Visst kan det kännas futtigt att börja prata om fotboll mitt i allvarliga frågor om krig och politik, där kriget ju är politiken i dess extrema förlängning. Men att inte prata fotboll i dessa sammanhang är både omöjligt för att inte säga omoraliskt i och med att politiska intressen i åratal har tillåtits att köpa in sig i idrottens och fotbollens största organisationer och klubbar.
Ryssland har alltså invaderat Ukraina i en slags imperalistisk expansionsprocess som har pågått under nästan exakt lika lång tid som ryska statliga intressen alltmer har köpt in sig i den europeiska fotbollen och de europeiska klubbarna. Framför allt genom det statligt ägda energibolaget Gazprom har åtskilliga miljarder pumpats in i europeisk fotboll. UEFA har exempelvis Gazprom som en av sina största och främsta sponsorer.
Självfallet är det inte bara fotbollen och idrotten som Gazprom och andra ryska pengar investerar i. Där finns tydliga och väldokumenterade bevis för hur ryska pengar eller ryskt kontrollerade pengar har pumpats in till såväl media som politiker i de flesta större länder i vad som brukar kallas för västvärlden, huvudsakligen på högerkanten så klart, oftast därtill den mer extrema högerkanten.
Detta görs naturligtvis inte av kommersiella syften i första rummet. Pengar köper inflytande och genom att pumpa in pengar i framför allt USA:s och Europas politiska och sociala institutioner, som exempelvis idrotten och fotbollen, hoppas Ryssland och Putin att avvärja eller åtminstone splittra opinionen och oppositionen mot deras aggressiva handlingar nu i Ukraina, förut i Georgen och framöver fan vet.
En splittrad opposition är en svagare opposition, vilket gör det lättare för Ryssland att agera aggressivt utan seriösa sanktioner. Och genom att pumpa in pengar, exempelvis i den europeiska fotbollen, så vill Ryssland självfallet göra det ekonomiskt väldigt dyrbart för Europas folk, företag och fotbollsklubbar att gå i konflikt med Ryssland. Därmed vill man urholka viljan att protestera mot Rysslands handlingar.
Att gå in som sponsor köper inte bara inflytande i någon mening, utan köper även legitimitet. Det är ett sätt att göra sig själva rumsrena, presentera sig som positiva för omvärlden och splittra kritiken genom att koppla sig till populära aktiviteter runtom i världen. Att arrangera stora mästerskap och finaler är ett led i samma strategi, vilket är varför VM 2018 i Ryssland var så problematiskt, liksom årets Champions League-final.
Europeisk och engelsk fotboll slukar ju som vi vet pengar, och man har helt enkelt aldrig varit särskilt brydd eller bekymrad om varifrån pengarna har kommit. Vilket resulterat i ett antal minst sagt moraliskt tveksamma arrangemang av ren sportswashing-karaktär där de mest populära försvaren brukar gå ut på att antingen förneka statlig inblandning eller gömma sig bakom skitsnacket att fotbollen inte har något med politik att göra.
Europeisk och engelsk fotboll måste nu sätta stopp för detta, åtminstone vad gäller den ryska finansieringen. Schalke 04, som har Gazprom som huvudsponsor sedan ett antal år tillbaka, var först ut med att säga upp samarbetsavtalet. Ett modigt och moraliskt beslut så klart, men frågan är om de hade så mycket annat val. UEFA förväntas idag fatta ett beslut att flytta årets Champions League-final bort från St Petersburg.
Men UEFA har väldigt mycket mer än så att ta tag i. Gazprom är ett namn som blinkar extremt tydligt i samband med varenda Champions League-sändning, i och med att Gazprom är huvudsponsor till Champions League. Det är nu några veckor kvar till nästa europeiska cupvecka, men det vore direkt oanständigt att se UEFA fortsätta göra reklam för Gazprom och Ryssland under resten av den här säsongen.
UEFA:s sponsoravtal med Gazprom måste sägas upp omedelbart. Det borde knappast vara omöjligt att ersätta, så på lite längre sikt är det inget som kommer drabba UEFA ekonomiskt i någon större mening. På samma sätt kan man tycka att ryska klubbar bör utestängas tills vidare från allt europeiskt cupspel, liksom ryska landslag inte bör få tillträde till UEFA:s eller FIFA:s turneringar.
FIFA:s generalsekreterare Gianni Infantino har så klart gullat något alldeles oerhört med Vladimir Putin under senare år, och har gjort några uttalanden som normalt sett borde ha gjort hans fortsatta karriär omöjlig, men FIFA är naturligtvis som vi vet inte någon normal organisation. Precis som UEFA behöver nu även FIFA ta tydlig ställning mot Ryssland, särskilt som de med VM 2018 spelade Ryssland och Putin rätt i händerna.
Engelska klubbar har att följa Schalke 04:s exempel. Man Utd har exempelvis pressats att säga upp sitt samarbete med Aeroflot. Värre eller värst är då kanske läget för Everton respektive Chelsea, som båda har ägare och sponsorer med rent rysk koppling. Farhad Moshiris holdingbolag, som ju formellt äger Everton, står för övrigt med på USA:s lista över sanktionerade bolag. Alisher Usmanov har första tjing på nya arenans namn.
Chelsea befinner sig i en nästan lika trasslig situation. Roman Abramovich är för all del, även om det har framhävts som skumt å det grövsta, inte uppsatt på den brittiska regeringens lista över ryska oligarker att sanktioneras. Som sagt, det var där med varifrån politiker får sina pengar. Men Gazprom sponsrar också Chelsea, och Abramovich själv har som vi vet omfattande informella kopplingar till Putin och Rysslands politiska ledning.
Däremot inga formella kopplingar, likt fallet för andra klubbar, Chelsea är helt enkelt inte ryskstatligt ägt, även om detta inte utesluter att det är ett känsligt läge för Chelsea. Men vad de kan och förväntas göra bör väl vara att säga upp sina sponsoravtal med Gazprom och andra rent ryska pengar och intressen. Frågan är så klart om det är något som de med Abramovich som ägare faktiskt kommer att göra.
Vissa saker måste man göra, annars är man ingen människa utan bara en liten lort sade Astrid Lindgren redan för 50 år sedan när Tengil invaderade Törnrosdalen. Vissa saker måste helt enkelt göras, annars är man ingen fotbollsklubb eller förbund utan bara en liten lort är den sanning som den engelska och europeiska fotbollen för närvarande är ställd inför.
Dags för engelsk och europeisk fotboll att bestämma sig för vad som faktiskt är mest värdefullt för dem. Pengar eller att inte vara en liten lort.