Newcastles förhoppningar om en saudisk fotbollsframtid fortsätter att i ungefär jämna proportioner prägla och plåga klubben. Ett år har snart hunnit passera sedan Newcastle befann sig under uppköp från Saudiarabiens investmentfond tillsammans med Amanda Staveley och Reuben-bröderna men fick se detta uppköp blockerat av Premier League som framför allt hänvisade till Saudiarabiens brott mot fotbollens TV-rättigheter.
Detta fick till slut det saudiska ägarkonsortiet att dra sig ur uppköpet. Men detta verkar inte ha tagit död på hoppet. Mike Ashley överklagade tidigt Premier Leagues beslut att blockera uppköpet på, och denna fråga ska nu avgöras genom skiljenämnd under de närmaste månaderna. Och om vi skulle tro på de ljud som kommer från Ashleys läger så verkar de optimistiska.
Vilket i och för sig inte behöver betyda särskilt mycket. Även gorillor som förlorar fajten kommer banka sig för bröstet inför fajten. Missriktat självförtroende har vi sett rätt många exempel på tidigare, inte minst i sådana här ärenden. Den lite mer cyniske skulle kanske också se ett samband mellan Ashleys optimism utåt och det faktum att Newcastle håller på att sälja säsongsbiljetter inför kommande säsong.
Jurister som har kommenterat ärendet är naturligtvis försiktiga i sina omdömen gällande utfallet på skiljeförhandlingen, men vad de samtliga konstaterar är att några faktiska bevis, argument eller omständigheter har inte presenterats som skulle tyda på att Premier Leagues beslut skulle rivas upp. De säger sig alltså inte se några sakliga skäl för Ashleys optimism gällande detta.
En omständighet som har orsakat viss uppmärksamhet, och angetts som skäl för optimism, är att Premier League inte längre har med Saudiarabien som en ”rogue state” på sin lista över länder som stödjer piratsändningar. UEFA har däremot fortfarande kvar Saudiarabien där, och Premier League säger sig samtidigt fortfarande ha exakt samma betänkligheter kring Saudiarabien som förut.
Andra omständigheter har tagits upp som skäl för optimism. Det har t ex nämnts i kommentarsfältet att Newcastle, eller snarare deras tänkta nya ägare, skulle ha hört av sig till Man City för att värva spelare av dem. Vilket i och för sig kan låta rätt tunt för att av det dra slutsatsen att Premier League kommer förlora skiljeförhandlingen. Åtminstone om det inte är typ Kevin De Bruyne eller Phil Foden de rycker i.
Vill man leta efter den typen av tecken så går det för all del att titta på vilka transferprojekt Newcastle som klubb faktiskt ägnar sig åt. Och det är sannerligen inte mycket och i huvudsak handlar det om fortsatta låneprojekt. Vill man tolka dessa tecken på motsvarande sätt så är det ju knappast något större skäl för optimism att Newcastle tror sig komma få tillgång till några större medel.
Andra har påpekat något mer konkret. Nämligen att Andy Carroll är en spelare som Newcastle formellt släppt efter första säsongen, men nu verkar ha ändrat sig om och håller på att erbjuda nytt kontrakt. Carroll har gjort ett enda mål i ligan de två senaste åren, om Newcastle själva hade trott att han hade något större värde att bidra med så hade de självfallet aldrig släppt honom till att börja med.
Men om situationen är sådan att Newcastle, eller kanske närmare bestämt Steve Bruce, upptäcker att det inte kommer finnas några pengar alls att investera för denna sommar så kan det leda till att man tänker om vad gäller att faktiskt behålla de spelare man ändå har. Newcastles nya ståndpunkt vad gäller Andy Carrolls kontrakt signalerar alltså en rätt dyster syn gällande investeringar i laget.
Om Newcastle och Mike Ashley anser sig ha goda skäl att överklaga Premier Leagues beslut, och tror sig om ha realistiska chanser att få beslutet upphävt, och detta inte bara är ett sätt för Ashley själv att få någon slags ekonomisk kompensation, så ska Newcastle självfallet driva frågan vidare. Problemet är dock om detta tillåts att helt paralysera klubben, och försätta Newcastle i något slags saudiskt standoff eller stillestånd.
