Vinsten mot Brentford i helgen verkar ha maximerat feelgood-stämningen gällande Arsenal. Arsenal spelade för all del väldigt bra, dominerade matchbilden fullständigt, och inte minst kontrasten med Arsenals förlust mot just Brentford i säsongens första match var mycket tydlig. Man kan samtidigt tycka att det tas lite till överdrift, Arsenal hade hemmaplan, och Brentfords formkurva har dalat betänkligt senare på säsongen.
En mer omedelbar konsekvens av Arsenals övertygande spel och seger mot Brentford är att plötsligt dammades den gamla vackra ambitionen av att Arsenal minsann skulle bli Premier Leagues Dortmund. Man kan för all del förstå varför. Dortmund har gjort sig ett namn de senaste åren genom att värva och satsa på unga och väldigt talangfulla spelare, och Arsenal är just nu ett lag bestående av till stor del unga och talangfulla spelare.
Tanken att Arsenal skulle bli Premier Leagues Dortmund är inte någon ny tanke. Den har på sitt sätt rätt långvariga rötter bakåt i Arsenal genom de sista tio-tolv årens prestige- och hybrisprojekt av Arsene Wengers management. Men det är en tanke som formellt formulerades först sedan Wenger lämnat Arsenal. Anställningen av Sven Mislintat var första steget i den riktningen, därifrån blev det mer och mer uttalat.
Från allra första början var det en tanke som var lite svår att ta på allvar. Arsenal skiljde sig dramatiskt från Dortmund på flera olika sätt. Arsenal hade en spretig spelartrupp till stor del bestående av äldre spelare och dyra stjärnor. Arsenal saknade den utvecklade scoutingorganisation som är grunden för Dortmunds framgångar. Arsenal var inte en klubb som kunde attrahera de bästa unga spelarna att spela för dem.
Därefter har ett och annat ändå hänt, även om det knappast har varit någon helt linjär resa. Framför allt går att konstatera att Arsenal under Mikel Artetas management har rensat ut äldre spelare och dyra stjärnor, även om detta också har varit en kontroversiell process. Arsenals framsteg den här säsongen bygger mycket på att behålla motiverade erfarna spelare och komplettera dem med lagets framstående unga talanger.
Om Arsenal verkligen har lyckats förbättra och förstärka sin scoutingorganisation kan för all del diskuteras. Tidigt när pandemin började påverka fotbollen valde Arsenal att sparka ett stort antal av sina scouter. Även om detta motiverades som kostnadsbesparingar så gav det väl knappast intryck av en klubb som såg scouting som en strategiskt viktig del för sin verksamhet. Men det kan även vara ett sätt att starta en reboot.
Hur mycket mer attraktivt Arsenal egentligen är för the best and the brightest av unga spelare kan också diskuteras. Men att Arsenal ändå måste vara mer attraktivt för unga spelare nu än vad de var för några år sedan känns på något sätt givet. Det är definitivt ett lag där unga spelare ser att det går att få speltid och förtroende, och att laget i någon mening kan byggas runt dem, precis som vi ser i Dortmund.
Kort sagt, om Arsenal vill bli Premier Leagues Borussia Dortmund så befinner de sig betydligt närmare denna ambition och tanke idag än vad de faktiskt gjorde för mellan två till fem år sedan. Just i det avseendet skulle man därmed kunna säga att Arsenals arbete har varit framgångsrikt. Men sedan återstår naturligtvis den mer existentiella frågan om detta verkligen är en för Arsenal alldeles önskvärd ambition och tanke?!
Att vara som Dortmund kan självfallet låta väldigt attraktivt. Det är ett lag som spelar en offensiv och attraktiv fotboll, ett lag med några av världens största och bästa talanger, ett lag som vi ofta ser spela i Champions League. Dortmund är en stor och väldigt populär klubb, en av Bundesligas största klubbar, och på många sätt som tysk klubb ett exempel på hur många vill att deras klubbar ska vara, ska styras och ska fungera.
Vad många däremot blundar för är att Dortmunds klubbstrategi är i första hand en finansiell strategi, inte en fotbollsstrategi. Det är inte en strategi i vilken att vinna är den primära ambitionen, utan istället att göra vinst, ha hög lönsamhet och skapa värde för dess ägare. Visst kan Dortmund värva de bästa unga spelarna i världen, men de säljer därefter kvickt sina bästa spelare vidare till andra klubbar till stor vinst.
