Det är drygt 20 år sedan de 22 klubbarna i den engelska högsta divisionen i fotboll bröt sig loss från The Football League med stöd av det engelska förbundet, FA, och bildade Premier League på egen hand. Skälet? Pengar naturligtvis.
De stora klubbarna ansåg att man inte fick tillräckligt med pengar för tv-sändningar av matcherna och hade blivit övertalade av Greg Dyke, som då var vd för ITV:s London Weekend Television, om att en brytning med ligan var rätt väg att gå.
Premier Leagues bildande sammanföll med att Storbritanniens motsvarighet till Jan Stenbeck, mediamogulen Rupert Murdoch, ville få fart på betal-tv och han skickade in 3,5 miljarder kronor för att få sända fem säsonger av matcher från Premier League i Sky.
Då fick klubbarna alltså 700 miljoner per säsong att dela på, vilket var en penagexplosion med tanke på att man tidigare haft 120 miljoner per säsong, men ingen räknade med utvecklingen för Premier League. Inte bara i Storbritannien har det rusat i väg i höjden utan även runt om världen.
Ja, det är närmast löjligt när man inser att det senaste tecknade avtalet innebar att klubbarna fick knappt 70 miljarder kronor på tre säsonger, varav cirka 25 miljarder kom från länder utanför England. En förklaring till att alla 20 Premier League-klubbar platsar bland Europa 40 klubbar med mest intäkter.
Under fredagen ska buden för att köpa något av rättighetspaketen 2016-19 i Storbritannien vara inne. Dominanten Sky utmanas av British Telecom och även av den amerikanska tv-jätten Discovery som köpt Eurosport (och även svenska Kanal 5) och det ryktas om Al Jazeeras sportkanal beIN Sports vill in.
Så i England tror man på en ny chockhöjning av intäkterna, och när Premier League i sommar sammanfattar försäljningen av de inhemska rättigheter och tv-rättigheterna i utlandet (som sker under våren) så tror bedömare att Premier League kan räkna med runt 90 miljarder kronor för tre år av fotboll.
Varje säsong med 20 lag innebär att det spelas 380 matcher i England och med det priset så hamnar en Premier League-match på ett värde av runt 80 miljoner kronor. För att jämföra med Sverige så är det allsvenska tv-kontraktet för en säsong (180 miljoner kronor) värt ungefär 203 minuters spel i Premier League.
Trenden är likadan på de flesta marknader. I en tid när folk laddar ner tv-serier, filmer och annat material är plötsligt livesänd idrott hårdvaluta. Priserna på tv-rättigheter går åt ett håll, åtminstone för fotboll och en del andra stora och populära idrotter, och vinsten hamnar oftast på ett ställe.
För inte länge sedan fick jag ett livsstilsmagasin riktat till fotbollsspelare i näven. Den bokfeta tidningen andades glamour, cash och lyx och bar titeln "Life after football". Visade sig att magasinet även var uppbackad av en sajt där spelare kan få hjälp med service, shopping och sociala kontakter.
Baksidesannonsen är föga förvånande för Bentley, och där en vältränad och lättklädd man i solbrillor tar ombord dykarutrustning på en segelbåt med den engelska lyxbilen nonchigt parkerad på kajen. I båten sitter redan en kvinna i bikini, och hon ser ut att ha levt "godisstopp" hela livet.
Annonser för klockor, parfymer, bilar, motorer, smycken, kläder och inredning (en guldsoffa på sex, sju meter från Eric Kuster sticker ut) ramar in reportage och bilder på nya och gamla spelare. Dessutom porträtteras mäklare, tandläkare, inredare (återigen Kuster) och bankirer som hjälper spelare.
Ett reportage handlar om att en del spelare inte skäms för att de är rika och vi kan läsa om att Mario Balotelli köpt allt från minigris till en kamouflagefärgad Bentley och hur Neymar köpt tre lyxjakter och en guldring med 45 diamanter till sin flickvän. Ja, ni fattar.
För spelare, av spelare, skriver tidningens grundare Regi Blinker i en högtravande ledare. Ni som minns Blinker som spelare kommer ihåg en lirare med rastaflätor som spelade för Feyenoord, Sheffield W, Celtic och ett par landskamper för Holland.
När han slutade spela så drog han i gång tidningen digitalt och nu har den vuxit till att även vara ett lyxigt magasin och målgruppen är uppenbar: dagens fotbollsspelare. För det är inte bara Zlatan Ibrahimovic och den allra bästa som tjänar enorma pengar.
Premier League är givetvis värstingen av fotbollsspelarna, där den uppskattade snittlönen per år är 30 miljoner kronor eller 550 000 kronor i veckan men i Tyskland, Italien och Spanien är snittet 19 miljoner, 16 miljoner och 14 miljoner. I Frankrike får man nöja sig med 12 miljoner, enligt Daily Mail.
Självklart finns det en massa om och men kring en sådan sammanställning av siffror, exempelvis lär Paris SG:s stjärnbygge dra upp snittlönen i Ligue 1, och det är skillnad på att spela i Real Madrid och Eibar, eller Bayern München och Paderborn, eller Milan och Chievo.
Däremot är det ingen tvekan om att lönernas utveckling är som en IT-aktie under slutet av 1990-talet, men att bubblan inte spruckit än. Nu dyker det dessutom upp nya marknader i Ryssland, Kina, Turkiet och det är inte konstigt att många vill komma åt spelarna och dess välfyllda plånböcker.
För trots att intäkterna ökar i klubbarnas värld så går det mesta ut till spelarna. Tottenhams tidigare ägare Alan Sugar brukade jämföra klubbarna med någon som ätit något laxerande och oavsett hur mycket som kom in så gick lika mycket (och kanske lite till) ut till spelarna.
Så de stora vinnarna på att en av få saker som folk är beredda att betala för att se på tv är spelarna. Självklart finns det en del mellanhänder som också kan tjäna en del, men när priserna på rättigheter galopperar uppåt är det svårt för tv-bolag att tjäna pengar i stor utsträckning även om det givetvis går.
Dessutom får vi inte glömma internationella förbund som Fifa, Uefa och IOK där man tar in enorma summor, men en del av pengarna går tillbaka till sporten, och där har ändå förbund och andra möjlighet att se till att inte allt går till lyxkonsumtion och att bygga sig en ekonomiskt tryggad framtid.
Förlorarna? Ja, det är på ett sätt tittarna som sitter med räkningen. Samtidigt är det tydligt för marknaden att det går att skruva upp priset för tv-rättigheterna – livesänd idrott går inte att ladda ner – och tittarna fortsätter att betala troget för att se sina favoritlag utkämpa nya kamper vecka ut och vecka in.
Tolka mig rätt, det är varken fel att spelarna tjänar så mycket som marknaden är villig att betala, eller att tv-tittare betalar så mycket som ligorna och förbunden vill ha. Enda sättet att bryta spiralen är att sluta titta, och det tror jag inte kommer att ske under överskådlig tid, utan Bentley kan räkna med ökad försäljning.