Englands prestation och resultat mot Ungern i förra rundan av Nations League-matcher var pinsam för alla som vrider sig i St Georges-flaggan och ägnar dagarna åt att nynna ledmotivet till The Great Escape. Det var ett desperat dåligt resultat för England men samtidigt var ett fiasko kanske något som England hade innestående.
England kvalificerade sig med lätthet till VM, men samtidigt var knappast att kvalificera sig till VM särskilt svårt för England. Gareth Southgates landslag vann åtta av sina tio matcher med 39 gjorda mål och endast tre insläppta. England slutade sex poäng före Polen på andra plats i gruppen. England tog sig lätt till VM.
Efter att ha slutat fyra i VM 2018 och därefter förlorat EM-finalen på straffar senast, ett EM som England i realiteten spelade på hemmaplan, vore det kanske naturligt om England hade känt sig lite stukade. Känslan är att detta var höjdpunkten för ett landslag som hela tiden lovat mer än vad det kanske har hållit.
Fastän England har slutat fyra och tvåa i sina två senaste mästerskap har England inte vid något tillfälle lyckats att vinna de riktigt viktiga matcherna mot de riktigt stora landslagen, utan dessa matcher förlorade man. VM såg England förlora mot Kroatien och två gånger mot Belgien. Och i EM förlorade England till slut mot Italien.
England under Gareth Southgate har onekligen vunnit tillbaka det engelska landslagets plats i folkets hjärtan, men de har sällan om någonsin vunnit de största matcherna mot det bästa motståndet. Oavsett hur mycket det än har sjungits att fotbollen kommer hem så envisas fotbollen med att hålla sig borta från England.
Inget lag varar för evigt, ej heller ett landslag. Även om spelarna i Gareth Southgates England knappast är redo ännu för elefantkyrkogården så är det flera viktiga spelare som börjar röra sig uppåt i åldrarna, och England har oroväckande tunt om ersättare för just dessa väldigt viktiga spelare.
Harry Kane, Raheem Sterling, Kyle Walker, Harry Maguire med flera har samtliga varit nyckelspelare under hela Gareth Southgates tid som manager. Men England saknar några naturliga och realistiska ersättare till dem, både om de skulle bli skadade eller till slut välja att lägga av. Englands successionsordning är i högsta grad tveksam.
Englands problem är däremot inte enbart åldrandet eller den möjliga bristen på omedelbara ersättare för viktiga spelare. Ett lag kan köra fast i gamla rutiner och tröttna av helt gruppsykologiska skäl. En gnagande känsla är att det är just precis där som Gareth Southgates England befinner sig.
Om Nations League den här gången har bevisat något för England så är det kanske att landslaget saknar något större djup i landslagstruppen. Gareth Southgate har i relativt hög utsträckning valt att spela någon slags andrauppställning i Nations League, och detta har alls inte varit tillräckligt för att vinna mot Italien, mot Tyskland eller ens mot Ungern.
Kanske har Nations League därmed också gett oss ett negativt svar på frågan om Gareth Southgate har verktygen att förnya England som landslag. Att England är på väg att sluta sist i sin Nations League-grupp indikerar tämligen tydligt att Southgate saknar bärkraftiga idéer för en sådan föryngring och förnyelse.
Alltså talar mycket för att detta VM blir Gareth Southgates sista mästerskap som Englands förbundskapten, eller åtminstone borde bli det. Liksom att Englands två matcher i Nations League detta förlängda veckoslut mot Italien och Tyskland är föga mer än träningsmatcher inför VM för England.
Enda farthindret för en sådan utveckling är att det är svårt att säga vem som egentligen vore en bättre och även realistisk ersättare. Det är inte bara viktiga spelare som England saknar vettiga ersättare för. Detsamma kan sägas om Englands förbundskapten.