett klart och tydligt bevis på egoismen inom engelsk fotboll. Visst måste alla se om sitt eget hus, men att medvetet försöka utnyttja situationen för egna fördelar?
Framför allt är det svårt att känna någon större sympati för den äkta eller spelade oförmågan att förstå att det är en unik och problematisk situation, som helt enkelt måste hanteras på bästa möjliga sätt. Vilket inte betyder att något av dessa sätt faktiskt är perfekta, felfria eller kanske ens bra i egentlig mening. Alla klubbar kommer behöva genomföra säsongen under dåliga förutsättningar.
Alla spelare kommer kanske inte ha maximal fysisk fitness!
Det är nog helt sant att alla spelare absolut inte kommer vara i fysisk toppkondition när väl ligaspelet drar igång igen. Ofrånkomligen kommer detta att påverka deras prestanda under resten av säsongen.
Men det är så det är, och det är till sist lika för alla lag. Det är under dessa förutsättningar som säsongen nu måste slutföras. Och då blir detta bara en situation som lagen har att hantera, som kanske är unik endast på så vis att ingen kunde ha förutsett den.
Unikt är väl däremot inte att klubbar klagar på att deras spelare inte befinner sig i fysiskt topptrim. Vi hör exakt samma klagosånger i stort sett varje sommar inför uppstarten av en ny säsong, eller under säsongen under exempelvis julfotbollen.
Ingen har så klart någonsin kommit på tanken att skjuta upp ordinarie säsongspremiär för den sakens skull. Men plötsligt ska vi nu tänka annorlunda? Sanningen är att även om säsongen dragits igång om fem år så hade managers då beklagat sig över samma sak.
Alla spelare kommer kanske inte vara tillgängliga!
Detta är för all del också sant. En del spelare kommer inte vara tillgängliga för spel, helt enkelt för att de av mycket goda skäl inte kommer kunna delta. Troy Deeney har som exempelvis haft väldigt goda skäl att vara tveksam. N’golo Kanté likaså.
Men även detta är väl lite som det är. Och egentligen skiljer sig ju inte detta från fotbollens vardag där spelare är otillgängliga på grund av skador, sjukdomar och för all del även virus mest hela tiden. Utan att någon ropar stoppa säsongen därför.
Visst kan det kännas orättvist och orättfärdigt att drabbas av att en nyckelspelare inte är tillgänglig för spel. Men klubbar har förlorat ligatitlar, missat europeiskt cupspel och åkt ur Premier League med frånvarande nyckelspelare i alla år. Det ingår i spelet.
Alla kanske inte alltid får spela på sin arena!
Visst skulle vi alla önska att alla lag fick slutföra säsongen precis som det var tänkt att den skulle slutföras. Hemma på de egna arenorna framför de egna supportrarna. Men har vi att välja mellan två andra alternativ måste vi ändå välja det minst dåliga.
Självfallet bör utgångspunkten vara att alla lag ska få spela på sin arena och slippa spela på neutrala arenor. Åtminstone om det inte finns väldigt goda skäl att flytta matcherna till neutrala arenor, vilket just nu verkar vara lite uppe i luften.
Men om där ändå inte kommer finnas några supportrar på plats, och matcherna spelas inför tomma läktare, så blir det till slut lite löjligt och mycket motsägelsefullt att prata om hemmafördelar tack vare den egna publiken.
Som någon sa, jag kommer inte ihåg vem, utan publik är arenan bara en hyfsat rektangulär plåtburk. Och i så fall är det svårt att hävda att det gör någon större skillnad i vilken plåtburk man faktiskt spelar matchen.
Situationen är nu vad den är. Lördagen den 20 juni drar ligan igång igen, mer eller mindre samtidigt i både EFL Championship och Premier League. Det kan inte ha kommit som någon överraskning för någon egentligen. Inte ens för QPR.
Så ”gilla läget!” och ”lös krisen!” som Peter Wolodarski kanske hade sagt.