Om man skulle nominera vilka länder som just nu har den hetaste talangutvecklingen så skulle Tyskland och Belgien trilla in som starka alternativ.
I så fall noterar vi att Belgiens bästa spelare, Eden Hazard, har fått sin fotbollsuppfostran i Frankrike, och att Bundesligas bästa spelare är fransmannen Franck Ribéry. Dessutom finns Paul Pogba i Serie A som ligans största talang, och sedan finns även Raphaël Varane i Real Madrid.
Frankrike har alltid fått fram stora fotbollsspelare, men något som imponerar ännu mer är bredden av välutvecklade spelare som den franska ungdomsfotbollen producerar varje år.
Cirkeldiagrammet ovan visar fördelningen av de ungefär 500 Ligue 1-spelarna som har fått speltid i ligan den här säsongen. Knappt 25% av spelarna är utländska värvningar (röd färg), drygt 25% av spelarna har spelat ungdomsfotboll i samma klubb som de nu spelar seniorfotboll för och är vad man kallar ”egna produkter” (grön färg), och ganska exakt 50% av spelarna har fått sin fotbollsuppfostran i en annan fransk klubb (gul färg). Sammanlagt har mer än 75% av spelarna i Ligue 1 spelat ungdomsfotboll i Frankrike, trots shoppingbonanzan hos Paris SG och AS Monaco och en alltmer globaliserad fotbollsverklighet.
Den franska spelarspännvidden sträcker sig över hela fotbollseuropa. När fotbollsforskningsorganet CIES undersökte nationaliteterna i de europeiska högstaligorna så kom de fram till att brassarna är den vanligaste utländska nationaliteten. Franska spelare låg på andra plats.
Argumenten för att påstå att Frankrike är Europas bästa spelarutvecklingsland är många och tydliga, trots bristande framgångar för både franska landslaget och Ligue 1. Det går inte att sätta Frankrike som en stor fotbollsnation bredvid exempelvis Brasilien eller Tyskland, för när man börjar mäta framgångarna så ligger Frankrike så många klara steg efter.
Mellan Just Fontaines målorgiedominans i VM 1958 och det franska regnbågs-VM-guldet 1998 gick det 40 år. Under de 40 åren spelades det nio stycken VM-slutspel. Franska landslaget var med i fyra av de nio VM-slutspelen. Över hälften av gångerna så gick landslaget inte ens in i huvudturneringen, utan misslyckades i kvalet. Frankrike är mediokert när man jämför dem med de största.
Det franska folket har roligare åt att basha ned sitt eget landslag snarare än att enas för att nå fotbollsframgångar. Innan Frankrike vann VM-guldet 1998 gick landets största sporttidning L'Équipe så långt i sin kritik till landslaget att de tvingades be om ursäkt. Det är den nivån som engagemanget ligger på.
Inte heller på klubblagsnivå går det att hitta permanenta framgångar. Marseille vann visserligen Champions League-finalen 1993, men mutskandalen samma år gjorde att det guldet hamnade i periferin.
Vid fem andra tillfällen har fyra olika franska klubbar spelat Champions League-finaler, och förlorat samtliga finaler. Det är till och med så att Ajax har spelat sex Champions League-finaler. Ajax har på egen hand fixat ett lika bra facit ute i Europa som samtliga franska klubbar har gjort tillsammans, eller egentligen hade de gjort det ännu bättre eftersom de vann fyra av sina sex finaler.
Inte heller på senare år har landslaget eller klubblagen lyckats. Visserligen spelade Frankrike i VM-finalen 2006, men det var snarare ett kvalitetskvitto på Zidanes högstanivå, inte ett tecken på fransk fotbolls uppgång. AS Monaco var i Champions League-final 2004, men det var bara en bisarr Europacupsäsong. Paris SG? De pumpas fulla med Qatar-pengar och Serie A-stjärnor.
Trots bristen på framgångar fortsätter fransk fotboll att få fram fotbollsspelare med en kvalitet och en bredd som inget annat land i Europa kan mäta sig med. I en lång artikelserie ska nu flera frågor försöka besvaras.
Hur kommer det sig att ett relativt icke-fotbollsintresserad land, som har haft förhållandevis magra framgångar både på landslags- och klubblagsnivå, kan producera så många duktiga fotbollsspelare?
Vi hör ofta ordet akademi, men vad är det för något? Vad finns det för regler och hur är det franska ungdomssystemet uppbyggt?
Hur ser historien ut, varför blev Frankrike det ledande spelarutvecklingslandet, och när kom den brytpunkten?
Hur jobbar enskilda klubbar? Vilka är de franska klubbar som gör det bästa jobbet?
Vilka problem finns, och varför har så många av de franskfostrade spelarna de beryktade attitydproblemen?
De frågorna, och många fler, ska försöka nystas ut till greppbara svar under de kommande veckorna.