”När jag började som förbundskapten berättade jag för spelarna om några av mina principer: jag gillar att passa runt bollen och jag gillar att behålla bollen. Jag gillar när bollen spelas fram bakifrån, och jag gillar när mina lag är effektiva”. Det säger förbundskaptenen Laurent Blanc, och det är så han vill att hans fotboll ska spelas.
För det franska laget som är vant vid en mer kontringsinriktad fotboll ända sedan succén i VM 1998, är förändringen både stor och ambitiös. Förutom Karim Benzema i Real Madrid och Franck Ribery i Bayern München finns det inte riktigt några franska superstjärnor i de stora europeiska klubbarna. Zidanes, Trezeguets och Henrys dagar är förbi.
Det franska laget gör dock bra ifrån sig, och kvalade relativt enkelt in till EM 2012. Laget är obesegrat i 18 raka matcher, inklusive fajter med lag som Brasilien, England och Tyskland.
Den franske förbundskaptenen förlitar sig på en 4-2-3-1-formation, vars mål är att vara kompakt och stark på mittfältet. Förstavalet i mål är Hugo Lloris. Målvakten från Nice har varit strålande i Lyon och har befäst sin position som nummer ett i landslaget tätt före Marseilles Steve Mandanda.
I mittförsvaret, beroende på form och skadeläge, har Laurent Blanc föredragit Philippe Mexes och Adil Rami. Men mittförsvaret är ändå en svaghet. Rami, som tillhör Valencia, är stark, men klumpig och oerfaren på hög internationell nivå. Mexes är förmodligen en bättre fotbollsspelare, men har anklagats för att vara svag mentalt och har tappat sin plats i Milans startelva under våren.
Ytterbackarna kommer vara Patrice Evra till vänster (som kommer starta nu när Eric Abidal har genomgått en levertransplantation) och förmodligen Mathieu Debuchy till höger. Lille-spelarem, som stod för två målgivande passningar i den prestigefyllda segern mot Tyskland i februari, har ett försprång framför Arsenals Bacary Sagna, som dessutom skadat benet illa. Evra och Debuchy bidrar också med den anfallskraft som Laurent Blanc verkar gilla så mycket.
Mittfältskonstellationen är mer höljd i dunkel. På de två defensiva positionerna vill Laurent Bland ha en fysiskt stark balansspelare och en snabbare spelare med bra blick för spelet. På den mer defensiva platsen litade Blanc mycket på Abou Diaby i början, men Arsenalspelaren har varit skadad länge samtidigt som Alou Diarra har haft en dålig säsong i Marseille.
För den mer äventyrliga rollen har Yann M’Vila varit seg i Rennes. Detta har lett till att Laurent Blanc kan tänkas ge jobbet till Yohan Cabaye, som är bra med bollen och som har haft en fantastisk säsong i Newcastle.
De tre offensiva mittfältarna är också väldigt viktiga. De är i Blancs huvud de spelare som leder laget. Förbundskaptenen är ett stort fan av Barcelonas sätt att spela, och har flera spelare som passar in i mallen ”korta och tekniska som Xavi och Iniesta”: Franck Ribery, Mathieu Valbuena, Samir Nasri, Jeremy Menez, Marvin Martin och Hatem Ben Arfa.
Det är troligt att Nasri och Ribery kommer spela från start. Den tredje platsen, till höger, är det kamp om. Valbuena är alltid bra när han får spela, Menez har avslutat säsongen i PSG på ett imponerande vis, och Martin – trots att han spelar i bottenlaget Sochaux – har alltid haft Blancs stöd och är en komplett box-till-box-spelare (men som trivs bäst i mitten).
Hatem Ben Arfa, som för två månader sedan inte alls såg aktuell ut för EM, har påmint fotbollspubliken om sin odiskutabla talang i Newcastle. Man får heller inte glömma Florent Malouda, som trots att han tappat sin plats i Chelseas startelva fortfarande är en av det franska landslagets mest erfarna spelare.
Det andra, mer defensiva alternativet, är att ha två ”portvakter” som skyddar försvaret, samt att komplettera Ribery och Nasri med en spelare som Cabaye.
Vilket system som Blanc än väljer, och oavsett vem som spelar som offensiv mittfältare, kommer de alla att backa upp Karim Benzema, den ohotade stjärnan i truppen. Den uppenbara risken i EM är dock att Benzema kommer att sakna Ronaldo och Mesut Özil för mycket…
Och om det förbjudna inträffar och Benzema blir skadad finns alltid Olivier Giroud. Men om han spelar kommer Frankrike tvingas motgå Blancs principer: det här laget gillar att spela med bollen, men med Giroud spelar de i stället en sorts sparka-spring-fotboll med långbollar mot Girouds panna. Och det är inte lätt för det här laget att spela på det viset.