Alejandro “Papu” Gómez charmade en hel stad, en hel liga. Han terroriserade motståndarförsvarare med sina korta ben och snabba vändningar. Han var med och gjorde Atalanta till ett av Italiens bästa lag och belönades med staden Bergamos nycklar.
Men kärleksförhållandet mellan Atalanta och Gómez tog en abrupt vändning under halvtidspausen i matchen mot Midtjylland när 32-åringen vägrade lyda tränaren Gian Piero Gasperini. Skilsmässan är ett faktum när Atalanta nu säljer anfallaren till Sevilla.
President Antonio Percassi slöt fred med argentinaren men sprickan var för stor mellan Gómez och Gasperini. Att klubben väljer tränaren sida i bråket är dock en bekräftelse på att Atalanta är en av Italiens allra mest sundaste och progressiva klubbar.
Inte för att valet på något sätt var enkelt. De sentimentala banden till lagkaptenen är kvar och tacksamheten för hans gärning förblir enorm. När Papu Gómez gjorde sin första säsong i Atalanta 2014/15 slutade laget precis ovanför nedflyttningsstrecket.
Han kom dit efter ett år i ukrainska Metalist Kharkiv och hade dessförinnan varit med och gjort lilla Catania till ett succélag mellan 2010 och 2013. Gómez var frejdig på sin kant hos sicilianarna om än ingen storspelare.
Men redan under hans andra säsong i Atalanta blev han lagets bästa målskytt på sju mål. Edy Reja stabiliserade klubben och när Gasperini efterträdde honom sommaren 2016 skulle Gómez explodera.
Han spelade flest matcher och gjorde 16 mål när Atalanta nådde en sensationell fjärdeplats 2016/17. Med utgångsposition till vänster i anfallet fick Gómez en total frihet att dribbla och diktera spelet, om det så var från egen planhalva. Gasperinis träningsmetodik ökade Gómez fysiska kapacitet och gjorde honom ännu mer intensiv på planen.
Tränarens del i Gómez förvandling till en av Serie A:s allra bästa anfallare är oundviklig. Just därför smärtar det och inte bara för att Gómez var ledaren och bäst allt som oftast. I slutändan tar klubben ändå rätt beslut. På ett fotbollsmässigt plan är det enklare att plocka bort den kanske viktigaste pusselbiten istället för att göra sig av med tränaren, som därtill byggt upp en extremt metodisk spelmodell.
Rent politiskt är det inte lika lätt att ta beslutet, vilket vi sett flera fall av genom åren. Atalanta kommer dock gå vidare och det finns en framtid utan Papu Gómez, inte minst eftersom hans anfallskollegor blivit så otroligt mycket spetsigare de senaste åren.
Josip Ilicic har efter alla problem under coronaavbrottet hittat sig själv och så här långt varit vinterns bästa offensiva spelare tillsammans med Lazios Ciro Immobile. Matteo Pessina är tillbaka från succélånet i Hellas Verona och erbjuder ett presspel som är bättre lämpat för Gasperinis filosofi.
Gómez avsked kommer också innebära mer speltid till Ruslan Malinovskyi och hans vänsterslägga. Detsamma gäller Aleksej Mirantjuk som matchats sparsamt sedan ankomsten i höstas. Med Duván Zapata som referens och ovanstående spelare att tillgå som alternativ runt colombianen har Atalanta fortfarande en offensiv som kan ta klubben till Serie A-titeln.
Att de kan göra det utan Papu Gómez är fortfarande svårt att ta in. Han vann Bergamos kärlek men tog striden och förlorade mot arkitekten bakom lagets höjder. Gómez är tillsammans med Gasperini den största symbolen för Atalantas färd från Serie A:s bottenskikt till Champions League-slutspel. Det är ovärdigt att en av dem inte kan vara med och avsluta resan.
![]()