I december låg Rennes orealistiskt nära en nedflyttningsplats, sett till att klubbens storlek snarare ska göra dem till Europa League-platsutmanare. Den nya tränaren Philippe Montanier hade ett halvår tidigare blivit vald till La Ligas bästa tränare efter att ha tagit Real Sociedad till Champions League, men den eviga förlorarkulturen i Rennes var mer svårhanterlig, vilket förmodligen säger mer om Rennes än om Montanier.
Montaniers plan? Skaka upp laget med nya spelare. Toivonen, Ntep, och Grosicki var förhållandevis billiga och framför allt lyckosamma januarivärvningar som bytte ut den gamla mentaliteten mot en nystart. Den kanske viktigaste ”värvningen” kom dock från den egna akademin: Abdoulaye Doucouré.
Det var en svår chansning att göra. Doucouré hade slitit sönder knäet 2011. När han hittat formen så slet han återigen sönder knäet under våren 2013. Istället för att slarva så åkte han till Clairefontaine i en månad – och bodde samtidigt hos sin kusin Ladji.
Kusinen Ladji Doucouré? En tidigare världsmästare på 110 meter häck som nu hjälpte Abdoulaye med råd kring både rehabilitering och sprint.
Starkt samarbete med Toivonen
Doucouré vann priset som matchens lirare i sin första seniormatch, och har sedan januari månad gått från några ströminuter i A-laget till att vara lagets mest givna startmittfältare. Han har bland annat utvecklat ett starkt samarbete med Ola Toivonen då Doucouré får spela i nummer 10-rollen i Rennes' 4-2-3-1. Samma roll som Toivonen krävde att få i Rennes – men tränaren Montanier säger att Doucouré måste ha den positionen.
Det är svårt att gå emot Montanier. Doucouré har gjort åtta mål och tre assist under sin första 32 matcher som seniorspelare, trots Rennes' problematiska period. Toivonen står för targetjobbet, yttrarna är irrationella, och Doucouré gör de öppnande löpningarna.
Det verkar vara en stark spänstkultur i familjen Doucouré. Förutom häcklöparkusinen Ladji så har Abdoulaye ligans längsta löpsteg, där varje steg praktiskt taget ser ut som att han tar ett hopp över en häck, och dessutom är hans lillebror Bilali det franska U17-landslagets målvakt - Bilali som är en av Abdoulayes sju syskon.
Montanier gillar framför allt Doucourés ständiga rörelser och ”fantastiska attityd”.
- Han är en riktig box-till-box-mittfältare, som engelsmännen kallar det. Om du kollar på målet han gjorde mot Olympique de Marseille, när han sprang 93 meter i slutet av matchen, så visar det vad han kan göra. Han läser spelet väl och är ofta där för att avsluta ett inlägg eller skjuta skott.
Skolad i Frankrikes bästa akademi
Doucouré har en historik som anfallare, och bildade faktiskt anfallspar med den ett år yngre M'Baye Niang (AC Milan) i samma lilla lokala klubb innan tonåren. Han spelade bara anfallare innan han kom till Rennes som 15-åring, vilket var ett år innan alla andra eftersom Rennes ville ha honom på plats så tidigt som möjligt för att skola om honom till mittfältare.
Efter det fick han jobba med Régis Le Bris, en av Frankrikes mest välutbildade instruktörer som framför allt prioriterar att spelare ska ta rätt beslut. Doucouré är mer än en stark atlet – han vet hur han ska ta löpningarna.
Le Bris? Rennes' akademi blev vald till Frankrikes bästa fem år i rad när Le Bris var där. Så fort han lämnade för Lorient så tappade Rennes den titeln till Lyon.
Doucouré har sina kvalitéer till de offensiva delarna av spelet, med starka och tydliga löpningar som motståndarna sällan stannar upp. Dessutom är tekniken ren och funktionell, tillsammans med ett sinne för hur han ska ta löpningarna inne i boxen.
Källor: Ouest France, LFP, Le Télégramme, Stade Rennais Online, Ligue1.com