Ända sedan Canal+ köpte PSG år 1991 har klubben haft uttalade akademiambitioner, men sällan visat upp starka försök att nå upp till dem. Visserligen har Nicolas Anelka, Mamadou Sakho, Sylvain Distin, och Youssouf Mulumbu kommit via PSG:s akademi, men dels har de lämnat i relativt ung ålder, och dels så är det ingen imponerande uppsättning för att vara 20 år som ensam storklubb i en region med över tolv miljoner invånare.
Det såg ut att ha blivit en förändring redan innan Qatar köpte klubben under sommaren 2011. I oktober 2007 var PSG i en formsvacka. Tränaren Paul Le Guen hade bortamatch mot Valenciennes och ställde upp med fyra stycken tonåringar – Younousse Sankharé, David Ngog, Granddi Ngoyi, och den 17-åriga lagkaptenen Mamadou Sakho – och 20-åringen Loris Arnaud. Samtliga fem var från den egna akademin, och samtliga fem var i startelvan i matchen som slutade 0-0.
Efter det kom ännu en i teorin stark generation. U19-laget vann det franska ligaspelet både 2010 och 2011, och U17-laget blev vicemästare 2010 och mästare 2011. På den tiden hette stortalangerna Jean-Christophe Bahebeck, Neeskens Kebano, och Loïck Landre. Bahebeck och Kebano såg ut att etablera sig i A-laget med varsitt avgörande mål i en cupkvartsfinal för A-laget under våren 2011 – 19 respektive 17 år gamla.
Den enda som etablerade sig i A-laget var Sakho, som senare såldes till Liverpool. Inte heller har det varit en uppenbar utveckling på akademin. Varje år gör ligaförbundet en ranking på Frankrikes akademier. PSG knep platserna 11, 9, 14, och 12 mellan 2010 och 2013. En resa i ett mediokert landskap.
Presidenten Nasser Al-Khelaïfi pratade redan 2011 om att La Masia skulle bli en förebild. Det är inte förvånande. PSG har öppet sagt att de jobbar efter samma modell som Barcelona när det gäller spelstil, marknadsföring, akademi, och faciliteter. Så sent som i maj i år var PSG:s akademiansvarige Bertrand Reuzeau på plats i Barcelona för ny inspiration. Ett par år innan hade han förklarat varför kopplingen var viktig.
- I samförstånd med (dåvarande sportchefen) Leonardo och ledarstaben har vi valt att göra så att alla träningsövningar i klubben innefattar att man ska jobba med bollen.
PSG ville bygga ett liknande spelsätt genom hela organisationen, och plötsligt ser anställningen av huvudtränaren Laurent Blanc ut att vara mer vettig och inte endast en sen chansning i brist på vettiga alternativ. Laurent Blanc spelade ett år i Barcelona, och var efter det helt besatt av deras spelfilosofi. A-lagets spelsätt utgår från Barcelona, och sedan gör Blanc sina egna förändringar utifrån spelartruppens uppbyggnad.
Jêrome Rothen, tidigare spelade i både PSG och AS Monaco, är mer skeptisk till akademikopplningen.
- De har alltid haft olika strategier. PSG får bara fram en guldklimp då och då. Det är annorlunda med Monaco. De litar alltid på ungdomar.
Det finns både saker som talar för och emot Rothen.
Det som talar emot honom är att PSG på akademirankingen för 2013/2014 gick från plats 12 till 5. Det var bara två klubbar i hela landet som hade fler franska ungdomslandslagsspelare än PSG under den säsongen. Dessutom ska klubben jobba upp ännu starkare faciliteter, och att ha en stark akademi är en viktig del i det varumärket som PSG jobbar efter. Varumärket är prio 1 för PSG.
Principerna PSG vill ta från Barcelona är att ha en stark akademi, etablera samma spelsätt över hela klubben, var lokalförankrade men jobba globalt, och vara aktiva i fler grenar, där PSG även spenderar pengar för att värva världsstjärnor till klubbens damfotboll och handboll.
Det som talar för att Rothen har rätt är de konstanta tappen av akademispelare. Bara under de två senaste åren har Mamadou Sakho hamnat i Liverpool, Kingsley Coman i Juventus, (inte belgaren) Moussa Dembélé i Fulham, Abdallah Yaisien i Bologna, och Ilan Boccara i Ajax. I sommar förväntas också Adrien Rabiot och Clément Chantôme säljas.
Alphonse Aréola och Youssouf Sabaly lånades ut ännu ett år, och utvecklingen kring Jean-Christophe Bahebeck och Hervin Ongenda har förändrats de senaste dagarna till att de också kan gå från A-lagsreserv till att lånas ut.
Worst case scenario för PSG: de går in i september med tredjemålvakten Mike Maignan och fjärdemålvakten Mory Diaw som de enda egna produkterna i A-laget.
Alla spelare som har lämnat har sagt samma sak: PSG tror inte på sina talanger. Talangerna flyttar hellre till andra storklubbar av samma storlek för att de klubbarna visar upp tydligare planer för vad de vill göra med dem.
Källor: PSG.fr, Rue89, Eurosport, Le Monde, LFP