Följer

Populära lag

Populära spelare

Populära ligor

FREDAGSFOKUS: Stjärndomarens krav: "Ge oss målkameror"

Dam

Världens bästa domare utvecklas som ett fint årgångsvin. Ändå drömmer hon om att sluta – redan den här sommaren.

- En EM-framgång på hemmaplan går inte att toppa, säger Jenny Palmqvist.

Foto: Scanpix

Jenny Palmqvist

De senaste tolv säsongerna har 43-åringen varit ohotad etta inom svensk damfotboll. Hon har slagit sig in i den yttersta internationella eliten och radat upp finaler i Champions League och OS samt anlitats flitigt i flera VM-slutspel. En meritlista som mer eller mindre saknar motstycke i sportens historia. Fast egentligen kunde drömmarna ha grusats, innan de ens hunnit ta form.

Som nybörjare inom flickfotbollen konfronterades Jenny Palmqvist med en gormande fotbollsförälder vid ett av sina allra första uppdrag. Mannen stod intill sidlinjen där han vräkte ur sig könsord och svordomar i en aldrig sinande ström. Mycket var riktat rakt mot henne – men istället för att bli ledsen och vika ner sig valde hon den konfrontativa vägen.

Annons

- Jag blåste av matchen och förklarade för honom att om han inte gick därifrån skulle det inte bli något mer spel. Egentligen hade jag inga befogenheter att komma med sådana hot, men jag kände mig tvungen, säger Jenny Palmqvist.

Den högljudde lyssnade skamset och lommade sedan iväg med svansen mellan benen. Helt oförberedd på att möta den pondusen hos en ung och oprövad tjej från Falköping. Sedan dess har Jenny Palmqvist många gånger kunnat bottna i den där integriteten. Inte minst när hon slog sig in i herrarnas division tre, motsvarande dagens division två, för snart ett decennium sedan.

- Det är en mansdominerad värld, punkt slut. På planen mötte jag inget större motstånd. Tvärtom brukade tränarna säga att "nu kanske killarna fokuserar på att spela istället för att gnälla en massa", och så var det. I stundens hetta struntar folk i ens kön, men jag upplevde att de bet ihop efter själva situationerna. Med en annan man hade de kanske tagit snacket, men inte med mig. Då var det mer bland funktionärer och på läktaren man mötte förutfattade meningar, säger Palmqvist.

Annons

Hur då?

- Damdomare på herrsidan var ju något väldigt ovanligt på den här tiden och vissa hade svårt att handskas med det. De tyckte väl inte att man hörde dit helt enkelt. Samtidigt tror jag att klimatet överlag har blivit hårdare på arenorna de senaste åren. Många går dit för att få ur sig aggressioner snarare än att titta på fotboll. Det är synd.

Själv har hon blivit förskonad från de värsta hotelserna, men det råder inga tvivel om att domarskrået är en utsatt yrkesgrupp. Många kollegor tvingas ta emot anonyma mejl, telefonsamtal eller till och med brev till sina hemadresser. Då har det verkligen gått för långt, enligt Jenny Palmqvist.

- Man kan känna en frustration ibland över att människor inte ser vilket hårt jobb och vilka noggranna förberedelser vi lägger ned inför att vara problemlösare i 90 minuter. Det handlar om att sköta sin träning minutiöst, analysera sig själv, teamet och laget och att planera mattider och kostschema i detalj. Vi domare är en del av fotbollsfamiljen, men vi har ju stämpeln på oss som ett nödvändigt ont. Samtidigt: Utan oss blir det ingen fotboll alls.

Annons

Då skulle man få använda robotar istället, och det vore kanske inte så kul?
- Nej, precis. Tänk om man kontrollerade spelet genom en maskin som signalerade med grön eller röd lampa efter varje närkamp. Då skulle en del av tjusningen gå förlorad. Säga vad man vill, men den mänskliga faktorn har sin charm. Oftast blir det rätt och ibland blir det fel, säger Jenny Palmqvist.

Det finns dock ett tekniskt hjälpmedel hon verkligen välkomnar – särskilt till följd av höstens damallsvenska kalabalik. Där möttes Malmö och Tyresö i en ren seriefinal om guldet, men det eftersnack som borde ha kretsat kring sportsliga prestationer fick i stället en mycket kontroversiell prägel. Elin Rubenssons inlägg såg ut att möjligen vara inne och den assisterande domaren signalerade för mål. Men efter flera minuters överläggningar deklarerade Jenny Palmqvist att bollen aldrig passerat mållinjen. LdB lyckades aldrig göra kvittera och därmed missade man guldet.

Annons

- Det var mycket svårt och tufft, men jag var tvungen att våga lita på det jag såg och på min instinkt. Med målkameror till vårt förfogande hade vi kunnat få ett bättre grepp om just de här lägena. Ett mål är så väldigt betydelsefullt och det säger sig självt att man som assisterande inte hinner förflytta sig lika snabbt som bollen gör längs med sidan. Det räcker med att man står tio centimeter för högt upp i banan för att man ska hamna i fel vinkel gentemot mållinjen. Därför är jag en väldigt stark förespråkare för målkameror.

