Pia Sundhage tog ett tufft beslut och petade mittfältaren Antonia Göransson till den viktiga matchen mot Skottland.
Men jag tycker ändå inte att det är speciellt dramatiskt. Göransson har haft svårt att få speltid i Turbine Potsdam och jag tycker att det synts på hennes spel att hon helt saknat självförtroende när hon visat upp sig i landslaget.
Spelare på den här nivån vet att när speltiden i klubblaget minskar, då är landslagsplatsen i fara. Personligen kan jag möjligen känna att om Göransson lämnas utanför så borde även Olivia Schough ha fått samma besked – hon har i mina ögon presterat mindre i landslaget än Antonia Göransson och har också haft lite speltid i Bayern München. Och då är det relevant och ett bra tillfälle att ge någon av våra unga talanger chansen.
Det viktigaste nu är att både Pia och Antonia har en öppen dialog om situationen och hur den kan hanteras och förändras. Så att Antonia känner sig motiverad att kämpa sig tillbaka in i landslaget.
Antalet landslagsaktuella spelare för Sundhage att välja på är inte gigantiskt och därför är det viktigt att de som av någon anledning inte får plats tar kampen och har lusten att utvecklas för att ta stegen som krävs för att komma tillbaka.
I övrigt hoppas jag att comebackande Jenny Hjohlman kan få speltid mot Skottland. Med sin spetskvalitet i en mot en-situationer och starka spel i straffområdet är hon en perfekt inhoppare mot ett kompakt och lite trögt lag som Skottland. Hon har varit borta ett tag, men jag hoppas verkligen att hon får chansen och tar den.
***
Tony Gustafsson är tillbaka i USA:s landslagsstab. Efter alla turer med Tyresö så är det givetvis väldigt kul för Tony – men också bra för svensk fotboll. Ju fler tränare som kan följa i spåren av Marika Domanski-Lyfors, Pia Sundhage och Anna Signeul och få bra tränarjobb utanför Sverige desto mer kommer den svenska fotbollen också att utvecklas på sikt. Genom influenser och kunskapsutbyte. Dessutom ger det ju helt klart en extra krydda till matcherna mot USA.
***
Min förre landslagskollega Josefin Öqvist meddelade i veckan att hon lägger skorna på hyllan. Jag hade väldigt gärna sett ännu mer av henne även de kommande åren, men är väldigt glad för att ha fått spela tillsammans med Jossan. Hon är en extrem energispelare som det inte finns så många av, en spelare som du alltid visste gav 100 procent och visade hjärta och engagemang. Ibland tog hon en del taktiska beslut i spelet som kanske inte var de mest logiska, men hon spelade alltid ett spel som tog tillvara på det hon var som bäst på. Och målet mot Kanada i VM-semifinalen 2003 kommer jag aldrig att glömma. Det var magiskt.