Allt med Newcastle för närvarande verkar gå ut på att avvakta i nuvarande läge, att försöka behålla den position man har och hålla sig kvar i Premier League. Men vi vet att detta är väldigt besvärligt att göra i Premier League om där inte finns en faktisk ambition att utvecklas och sikta uppåt. Den som inte rör sig framåt tenderar i Premier League att obönhörligen falla bakåt.
Konkurrenterna till Newcastle rustar och förstärker ofrånkomligen. Tolfte plats under den nyss avslutade säsongen var betydligt bättre än vad Newcastle rimligtvis hade kunnat tro på inför och under säsongen. Upp kommer nya klubbar som kan och vill väldigt mycket. Allt detta skapar ett tryck också på Newcastle att förstärka de rätt uppenbara hål och svagheter som finns i laget.
Men inget av detta verkar riktigt göras. Där finns inga som helst tecken på att Newcastle skulle vara på väg att ersätta Steve Bruce, fastän de flesta är djupt skeptiska till vad Bruce kan ge Newcastle. Finansiella tillskott av betydelse till Newcastle lyser med sin frånvaro, och på värvningsfronten är det till synes totalt tyst. Newcastle känns alltmer som en klubb som parkerat sig själva i Premier Leagues väntrum.
Vilket riskerar göra det svårt för Newcastle att ens bevara de spelare de faktiskt har. Joe Willock lånades in från Arsenal i januari. Willock gjorde succé i Newcastle under våren och var en stor anledning varför Newcastle tog sig ut ur nedflyttningsstriden och faktiskt slutade tolva. Tankegången var att Newcastle nu skulle köpa Willock från Arsenal, men ju längre tiden går desto mer osäkert verkar till och med det börja bli.
Det har nämts en ungefärlig transfersumma för Joe Willock om runt £30m. En betydande investering för Newcastle. Finns inte viljan att göra den investeringen, i en spelare som redan bevisat sitt värde i Newcastletröjan, så finns inte mycket till vilja. Ju närmare Arsenal kommer att sälja egna spelare som Guendouzi, Xhaka, Bellerin med flera, desto mindre blir så klart både deras behov och vilja att sälja Willock. Tid spelar roll för Newcastle!
Om Newcastle faktiskt får nya ägare, i synnerhet ägare som är villiga att investera kapital och kompetens i Newcastle, så är det naturligtvis enbart sett utifrån fotbollen en extremt spännande och rolig utveckling. Men i drömmandet om en sådan möjlig framtid har Newcastle inte råd att tappa greppet om sin egen nutid. Om inte annat så för att oavsett utfall så kan en juridisk process dra ut rätt långt på tiden.
En ägare idag är värd mer för Newcastle än en ägare imorgon. Nya ägare kan erbjuda Newcastle en strålande och fantastisk framtid. Dagens ägare måste se till att Newcastle faktiskt har en framtid genom att agera i nutid.
:::
EM-KOLLEN
Finland vs Ryssland. Vinsten mot Danmark lättar onekligen väldigt mycket på pressen på Finland inför den här matchen. En match de ofrånkomligen annars hade varit piskade att vinna om de ville gå vidare. Finland visade mot Danmark att de har ett försvarsspel som kommer ställa till problem för fler än Danmark i detta EM. Ryssland var extremt bleka mot Belgien och känns allmänt svaga, men har hemmaplan. Prognos: Oavgjort (0-0)
Turkiet vs Wales. Turkiet gick in med en väldigt försiktig inställning till matchen mot Italien och blev överkörda. Samtidigt måste man misstänka att Turkiet nog framför allt har laddat kanonerna för matcherna mot Wales och Schweiz. Vi kan nog alltså förvänta oss ett annorlunda Turkiet i denna match, och Turkiet är ett lag som definitivt inte saknar spelare med hög kvalitet. Prognos: Turkiet (2-0)
Italien vs Schweiz. Italien gjorde en bra andra halvlek mot Turkiet, men något kan jag känna att betydelsen av den halvleken kan ha överspelats en smula i entusiasmen över att äntligen ha ett EM igång igen. Detta sagt har Roberto Mancini fått igång Italien på ett helt annat sätt än vi sett Italien de senaste åren, och med hemmaplan i ryggen är det svårt att se dem tappa poäng i denna grupp. Prognos: Italien (2-1)