Du hävdade i höstas att du var helt säker på ditt agerande. Handen på hjärtat, var det verkligen sant?
- Ja, jag hade stolpen som riktmärke och tänkte att "den kan aldrig ha varit inne" när hon signalerade för mål. I efterhand är jag oerhört lättad över att det blev rätt. Det är aldrig kul att hamna i fokus som domare, det är ju det sista man vill. För mig hade det till och med varit kämpigt att komma tillbaka om jag tagit fel där, säger Jenny Palmqvist.

Annons

I juli väntar det som både kan bli karriärens höjdpunkt och avslutning. Sverige arrangerar fotbolls-EM och med sin rankningsposition hör Jenny Palmqvist till favoriterna att tilldelas de hetaste matcherna. För första gången på två mästerskap splittras dock hennes samspelta team. Uefa har bestämt att varje domaruppsättning ska bestå av representanter från flera länder, vilket innebär att bara Helen Caro får följa med. Mångåriga kollegan Anna Nyström stannar däremot hemma.

- Det är väldigt tråkigt, såklart. Inte minst eftersom det här blir sista internationella tävlingen för min del. Åldersgränsen går ju vid 45 och det hinner jag passera innan nästa stora höjdpunkt, nämligen VM i Kanada, säger Palmqvist.

Har du bestämt dig för att sluta helt efter EM?
- Det jag alltid har sagt sedan jag blev Fifa-domare 2002 är att jag stiger undan när jag inte håller måttet. Jag skulle aldrig medvetet blockera vägen för en yngre generation, men i dagsläget finns väl inte den där naturliga ersättaren som knackar på dörren. Så på ett sätt vore det lite dumt att lägga av när man fortfarande hör till topp-tre i världen. Som domare är man lite som ett rödvin som växer undan för undan och egentligen står jag ju på min kvalitets-peak just nu. Samtidigt är det en dröm med ett mästerskap på hemmaplan och det vore fantastiskt att runda av med medaljmatcher för både mig och Sverige.

Annons

Så?
- Om Sverige spelar för guldet och jag dömer bronset eller vice versa, då blir det inte större. Då har jag varit med om allt. Man ska nog sluta efter en så fantastisk händelse, för den går inte att överträffa. Hellre det än att jag fortsätter efteråt och så blir det någon flopp som till sist sätter punkt (skratt).

Vilket är ditt roligaste minne som domare?
- Man har ju fått så många genom åren. Den enskilt grymmaste matchen var Champions League-finalen i fjol mellan Lyon och Frankfurt. Sedan ligger Tysklands möte med Brasilien 2010 också varmt om hjärtat. Det var bara en vänskapsmatch, men det var skön stämning och massvis av folk. Tyskarna försökte slå publikrekordet i Europa, inför VM sommaren därpå.

Lyckades de?
- Ja, faktiskt. Det var 48 000 där och en makalös atmosfär. När det är så många åskådare blir det som en enda mäktig ljudkuliss där ute.

Annons

Jenny Palmqvist medger att hon gått igenom en del tyngre episoder också. OS-finalen 2004 fick hon bryta på grund av en skada som sedan förföljde henne i fem säsonger. Visserligen förde den incidenten också med sig något positivt, för i kölvattnet blev hon ännu mer professionell i sitt träningsupplägg. Faktum är att hon fortfarande kontinuerligt förbättrar sina sprinttider, även om kurvan rent logiskt borde gå åt andra hållet.

- Fifas domartränare brukar skaka på huvudet och säga att resultaten går utanför ramarna, men jag tror att det beror mycket på fotbollens mognadsprocess. Jag har alltid gillat att köra intervaller och spelet går ju allt mer åt att man måste bemästra snabba tempoväxlingar och riktningsförflyttningar. Det har nog gynnat mig.

Hur viktiga är just de fysiska förberedelserna?

Annons
- De är centrala, vilket alla kanske inte vet om. För att få vara med i en stor turnering måste man klara vissa tester och man har bara en enda chans. Oavsett om man är sjuk när man vaknar på morgonen, så det gäller att vara så pass vältränad att man har de bonusdepåer som behövs för att komma under tidsgränserna. Mästerskapen riskerar att ta slut för vissa, utan att de ens dömt en enda match.

Vad är det dråpligaste du upplevt på planen?
- En annan har ju inte bara haft guldmatcher, om man utrycker det så... Man gör mycket dumt och då handlar det om att kunna hantera alltsammans efteråt. Mitt värsta misslyckande var under ett U20-VM 2006. Regnet öste ner något kopiöst och förhållandena var svåra, men trots det var vi nöjda med vår insats. Det gick till straffläggning och dumt nog slappnade vi av, vi kände väl att vårt jobb var gjort. Resultatet blev att vi som team tappade räkningen på antalet straffskyttar och trodde att det var över, fast det inte var det.

Annons

Vad hände sedan?
- Lyckligtvis tog Fifa oss i försvar fullt ut och allt förklarades med strulande teknik. För mig som var på väg uppåt var det där ett hårt slag, men man lärde sig mycket också. Numera är vi otroligt noga med ansvarsfördelning kring straffläggningar. Vem som noterar skyttar och mål. Jag håller alltid en grundlig genomgång innan vi går ut på planen, och läxan är att man aldrig kan pusta ut. Inte förrän man sitter i omklädningsrummet efteråt.

Publicerad 2013-03-03 kl 10:41

Kommentarer

Visa kommentarer
ANNONS
next recommended article
Nästa
ANNONS
fotbollskanalen

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
Ligor & turneringar
Bloggar & poddar
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto