Helt klart är det lite kaxigt just nu på Liverpools twitter. De senaste framstegen i ligatabellen, där titelstriden plötsligt lever igen i högsta grad efter att ha sett ut att vara på väg att rinna Liverpool ur händerna, har gjort att det faktiskt här och där har börjat pratas om en fyrling, en quadrupel för Liverpool. Den teoretiska möjligheten finns trots allt där, med Liverpool även kvar i samtliga tre cuper.
Optimistiskt måste man väl säga att det perspektivet är. För det första måste Man City fortfarande anses ha ett hyfsat gott övertag i ligan, även om Liverpool har tajtat till det i titelstriden. För det andra är det självfallet en riktigt lång väg kvar att vandra både i FA-cupen och inte minst i Champions League innan Liverpool vinner dem. Närmast befinner de sig i dagens final i Ligacupen, där de ställs mot Chelsea.
Normalt sett är det ju Man City det brukar pratas om möjliga quadruplar för vid den här tiden på året. Men inte den här gången, eftersom Man City ju faktiskt för första gången på fem år förlorade i Ligacupen, borta mot West Ham. Men den här gången är det alltså Liverpool det pratas om för ovanlighetens skull. Vilket säger något både om Man Citys styrka under dessa år, och om Liverpools tillkortakommanden i cupspelet.
Liverpool behöver vinna titlar! Jürgen Klopp har förmodligen helt rätt när han säger att om Liverpool inte vinner fler titlar så kommer folk säga att Liverpool borde ha vunnit fler titlar. Men det är så klart inte bara något som folk i så fall kommer att säga. Om folk säger att Liverpool borde ha vunnit fler titlar så beror det på att Liverpool faktiskt borde ha vunnit fler titlar! Ibland är det inte svårare än så.
Den relativa bristen på titlar under vad som ändå är att se som Liverpools moderna storhetstid har en del märkliga effekter på dem. Oförmågan att sluta bättre än tvåa vid så många tillfällen har placerat många med Liverpools färger på sig i den minst sagt udda positionen att prata upp Man City närmast till magiska höjder, mer eller mindre som det överlägset bästa lag som någon spelat på engelsk mark.
Åsikten är för all del fri, men man anar ändå en Liverpooltanke i detta. Dels är det ett sätt att nedvärdera framför allt Man Utds framgångar under Premier League-eran. Dels är det ett sätt att indirekt framhäva sig själva. Ju bättre Man City är desto bättre måste så klart Liverpool nu vara, och om det inte hade varit för Man City, som man ju dessutom menar vinner med orättfärdiga medel, så hade Liverpool vunnit mycket mer.
Med andra ord, även detta Liverpool som i väldigt hög utsträckning slutar tvåa ska enligt detta sätt att beskriva verkligheten anses som bättre än alla andra tidigare lag i Premier League. Vilket naturligtvis inte minst betyder bättre än Man Utds alla bästa lag. Man anar så att säga ett tema. Man anar kanske också att ju fler titlar Liverpool faktiskt lyckas vinna desto mer kommer behovet av dylik psykologisk akrobatik att avta.
Liverpool har en lustig relation till Ligacupen. Under många år efter dess grundande var det en cup de aldrig riktigt lyckades vinna. När de sedan vann den för första gången i början av 1980-talet så vann de Ligacupen fyra säsonger i rad, ett rekord som alltjämt står sig och som tangerats men inte slagits av Man City de senaste fem åren. Därefter har Liverpool vunnit Ligacupen ytterligare fyra gånger.
Liverpools antal titlar i Ligacupen var länge väldigt viktiga för dem för att kunna säga att de var den engelska klubb som vunnit flest titlar av alla. Vilket som vi vet alltid har varit väldigt viktigt för dem. På senare tid och inte minst under Jürgen Klopp har det emellertid varit väldig populärt att fullständigt dissa Ligacupen och hävda att man inte bryr sig och att den är helt meningslös. Man Citys vinster räknades så att säga inte.
