"Första stora besvikelsen", skrev Marca på förstasidan efter kryssmatchen som kunde, och kanske borde, slutat med Atletico Madrid-triumf. Real tappade matchen i den andra halvleken, Benitez droppade Benzema mot slutet och ledningen kvitterades till slut. Ligaledningen gled ur deras händerna utan att ha gjort avtryck, precis som det vitklädda laget. "Vi förlorade två poäng idag" sa Benitez om derbyt som inte förlorades men ändå kändes som en förlust.
Besvikelse, ja, men knappast en första besvikelse. Den kom när Rafa åter kom hem, i varje fall för den enorma majoritet Real Madrid-supportrar som blev besvikna över tränarförvärvet. Vi vet att det är ett giftermål dömt att sluta i skilsmässa. Det visste vi redan när den tårögda,defensivt lagda tränaren presenterades den 3:e juni med orden "att vinna är det enda som räknas" i klubben vars titlar ska sprudla av fart, flärd och dominans. Om det estetiska på vägen dit inte räknas för Rafa - då är madridistas kärlek försvunnen även då målet är nått.
Efter derbyresultatet saknade klubbledning och supportrar ambition och offensivlusta från sitt lag. Att det gått så lite som åtta månader sedan Den Stora Överkörningen – ni vet den där Atletico tog ära och heder av Real tack vare fyra mål mot noll – var ingen referensram. Atleticos intensitet och uppväxling i den andra halvleken var ingen förklaring. Ett godkänt resultat mot en svårtacklad nemesis på bortaplan var inte nog.
Titlar kan inte köpa dig tålamod i en klubb som Real Madrid, med en president som Florentino Perez och ett Bernabeu belagt med de högsta förväntningar på varje stolsrad, nerifrån och upp. Fråga bara Carlo Ancelotti – eller någon annan av de tretton tränarna som vandrat in och ut ur klubben de senaste tolv åren – hur ouppenålig ambitionen om att göra sig oumbärlig hos Marängerna är. La Decima, eller ej.
President Perez kunde inte gjort mer fel, med att försöka göra rätt, när han värvade hemvändaren Benitez eller uttryckt sig tokigare än när han utbrast "han är en av våra egna!", som om det betydde något, för fyra månader sedan. Förstå mig rätt, Benitez är en titelvinnande tränare med ett Real Madrid-hjärta i vitaste vit men han är inte rätt man för den klubb han allra helst vill passa in.
Han är pragmatikern, som söker balans utifrån ett defensivt perspektiv. Klubben är romantikern, som söker ära, berömmelse och titlar från ett upphöjt perspektiv.
Benitez njuter säkert av varje sekund han och klubben är ett, men det är en njutning som inte syns på planen och som bara kan sluta på ett sätt – ett krossat hjärta. Inga titlar i världen kan ändra på det. Eller Benitez vinnade koncept – det enda som räknas.