Tyskland gjorde en synnerligen tapper insats. Rejäl käftsmäll naturligtvis att bli av med Alexandra Popp kort inför avspark, både för laget och för henne själv. Lina Magull dominerade på mittfältet och varför hon blev utbytt har jag just nu bara argsinta tyska svordomar som svar på. Straffsituationen som inte gick Tysklands väg under matchen, och så då det sena och kanske aningen tillfälliga målet i förlängningen.
Men till slut går det ändå inte att påstå att England vann oförtjänt. Det var Englands EM på något sätt och de lyckades verkligen visa den där förmågan att hitta sätt att vinna, som vi ju genom åren lärt oss är en så väldigt tysk egenskap. Hungern och hettan i Englands inhoppande spelare, lugnet och tryggheten hos backlinje och målvakt, för att inte tala om Ella Toooooooooones iskalla lobbmål.
Förhoppningarna är nu att detta EM nu leder till de positiva effekter och konsekvenser som alla pratat om den senaste veckan. Förutsättningarna för detta finns där givet att nu klubbarna faktiskt i allt högre utsträckning har börjat satsa på damfotbollen också, och att det till skillnad från förut inte längre bara är ett landslagsfenomen som pekar i samband med mästerskapen. Men upp till bevis, från ord till handling, av såväl klubbar som FA!
EM är nu slut, över och förbi och alltså kan det vara läge att sammanfatta detta EM utifrån dess höjdpunkter i helt subjektiv mening.
(8) Läktarna och publiken
Inga sånger om kriget, inga tyska bombarplangester, inga utklädda korsriddare, inga ”no surrender”-tönterier, inget fylleri, inga elakheter, ingen vandalisering och kastande av stolar etc.
Inga av de pinsamheter som har blivit mer eller mindre standard när England i dess manliga variant ska spela fotboll. Inga av de scener vi såg i samband med EM-finalen för exakt ett år sedan.
Bara människor som är där för att se fotboll och ha trevligt tillsammans. Det är skönt att se att detta faktiskt är möjligt. Även i England.
(7) Den tekniska och taktiska nivån
Allt är självfallet inte perfekt, men det är omöjligt att ha sett detta EM och inte se de väldigt stora framsteg i teknik och taktik som har gjorts på bara några få år inom damfotbollen.
Här finns inga stora hemligheter. Det är en fullständigt självklar effekt av att pengarna i damfotbollen har blivit större, och att klubbarna har börjat satsa, så allt fler spelare har faktiskt kunnat börja ägna sig åt detta på heltid på riktigt.
Svårare än så är det helt enkelt inte.
(6) Sarina Wiegman
Stort fokus på Englands spelare naturligtvis, som sig bör så klart. Men både en och annan strålkastare måste naturligtvis riktas mot Sarina Wiegman, som fullständigt ägt uppgiften under detta EM.
Tur med tillfälligheter är kanske en förklaring, men det finns något imponerande i att Wiegman för första gången ställer ut exakt samma startelva i samtliga matcher i EM, och dessutom använder exakt samma avbytare.
Ändå lyckas hon få sådan effekt med sina byten.
Jag var aldrig bland dem som var emot Phil Neville som förbundskapten för att han var man, som många var. Men både taktiskt och socialt är det tydligt att Wiegman har tillfört en helt annan nivå till England.
Vissa engelska skribenter har även om de eventuellt menat väl försökt att tjej-ifiera Wiegman under EM, med flera och återkommande referenser till klädsel och bakgrund som gymnastiklärare. ”Hur klarar hon av det?” blir frågan.
Hon är en professionell fotbollsmanager. Inte mer komplicerat än så.
(5) Även damfotbollen…
Ett av de tröttare teman som alltid dyker upp så fort de som inte normalt bryr sig så mycket om damfotboll ska hitta något positivt att säga om damfotboll är att det minsann inte maskas, filmas och myglas på samma sätt som i herrfotbollen.
Det var därför på något sätt lite befriande att se det stundtals griniga, småfula och cyniska spelet mellan England och Tyskland. Att se spelarna bli förbannade på varandra, och att se Englands tjuv- och rackarknep i förlängningens sista minuter.
Det var befriande att se spelarna svära både på varandra och på domarna. Ytterligare ett sätt det inte längre blir möjligt att göra damfotboll till ”något annat” än herrfotboll. Båda är fotboll, bara lite olika varianter av det.
(4) Betydelsen för små tjejer, och små pojkar
EM-festen i sig, och i England specifikt Englands EM-vinst, kommer självfallet tjäna som stor inspiration för den nu unga generationen som har fått nya hjältar att efterapa och vars namn de kan ha på sina tröjor.
Med all rätt pratas det så klart mycket om hur viktigt detta är för alla unga tjejer i England, och runtom i Europa och i världen. Och det är det naturligtvis, värdet av förebilder går inte att överskatta.
Men viktigt också att se för unga pojkar, för vilka något som så väldigt länge har setts som något onormalt och annorlunda har tagit ett stort kliv mot att bli helt och hållet normaliserat.
(3) Kvinnliga förbundskaptener
Båda förbundskaptenerna i finalen var kvinnor, tre av fyra förbundskaptener i semifinalerna var kvinnor, tre av fyra manliga förbundskaptener förlorade kvartsfinalerna.
Det kan låta småttigt, och det riktar sig absolut ingenting mot dem personligen, men jag tror att det förmodligen är rätt bra att det blev på det sättet, så att ingen kan få för sig att sätta någon slags manlig stämpel på framgången.
Förebilder är viktigt inte bara på planen, utan utanför planen också.
(2) Offensiv fotboll
Den offensiva fotbollen har varit den vinnande fotbollen i detta EM. Det är uppfriskande i och med att vi i landslagsfotbollen generellt har sett att det har lönat sig mer och mer med defensiv fotboll.
Nu har de bästa lagen i detta EM även haft en bra defensiv för all del, men det som särskilt dem från övriga lag är i första hand kvaliteten, snabbheten och koordinationen i deras offensiv.
Detta har definitivt bidrag till den positiva känslan med detta EM.
(1) EM-elvan!
Tjockfullt med framstående spelare i detta EM. Drömelvan enligt mig: GK: Mary Earps, England – RB: Lucy Bronze, England; CB: Wendy Renard, Frankrike; CB: Leah Williamson, England; LB: Sakina Kerchaoui, Frankrike – CM: Aitana Bonmati, Spanien; CM: Lena Magull, Tyskland; AM: Fran Kirby, England – FW: Beth Mead, England; Alexandra Popp, Tyskland; Delphine Cascarino, Frankrike.
:::
TRANSFERKOLLEN
Orel Mangala, Stuttgart till Nottingham Forest. Forest fortsätter sin shoppiingrunda runtom i Europa den här sommaren. Mangala är deras tolfte värvning denna sommar och det verkar inte som om Forest är klara ännu. Kvalificerad mittfältare med många matcher i Bundesliga de senaste åren, som definitivt har potentialen att förstärka Forests mittfält. Betyg: Väl godkänd – (+++)