Dortmund har alltså i någon mening, och möjligen något spetsigt uttryckt, gjort sig själva till en slags farmarklubb för Europas största och bästa klubbar. Detta fastän Dortmund sett till omsättning och supporterbas är en av Europas och därmed världens största klubbar, och med bred marginal Tysklands näst största klubb. Visst är Dortmunds strategi finansiellt framgångsrikt, men fotbollsmässigt är Bayern München dess största vinnare.
Visst kan man förstå att detta är en vision som så att säga tilltalar Arsenals ägare Stan Kroenke, som så klart äger Arsenal primärt som en ekonomisk tillgång. Vinst, lönsamhet och ägarvärde är självfallet även vad han vill med Arsenal. Men Arsenals supportrar vill rimligtvis något annat, något mer, och mycket av deras kritik mot Kroenke de senaste tio året handlar ju om att de vill något mer. Arsenals supportrar vill vinna!
Dortmunds supportrar verkar för all del mer okej med att inte vinna. Kanske räcker det med att ändå veta att man med största sannolikhet kommer få spela i Champions League. Kanske räcker det med att känna att man kan vinna ligan, om bara Bayern droppar bollen någon säsong, vilket de för all del inte gjort på snart tio år, vilket borde vara en ofantligt lång tid för en klubb som Dortmund att inte ens vara nära en ligatitel.
Kanske räcker det med den där självrättfärdigheten som en del klubbar och kanske inte minst Dortmund har lyckats skapa att de på något sätt ändå är moraliska vinnare, även om de inte vinner själva fotbollen, eftersom de är finare, vackrare och gör saker mer rätt än alla andra. Gud ska veta att det där ju var ett symptom som präglade Arsenal under många år med Wenger som manager.
Men inget av det där räcker riktigt för Arsenal. Illusionen att Arsenal är finare , vackrare och gör saker bättre än alla andra engelska klubbar borde vara stendöd vid det här laget. Arsenal har inte likt Dortmund några reella garantier om Champions League-spel varje säsong. Och i Premier League räcker det inte för Arsenal att en enda klubb har en trött säsong för att vinna ligan, det skulle krävas att minst tre-fyra klubbar har det samtidigt.
Alltså är jag inte alls övertygad om att vara Premier Leagues Dortmund är någon särskilt önskvärd eller attraktiv ambition för Arsenal. Det vore på många sätt en kapitulation, på samma sätt som Dortmund kan anses ha kapitulerat i Bundesliga. Det vore att säga att Arsenals ambition inte längre är att vinna titlar i första hand. Det vore att förminska sig själva.
Arsenals ambition måste vara att vinna titlar och nå framgångar på fotbollsplanen! Det måste vara varenda seriös klubbs ambition och skäl att ens existera. Att lyckas med detta för Arsenal kan absolut innebära att arbeta med liknande metoder och på ungefär samma sätt som Dortmund, men det blir inte verklighet genom att sträva efter att på något sätt bli Dortmund. Arsenal måste göra samma saker ännu bättre, eller göra delvis andra saker.
Att Arsenal säger sig vilja bli Premier Leagues Dortmund är på något sätt ungefär lika dubiöst som när Newcastle någon gång i början av 2010-talet fick för sig att säga att de ville bli Arsenal-on-the-Tyne. Dels kommer det förmodligen aldrig sitta särskilt väl hos en klubbs supportrar att höra eller säga att de vill vara som en annan klubb. Dels var det rätt avslöjande om vad som då var Newcastles ägares faktiska ambition.
Jag kan inte hjälpa att känna att Arsenals ambition att bli Premier Leagues Dortmund är precis lika avslöjande den om vad Arsenals ägare och styrelse faktiskt vill med Arsenal, fastän sminkat närmast till oigenkännelse. Hade de sagt att Arsenals ambition är att ta sig till Champions League så hade de blivit stekta i tjära och fjädrar. Istället säger de att Arsenal vill vara Dortmund, och de allra flesta applåderar storögt och tycker det låter bra.
Samma skit, annat namn!