För all del är kanske inte det där så värst mycket mer komplicerat än att när ett lag vinner eller går långt i en cup så är den desto finare och när ett lag åker ur samma cup så är den å andra sidan desto oviktigare. Föga förvånande hör vi just för stunden väldigt få bland Liverpools supportrar som beskriver dagens Ligacupfinal som oviktig, tvärtom beskrivs den alltså indirekt som den första delen i en möjlig quadrupel.
Vinner Liverpool Ligacupen ikväll så kan vi nog vara rätt säkra på att den kommer räknas. Inget fel med det så klart, man önskar bara att det hade kunnat vara en konsekvent attityd och inställning.
Chelsea kommer däremot ha både ett och annat att vilja säga om den saken. Chelsea har ett närmast magiskt starkt facit i cupspelet med Thomas Tuchel där de tagit sig till minst final i varenda cup de spelat med honom som manager. Och av dessa finaler har de förlorat endast en, förra säsongens FA-cupfinal mot Leicester. Chelsea går in i dagens Ligacupfinal med stort och orubbat självförtroende.
Närvaron av just Chelsea i Ligacupfinalen är möjligen lite besvärande för EFL och för engelsk fotboll. Inte så mycket på grund av Chelsea som på grund av vem som äger Chelsea och vad det möjligen skulle kunna hävdas att Chelsea representerar för stunden. Möjligen är det inte en bild man vill kabla ut över världen just nu att ett ryskt ägt Chelsea lyfter silver som segrare på Wembley.
Dessutom gör det eventuella manifestationer på Wembley inför Ligacupfinalen mer besvärliga. Bågen över Wembley har exempelvis diskuterats att lysas upp i gult och blått, det vill säga de ukrainska färgerna, men här verkar ett och annat byråkratiskt ljushuvud i Football League ha kommit fram till detta på något sätt skulle kunna provocera Chelseas supportrar. Så det är tveksamt om det blir av.
Spritt språngande dumhet så klart. Exakt varför Chelseas supportrar skulle bli provocerade av detta framgår liksom inte. Och även om de nu skulle bli det, det vill säga en liten grupp av dem skulle bli provocerade, så känns det ju knappast som att det är just deras ömtåliga känsloliv man kanske i första hand borde bekymra sig om. Arga och kränkta vita män har satt oss i den situation vi är i nu, de kommer inte ta oss ur den.
Betydligt mer provocerade kan man tänka sig att både Liverpools och Chelseas supportrar kommer bli av själva Ligacupfinalen. Det har alla förutsättningar att bli en både bra, jämn och väldigt spännande Ligacupfinal. Detta mellan två klubbar som rent historiskt inte gillar varandra alls. För ett litet tag sedan kändes det som en Ligacupfinal som Man City hade kunnat hävda var någon slags tröstfinal, eller match om tredje pris.
Det går inte längre!
:::
Till synes stora nyheter under lördagskvällen när Roman Abramovich lät meddela att han lämnar över sitt “stewardship and care” av Chelsea till klubbens stiftelse.
Visst är det ett distanserande av Abramovich. Men “stewardship” är inte alls samma sak som “ownership”, inga aktieposter har bytt ägare, så det är fortfarande Abramovich som äger Chelsea.
Man kan självfallet misstänka att detta är tänkt som en tillfällig åtgärd, som ett sätt att isolera Chelsea från möjliga sanktioner riktade mot Abramovich och som ett sätt att så att säga vänta ut läget.
I själva verket, särskilt när man ser vilka som sitter i Chelseas stiftelse, så är det nog inte mycket som faktiskt förändras för Chelsea. Det är ett praktiskt, politiskt självförsvar som Chelsea i någon mening nu ägnar sig åt.
Men kanske var det inte exakt vad Chelsea behövde så här kvällen innan en Ligacupfinal mot Liverpool.