Första steget togs den 23 oktober i ett kallt Växjö och mot ett blekt Schweiz. Snart nio månader senare är det äntligen dags. Och just tiden är problemet.
- Det är få dagar, medger Sundhage i en intervju med TT inför EM.
- Jag vet inte hur mycket påverkan vårt ledarskap och träningsfilosofi kommer att ha när det väl smäller. Vi har fått prioritera, för vi har inte hunnit göra allt.
- Det känns nästan som ett annat jobb. I USA kunde du jobba mera detaljerat.
Vad har du annars lärt från USA och tagit med?
- När vi gjorde fystester i USA kunde vi inte prata med spelarna. De bara kippade efter andan. När vi sedan gjorde det i Sverige så stod de efteråt och konverserade. Jag tänkte: "va fan, det är något som fel".
- Jag samlade dem och sa att "det är otäckt att bli trött men du ska fan bli trött.
Känner du press på dig själv?
- Det är klart men jag gör. Som Anja Pärson sa: "Jag kände hela svenska folkets förhoppningar" i stället för att man förväntar sig att jag ska vinna.
Men beror pressen på att du är tävlingsmänniska eller för att en framgång skulle betyda så mycket för damfotbollen?
- Jag vet inte. Det går ihop så mycket. Jag ser vilka fantastiska möjligheter det skulle ge, samtidigt är ju jag en del av damfotbollen så jag skulle också få del av det.
Det är tydligt hur du brinner för fotbollen. Samtidigt, under karriären har du säkert mött spelare som inte brinner lika mycket. Hur är det?
- Det är en viktig synpunkt, vi blir inte bättre än vad spelarna vill. Jag inser ju att alla inte kan hänga på tåget lika länge som jag och det blev väldigt tydligt i USA. Vi tränade två gånger om dagen och när spelarna inte orkade mer sa jag: "hur svårt kan det vara".
"Fotboll är ett sätt att leva", sade du i en intervju för ett par år sedan. Kan du utveckla?
- Jag tror livet är en enda lång träning. Jag har rättat mitt liv efter fotbollen och förvånas än i dag över att jag flyttade till Italien för att spela fotboll för jag är egentligen väldigt hemmakär. Men alla mina val har varit utifrån vad jag kan göra på fotbollsplanen.
Ett av de valen är att inte skaffa barn?
- Det är mitt bästa val. Jag skulle inte bli en bra morsa.
Efter att ha träffat dig ett antal gånger är det svårt att förstå, du verkar vara väldigt varm som person?
- Det har väl stått i någon intervju att jag ska ha barn men då ljög jag bara för att säga något. Jag är inte en sådan att jag blir "Åh" när jag ser barn. Det är nästintill fult att en kvinna inte vill ha barn. Däremot älskar jag till exempel att vara barnvakt åt Lilie Perssons barn. De älskar jag men det måste vara barn jag känner och har en relation till.
Ett helt annat ämne, har du träffat Zlatan Ibrahimovic?
- Nej, aldrig.
Hur tror du det hade varit att leda honom?
- Det känns ju nästan omöjligt att svara på. Jag har ju bara medias bild av honom och inte pratat med Hamrén om hur Zlatan är. Förr drömde jag om att träna ett herrlag på elitnivå men nu har jag stått inför 83 000 åskådare på Wembley. Skulle jag ta över Hammarby skulle jag inte få uppleva något sådant.
Du är nu 53 och det finns en åldersfixering i samhället. Hur ser du på att i framtiden leda människor som är i 20-årsåldern?
- Jag tror det skulle vara coolt. Jag känner ju skillnaden mot för fem år sedan. Jag är bättre tränare, mera ödmjuk och bättre självförtroende. När går man i pension, 67? Tänk en gammal kärring som står där...det skulle vara coolt.